Värne Allians VISION

2018

”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ”Din Gud är Konung!”
Jes. 52:7

Säkert har du någongång hört uttrycket ”mycket snack och lite hockey?” Att säga allt det där fina och bra, men inte omsätta det i praktisk handling. Kanske är det detta som Jacob i bibeln menar när han skriver i Jak.1:22:

”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut.”

Och visst är det väl lätt i livet att säga de där fina orden, men svårare att leva efter dem?

Det är en sak att tala om kost och träning - en annan sak att ta sig till gymmet en kall, snöig morgon och dessutom välja morötterna framför den franska nougaten, när sötsuget sätter in.

Det är en sak att tala om att leva för andra - en annan sak att bjuda in den besvärliga, smutsiga människan som står och knackar på din dörr för tionde gången denna veckan, och dessutom precis när familjen sitter i soffan och ska mysa..

Det är en sak att tala om allas lika värde - en helt annan sak när asylboendet planeras precis intill min tomt eller när uteliggaren som luktar av spya, urin och alkohol, ber om en kram..

Det här är svårt. Och man kommer till korta så många gånger, men ändå är det just detta vi är kallade till. Jesus gick just till dem som ingen annan gick till, Han rörde vid den oberörbare, Han talade inte bara om kärlek, Han var och är kärleken! Han tillhör riket ”tvärtemot” och Han kallar oss att följa Honom, följa Honom till den som ingen annan går till och Han vill ge oss kraft att orka och klara det!

Denna morgon ber jag att mina ord inte bara ska bli fina ord på en blogg, utan ord som förvandlas till praktisk handling. För kärlek är mer än ord. Jesus talade om kärlek, omsatte den i handling när Han gav sitt liv på ett kors för dig och mig.
Avslutar med en sångstrof från skivan ”Credo” med Carola:
”Låt mina fötter få gå, på vägar du vill jag ska vandra. Hela mitt liv vill jag tjäna Dig och berätta om Dig för andra”

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »

"Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."
Upp. 3:13

Det finns en sång som vi brukar sjunga här hemma ibland. Texten lyder:

"Gud har skapat oss med öron, så att vi kan lyssna till Honom. Lyssan nu, lyssna nu, lyssna nu. Han vill prata med dig just nu."

Att lyssna. Så viktigt men också så svårt. Det kan vara så mycket som stör och distraherar oss när vi ska försöka lyssna.

Maken som kommer hem från en dag på jobbet, barnen som kommer hem med diverse känslor och upplevelser från skoldagen, andra människor som ibland behöver lätta sitt hjärta eller Gud själv som försöker fånga vår uppmärksamhet därför att Han älskar oss och vill tala till oss just där vi är i vår vardag. 

 Hur blir jag en bra lyssnare?
Jag tror att det finns några faktorer som är viktiga för att kunna bli en god lyssnare.
- Tid. Att lyssna på riktigt, innebär inte att ställa frågan "hur är det?" i kön på ica, när man är stressad för att man måste hem och skjutsa till träning eller vad det nu kan vara. Att lyssna på riktig kräver att jag har tid. Tid att sätta mig ner, tid att sätta på en kopp kaffe, tid att titta någon i ögonen och lyssna.
- Uppmärksamhet. Att lyssna på riktigt innebär inte att ställa frågan "hur är det?" och sedan fortsätta att kolla flödet på instagram, läsa tidningen eller låta tv:n stå på.
För att kunna lyssna behöver jag skala bort det där som distraherar. 
- Stillhet och tystnad. Att lyssna på riktigt innebär inte att ställa frågan "hur är det?" och sedan prata själv. Att lyssna på riktigt innebär att ha modet att också kunna vara tyst, att hålla inne med de egna behoven en stund och ta in någon annans berättelse.
 
Hur kan jag då höra vad Gud vill säga til mig?
Genom att ge honom kvalitetstid och inte bara i farten, när jag är på väg.
Genom att våga pausa från sociala medier, och annat som distraherar, och vara stilla inför Honom, i ordet och i bönen.
Att vara stilla, i tystnad. Hans röst är som en viskning i vårt inre. Den tränger sig inte på utan väntar på att vi ska stanna och lyssna. Lyssna till rösten som vill uppmuntra, bekräfta, leda och visa oss vilken väg vi ska gå.

Ha en fin inlyssnande vecka!
/Sofie
 

Läs hela inlägget »

Under julledigheten tittade vi på en dokumentär som hette ”Martina har sett alla mina filmer”. En dokumentär fylld av värme som berörde mitt hjärta. En timma som lyfte fram människans unika värde, oavsett. Som också lyfte fram att det är inte det perfekta livet som nödvändigtvis behöver vara det bästa, utan ett liv kan vara rikt och fyllt med mening trots svårigheter och sprickor.
Det är Tom Alandh som följt Martina och gjort flera filmer om hennes liv. När den första filmen om hennes liv spelades in var hon bara 5 år. I den här filmen har hon hunnit bli 50!
Martina föddes med downs syndrom. Hennes mamma fick höra att hon skulle lämna henne på instution och satsa på sin karriär istället, och så snabbt som möjligt försöka skaffa barn igen.. Denna mamma, denna hjälte, vägrade. Hon tog hand om Martina och hennes bror och har funnits vid Martinas sida genom livet, i med och motgång.
Jag ska inte berätta mer, utan rekomenderar varmt att se den! Men det som jag fastnade allra mest vid och som tog tag i mig, var Martinas egna ord i slutet av programmet. Ord som har blivit en bön i mitt hjärta och en vision för mitt liv: Att ha ögon som ser!
Såhär säger Martina:
”Somliga människors ögon ser på mig utan att se. Då undrar jag om jag finns. Andra har ögon som säger att de bryr sig. Då vet jag att jag finns. Då tror jag att det är bra.”
/Martina

”Jesus, dra mig nära dig, forma mig och gör mig mer lik dig. Ge mig ögon som ser och bryr sig om, i Jesu namn Amen.”

/Sofie


 

Läs hela inlägget »

2018

”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ”Din Gud är Konung!”
Jes. 52:7

Säkert har du någongång hört uttrycket ”mycket snack och lite hockey?” Att säga allt det där fina och bra, men inte omsätta det i praktisk handling. Kanske är det detta som Jacob i bibeln menar när han skriver i Jak.1:22:

”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut.”

Och visst är det väl lätt i livet att säga de där fina orden, men svårare att leva efter dem?

Det är en sak att tala om kost och träning - en annan sak att ta sig till gymmet en kall, snöig morgon och dessutom välja morötterna framför den franska nougaten, när sötsuget sätter in.

Det är en sak att tala om att leva för andra - en annan sak att bjuda in den besvärliga, smutsiga människan som står och knackar på din dörr för tionde gången denna veckan, och dessutom precis när familjen sitter i soffan och ska mysa..

Det är en sak att tala om allas lika värde - en helt annan sak när asylboendet planeras precis intill min tomt eller när uteliggaren som luktar av spya, urin och alkohol, ber om en kram..

Det här är svårt. Och man kommer till korta så många gånger, men ändå är det just detta vi är kallade till. Jesus gick just till dem som ingen annan gick till, Han rörde vid den oberörbare, Han talade inte bara om kärlek, Han var och är kärleken! Han tillhör riket ”tvärtemot” och Han kallar oss att följa Honom, följa Honom till den som ingen annan går till och Han vill ge oss kraft att orka och klara det!

Denna morgon ber jag att mina ord inte bara ska bli fina ord på en blogg, utan ord som förvandlas till praktisk handling. För kärlek är mer än ord. Jesus talade om kärlek, omsatte den i handling när Han gav sitt liv på ett kors för dig och mig.
Avslutar med en sångstrof från skivan ”Credo” med Carola:
”Låt mina fötter få gå, på vägar du vill jag ska vandra. Hela mitt liv vill jag tjäna Dig och berätta om Dig för andra”

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »

"Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."
Upp. 3:13

Det finns en sång som vi brukar sjunga här hemma ibland. Texten lyder:

"Gud har skapat oss med öron, så att vi kan lyssna till Honom. Lyssan nu, lyssna nu, lyssna nu. Han vill prata med dig just nu."

Att lyssna. Så viktigt men också så svårt. Det kan vara så mycket som stör och distraherar oss när vi ska försöka lyssna.

Maken som kommer hem från en dag på jobbet, barnen som kommer hem med diverse känslor och upplevelser från skoldagen, andra människor som ibland behöver lätta sitt hjärta eller Gud själv som försöker fånga vår uppmärksamhet därför att Han älskar oss och vill tala till oss just där vi är i vår vardag. 

 Hur blir jag en bra lyssnare?
Jag tror att det finns några faktorer som är viktiga för att kunna bli en god lyssnare.
- Tid. Att lyssna på riktigt, innebär inte att ställa frågan "hur är det?" i kön på ica, när man är stressad för att man måste hem och skjutsa till träning eller vad det nu kan vara. Att lyssna på riktig kräver att jag har tid. Tid att sätta mig ner, tid att sätta på en kopp kaffe, tid att titta någon i ögonen och lyssna.
- Uppmärksamhet. Att lyssna på riktigt innebär inte att ställa frågan "hur är det?" och sedan fortsätta att kolla flödet på instagram, läsa tidningen eller låta tv:n stå på.
För att kunna lyssna behöver jag skala bort det där som distraherar. 
- Stillhet och tystnad. Att lyssna på riktigt innebär inte att ställa frågan "hur är det?" och sedan prata själv. Att lyssna på riktigt innebär att ha modet att också kunna vara tyst, att hålla inne med de egna behoven en stund och ta in någon annans berättelse.
 
Hur kan jag då höra vad Gud vill säga til mig?
Genom att ge honom kvalitetstid och inte bara i farten, när jag är på väg.
Genom att våga pausa från sociala medier, och annat som distraherar, och vara stilla inför Honom, i ordet och i bönen.
Att vara stilla, i tystnad. Hans röst är som en viskning i vårt inre. Den tränger sig inte på utan väntar på att vi ska stanna och lyssna. Lyssna till rösten som vill uppmuntra, bekräfta, leda och visa oss vilken väg vi ska gå.

Ha en fin inlyssnande vecka!
/Sofie
 

Läs hela inlägget »

Under julledigheten tittade vi på en dokumentär som hette ”Martina har sett alla mina filmer”. En dokumentär fylld av värme som berörde mitt hjärta. En timma som lyfte fram människans unika värde, oavsett. Som också lyfte fram att det är inte det perfekta livet som nödvändigtvis behöver vara det bästa, utan ett liv kan vara rikt och fyllt med mening trots svårigheter och sprickor.
Det är Tom Alandh som följt Martina och gjort flera filmer om hennes liv. När den första filmen om hennes liv spelades in var hon bara 5 år. I den här filmen har hon hunnit bli 50!
Martina föddes med downs syndrom. Hennes mamma fick höra att hon skulle lämna henne på instution och satsa på sin karriär istället, och så snabbt som möjligt försöka skaffa barn igen.. Denna mamma, denna hjälte, vägrade. Hon tog hand om Martina och hennes bror och har funnits vid Martinas sida genom livet, i med och motgång.
Jag ska inte berätta mer, utan rekomenderar varmt att se den! Men det som jag fastnade allra mest vid och som tog tag i mig, var Martinas egna ord i slutet av programmet. Ord som har blivit en bön i mitt hjärta och en vision för mitt liv: Att ha ögon som ser!
Såhär säger Martina:
”Somliga människors ögon ser på mig utan att se. Då undrar jag om jag finns. Andra har ögon som säger att de bryr sig. Då vet jag att jag finns. Då tror jag att det är bra.”
/Martina

”Jesus, dra mig nära dig, forma mig och gör mig mer lik dig. Ge mig ögon som ser och bryr sig om, i Jesu namn Amen.”

/Sofie


 

Läs hela inlägget »