Värne Allians VISION

2015 > 09

Matt 5:5-6
"När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Jag har nyligen läst en bok av John Ortberg som heter     " Livet jag längtar efter". Jag har funderat mycket på kapitlet som handlar om ödmjukhet. Han skriver bland annat att "om du vill öva dig i ödmjukhet så kan du pröva att göra goda gärningar utan att berätta det för någon!"

En utmaning skulle jag vilja säga i dagens facebook- samhälle då det mesta ska läggas ut och visas upp för världen. För visst är det svårt när man har gjort något bra, att inte berätta det på något sätt? Vi vill ha bekräftelse, vi vill bli sedda.

Men vet du, det finns en som ser dig, även när ingen annan gör det. Det finns en som bekräftar dig, även när ingen annan vet om det där fina du gjorde. Det finns en som inte bara trycker på "gilla" när Han ser dig, Han älskar dig precis som du är och avsett vad du har presterat eller inte och Han gav sitt liv för dig.

Så en liten uppgift den här veckan: Nästa gång du upplever något fantastiskt, eller gör något fantastiskt, gå till Gud, tacka honom, ge Honom äran och låt det vara bra så.
Han älskar dig!

Kram/Sofie
 

Läs hela inlägget »

Så blev det september och hösten kom som ett brev på posten. Den där ljuvliga sommaren och de där lata dagarna är över för denna gång. Men jag gillar hösten. Lugnet, mörkret då jag får tända i brasan och tända ljus, den där höga luften, färgerna och sist men inte minst lite mer rutiner och ordning på livet. Även här på bloggen har det varit lata dagar, men nu ser jag fram emot att få dela lite tankar och funderingar med er igen. 

Tänkte dela med mig av ett fint sommarminne som kommer dröja sig kvar länge, om inte för alltid kanske.

Som liten växte jag upp i en konflikt. Utan att gå in på närmare detaljer så var det svårt, och som barn förstod man inte alltid eller kunde sätta ord på det, men det gjorde ont och det har påverkat mig genom livet.

Men, det fanns en kvinna, Vasso. Hon kom från Grekland och bodde granne med oss. Hos henne var man alltid välkommen. Det var liksom det bästa hon visste när man kom. Hon älskade att ta fram pyssel och färger, att baka med oss barn, eller för att inte tala om när vi fick sova över. Då var det fest på riktigt. Inte bara för oss barn utan även för Vasso! Hon älskade oss och det kände vi. Man var aldrig ivägen utan hennes hem fanns alltid för mig! 

Det här året har jag tänkt mycket på Vasso. Hur mycket hon har betytt för mig. Hur livsavgörande det kan vara med en vuxen som ser och som bryr sig. Vi pratade om det hemma och min man undrade lite nyfiket "Har du sagt det till henne någon gång?

Så i somras när vi var hemma och hälsade på, tog jag en sväng med bilen genom min barndoms by och gissa vem som var ute och gick?
Jag stannade bilen, och gick med lite trevande steg först. Skulle hon ens känna igen mig? Det var ju trots allt många år sen.. Jag behövde inte fundera länge, innan jag var i hennes famn. Den där varma kramen och doften av cigarett fick mig att bli 7 år igen. Vi stod där och grät båda två, och sen berättade jag hur mycket hon har betytt för mig. Det var så underbart att få säga det och när vi skildes åt gjorde vi det båda med ett leende som letade sig djupt in i hjärtat!

Har du något du skulle vilja säga till någon? Vänta inte, gör det redan idag!

Fånga dagen! /Sofie

Läs hela inlägget »

2015 > 09

Matt 5:5-6
"När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Jag har nyligen läst en bok av John Ortberg som heter     " Livet jag längtar efter". Jag har funderat mycket på kapitlet som handlar om ödmjukhet. Han skriver bland annat att "om du vill öva dig i ödmjukhet så kan du pröva att göra goda gärningar utan att berätta det för någon!"

En utmaning skulle jag vilja säga i dagens facebook- samhälle då det mesta ska läggas ut och visas upp för världen. För visst är det svårt när man har gjort något bra, att inte berätta det på något sätt? Vi vill ha bekräftelse, vi vill bli sedda.

Men vet du, det finns en som ser dig, även när ingen annan gör det. Det finns en som bekräftar dig, även när ingen annan vet om det där fina du gjorde. Det finns en som inte bara trycker på "gilla" när Han ser dig, Han älskar dig precis som du är och avsett vad du har presterat eller inte och Han gav sitt liv för dig.

Så en liten uppgift den här veckan: Nästa gång du upplever något fantastiskt, eller gör något fantastiskt, gå till Gud, tacka honom, ge Honom äran och låt det vara bra så.
Han älskar dig!

Kram/Sofie
 

Läs hela inlägget »

Så blev det september och hösten kom som ett brev på posten. Den där ljuvliga sommaren och de där lata dagarna är över för denna gång. Men jag gillar hösten. Lugnet, mörkret då jag får tända i brasan och tända ljus, den där höga luften, färgerna och sist men inte minst lite mer rutiner och ordning på livet. Även här på bloggen har det varit lata dagar, men nu ser jag fram emot att få dela lite tankar och funderingar med er igen. 

Tänkte dela med mig av ett fint sommarminne som kommer dröja sig kvar länge, om inte för alltid kanske.

Som liten växte jag upp i en konflikt. Utan att gå in på närmare detaljer så var det svårt, och som barn förstod man inte alltid eller kunde sätta ord på det, men det gjorde ont och det har påverkat mig genom livet.

Men, det fanns en kvinna, Vasso. Hon kom från Grekland och bodde granne med oss. Hos henne var man alltid välkommen. Det var liksom det bästa hon visste när man kom. Hon älskade att ta fram pyssel och färger, att baka med oss barn, eller för att inte tala om när vi fick sova över. Då var det fest på riktigt. Inte bara för oss barn utan även för Vasso! Hon älskade oss och det kände vi. Man var aldrig ivägen utan hennes hem fanns alltid för mig! 

Det här året har jag tänkt mycket på Vasso. Hur mycket hon har betytt för mig. Hur livsavgörande det kan vara med en vuxen som ser och som bryr sig. Vi pratade om det hemma och min man undrade lite nyfiket "Har du sagt det till henne någon gång?

Så i somras när vi var hemma och hälsade på, tog jag en sväng med bilen genom min barndoms by och gissa vem som var ute och gick?
Jag stannade bilen, och gick med lite trevande steg först. Skulle hon ens känna igen mig? Det var ju trots allt många år sen.. Jag behövde inte fundera länge, innan jag var i hennes famn. Den där varma kramen och doften av cigarett fick mig att bli 7 år igen. Vi stod där och grät båda två, och sen berättade jag hur mycket hon har betytt för mig. Det var så underbart att få säga det och när vi skildes åt gjorde vi det båda med ett leende som letade sig djupt in i hjärtat!

Har du något du skulle vilja säga till någon? Vänta inte, gör det redan idag!

Fånga dagen! /Sofie

Läs hela inlägget »