Värne Allians VISION

2015

Juldagarna har passerat. Kalasen har avlöst varandra. Godsakerna likaså.. Sena kvällar, sköna sovmorgnar, tid att umgås med släkt och vänner. Ja, det är härligt att fira jul!

Dagarna innan hade vi lite julmys med söndagsskolan hemma hos oss. Vi sjöng, fikade, lekte och hade en samling där vi stannade upp inför julevangeliet och det stora som hände i det lilla stallet i Betlehem.

Det är så lätt att den där berättelsen, blir just en söndagsskolberättelse, en saga som man har hört såååå många gånger. Det är lätt att det bara blir ord, något som är långt borta som man inte kan sätta sig in i eller förstå..

Men när jag satt därhemma och förberedde mig för att kunna berätta för barnen, så blev det plötsligt så verkligt för mig. Plötsligt rörde de där orden  vid hjärtat och jag blev påmind om att det faktiskt är mer än en saga, att det är mer än bara fina ord. DET ÄR VERKLIGHET!!

Jesus är inte bara barnet i krubban utan också Konungars Konung. Han är inte bara då utan också nu. Det slutade inte på korset med mörker och död, utan fortsatte med uppståndelse och liv! Han finns här och nu för dig och mig. Han lyssnar till våra böner och Han kan göra långt mer än  vi ber om eller tänker. Han är barnet i krubban och samtidigt Undrens och mirkalernas Gud!

Så när du fortsätter ditt julfirande med allt vad det innebär, vet då också att julens budskap är på riktigt. 

"Och än idag kan också du få möta denne man. Han har lovat att den som söker hittar fram. Det gäller dig, det gäller mig, du kan få bli ett barn till Gud, om du bekänner, om du tror och tar emot. Ja, Han kom ner hit till jorden, lämnade all sin härlighet för att du skulle veta att du får liv i evighet. Ja Han som kom hit till jorden, Han förlåter dina fel. Och när du möter Honom, Han ger dig frid och du blir hel."  / från skivan "Nära Ditt hjärta" med syskonen Hagenfors

 

Läs hela inlägget »

Wow. En vecka går så otroligt fort när intrycken är så många... Sitter på flygplatsen nu och ska strax åka vidare till NYC för att möta kyrkor & församlingsledare där. Undrar någonstans om man kan ta in mer:) 

Så denhär veckan har jag & Johan alltså varit på en pastorskonferens i Chicago och församlingen Willow Creek - en kyrka som pastor Bill Hybels grundade för 40 år sen. Idag består församlingen av ca 25 000 gudstjänst-firare... varje helg! Två av dom heter Cindy & Tom, ett underbart par i 65-års åldern som vi haft äran att bo hos denhär veckan. Så mkt kärlek, generositet och omsorg som mött oss i deras hem - tänk om alla vi kristna kunde dofta Kristus på det varma sättet när vi möter nya människor?

160 pastorer från hela världen(Tanzania, Panama, Estland, Nigeria, Brasilien mm) har alltså haft möjligen att få undervisning i världsklass på Willow denna vecka. Man har nästan suttit och nypt sig själv i armen vissa stunder; Får jag verkligen vara med om dethär? 
Det kommer ta ett tag att smälta allt dethär, men jag vet redan nu att jag kommer bära med mig kunskap och intryck för resten av livet. En sak är säker - församlingen är världens hopp och evangeliet om Jesus är det bästa vi kan ge till varandra.

Nu undrar du ju garanterat - finns det kvarg i Chicago? Knappast. Men man får muffins till frukost och chips till lunch så jag ska väl egentligen inte klaga;) Har haft fantastiska bönestunder under mina morgonlöp i Trout Valley, så man kan säga att Gud välsignat mig på många sätt! Hoppas hinna käka en hel del goa burgare i NYC och ett och annat stycke kött.

Tänker på er därhemma - familjen & församlingen, ska bli så roligt att komma hem och låta min inspiration & tacksamhet flöda över på er.
Tack för alla hälsningar och förböner, jag & Johan kunde inte ha det bättre. 

Rom 1:16 - Bless!/Jonas

Läs hela inlägget »

Upplever du att vardagen rusar på? Att dagarna och veckorna går otroligt fort? Är almanackan fulltecknad nästan jämt? När någon frågar hur det är, ..svarar du då: "Det är mycket nu, väldigt mycket.."
Känner du stressen lura precis bakom hörnet? Anar du att den där berömda väggen finns där inte allt för långt borta?
Känns ord som karusell, snurr och  ekorrhjul bekanta?

Jag och min familj har under en tid upplevt att det är för mycket. Vi har inte känt oss riktigt nöjda med hur våra vardagar ser ut. Vi längtar efter tid med Gud, med varandra som familj och efter tid för andra människor och ändå blir det så ofta inte alls som man tänkt.. Men vem kan egentligen  förändra just vår situation? Jo, ingen annan än vi själva!

Vi satte oss ner häromkvällen hela familjen och samtalade om livet. Det där livet som vi alla bara har fått ett av. Ett liv som inte går i repris, och ett liv som är så skört och så bräckligt. Det blir extra påtagligt när nära vänner drabbas av sjukdom, det blir extra påtagligt när en vanlig fredagskväll plötsligt förvandlas till en kväll av skräck och terror. Jag tänker på det fruktansvärda i Paris..

Så vad gör vi av det liv vi fått? Det liv som vi hoppas och tror ska bli långt, men det enda vi vet är just här, just nu.

Det vi kom fram till här hemma vid vårt köksbord var att vi vill förändring. Förändring som kommer att kräva mod, uppoffringar, prioriteringar, som kommer att innebära vissa NEJ och vissa JA. Förändring som också kommer att innebära att gå mot strömmen, att kämpa i motvind, men som också kommer att innebära glädje, frid, vila. tid för barnen, för äktenskapet, för familj och vänner. Tid för Honom som gav oss livet som en gåva att förvalta.

Förändringar min vän är ibland nödvändigt. Men förändring är heller inget lätt eller något som går snabbt. Det krävs tid för att vända ett stort fartyg helt om. Men sakta, sakta med små rörelser så går det.

" Vägen vid sidan om, vägen som leder hem. Jag viker av, och följer den." /Bengt Johansson

/Sofie

 

Läs hela inlägget »
Du har säkert någongång varit i ett helt mörkt rum. Har du tänkt på vad detdär lilla, enkla värmeljuset gör stor skillnad. Eller om du öppnar dörren in till det mörka rummet så lyser ljuset utifrån in och tar över. 

Bibeln talar också om detta. Det står:"Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det". Jesus är världens ljus. Han är uppståndelsen och livet och Han är kärleken själv.

Vi behöver påminna varandra om det i dessa tider då vi ser så mycket ondska och mörker runtomkring oss. Vi har sett det i Syrien, vi har sett det i Trollhättan och vi kanske också upplever det just nu i våra egna liv..

Då får vi lyfta vår blick och lita på att ljuset är starkare än mörkret. Livet är starkare än döden, kärleken är starkare än hatet och sanningen är starkare än lögnen.

Min vän, jag vill skicka med dig en sångtext av Alfred Nygren:
"Jesus det är bara Du som räddar från förtvivlan, ångest och betryck. Mitt i oro och i svårighet, kommer Du med liv, kommer du med liv."

Vi går mot allahelgonatid. Kanske upplever vi mörker, sorg eller saknad efter någon som stått oss nära...

Vi får se på Honom som är världens ljus, leva nära Honom och också be Honom om att få vara det där lilla värmeljuset som kan få vara hopp och uppmuntran i någon annans mörker.

Låt oss inte tryckas ner av mörkret omkring oss, utan låt oss lyfta vår blick och se på Honom som är världens ljus, se på Honom som är över allting annat och som har övervunnit mörkret.

Kram/Sofie
Läs hela inlägget »

Har du tänkt på hur bra många av oss har det? Vi lever i ett land där de flesta har vad de behöver och lite till. Vi lever i en tid där hem, inredning, mode och resor har blivit näst intill religion och en viktig statusmarkör.

Men är det så fel då, att ha det gott ställt och göra fint i sitt hem? Unnar inte Gud oss det? Det tror jag absolut. Men skillnaden tror jag ligger i vad vi gör med allt det goda vi har fått. Har vi det i våra händer eller i vårt hjärta? Har vi det i händerna är det lättare att släppa det, lämna det eller ge det vidare. Har vi det i hjärtat har det blivit viktigare än någonting annat..

I 1 Krönikerboken 29:14 står det:
"Från Dig kommer allt och ur Din hand har vi gett det åt Dig."
Det finns en viktig nyckel här, att förstå att allt det goda vi har fått, har vi fått av Gud och i tacksamhet till Honom för det, ger vi det vidare för att tacka och ära Honom. Alltså ett fint och ombonat hem kan ju vara ett underbart redskap i Guds hand. En plats där människor kan få komma och bli sedda, älskade och bekräftade och också få höra om Guds kärlek. En god ekonomi innebär en fantastisk möjlighet att hjälpa andra.

Jag avslutar med berättelsen om en ung soldat som hade varit borta och stridit i Vietnam. Han ringde sina föräldrar från San Fransisco. "Jag kommer  hem" sa han, "men jag vill be om en tjänst. Jag vill ta med en vän hem." "Javisst" svarade de. "Vi ser fram emot att träffa honom." " Det är något ni behöver veta", sa deras son. "Han skadades svårt  i kriget. Han klev på en landmina occh förlorade en arm och ett ben och har ingenstans att ta vägen. Jag vill att han ska komma och bo hos oss".
Det blev tyst ett ögonblick. " Du vet inte vad du ber om. Någon med ett sådant handikapp skulle bli en väldig börda. Vi tror att det vore bäst om du bara kommer hem och glömmer honom. Han hittar säkert ett sätt att klara sig på egen hand". Därpå lade sonen på luren och hans föräldrar hörde inget mer från honom. Några dagar senare mottog de ett samtal från polisen i San Fransisco, som informerade dem om att deras son hade dött efter att ha fallit ner från en byggnad. De sorgdrabbade föräldrarna flög till San Fransisco och blev förda till bårhuset för att identifiera sin son. Till deras förskräckelse upptäckte de att han bara hade en arm och ett ben. /Ur andaktsboken "Bondens år".

" Herre låt inte allt materiellt överflöd göra mig självisk. Jesus låt inte bekvämligheten ta över i mitt liv och hindra mig från att tjäna Dig och andra människor. Hjälp mig att förstå att allt jag har kommer från Dig. Hjälp mig att överlåta allt i Din hand, så att mitt liv ärar Dig."

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »

I mitt arbete möter jag många barn som nyss har kommit till Sverige. Barn som upplevt och varit med om händelser som du och jag inte riktigt kan förstå eller greppa.. Många barn är traumatiserade när de kommer. Men även om det är tufft för dem att börja skolan, så betyder skola och fritids väldigt mycket. Mitt i allt nytt,  skrämmande och jobbigt så blir skolan något som är vanligt, något som de känner igen. Skolan blir en trygg plats, där de förhoppningsvis möter trygga vuxna som ser och bryr sig.

Så var det fredag och jag skulle följa med en klass till badhuset. Jag följer med in i killarnas omklädningsrum som stöd. När jag står där vid dörren som leder in till simhallen ser jag plötsligt en av pojkarna som nyss kommit till oss från ett annat land, stå i duschen, fullt påklädd! Vi talar inte samma språk han och jag men jag försöker förklara för honom att man tar av sig, duschar, tar på badbyxor och att man sedan går ut i simhallen. Efter en lång stund förstår han och vi går ut till de andra i simhallen (som kommit dit för längesen..). Pojkens reaktion när vi öppnar dörren till simhallen kan närmast beskrivas som en chockreaktion. Han blir stel, andas häftigt, ser helt vettskrämd ut, petar lite försiktigt på vattnet innan hans ansikte spricker upp i ett euforiskt leende och slänger sig i! Aldrig har jag sett någon njuta av ett besök i simhallen så mycket. När  vi åker hem finns det en som är helt slut och sååå lycklig! 
Han hade aldrig i hela sitt liv varit i en simhall!
Detta tog tag i mig. Det är så lätt att ta saker förgivet och det är ibland så svårt att sätta sig in i andra människors nöd.

Vi ser och hör om människor på flykt ständigt. Människor lider, människor flyr, människor ber om vår hjälp! Låt oss inte ta livet för givet, låt oss inte blunda, låt oss försöka förstå, i alla fall litegrann. Låt oss inte stänga våra hjärtan utan öppna upp och göra det vi kan för att hjälpa.

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »

Matt 5:5-6
"När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Jag har nyligen läst en bok av John Ortberg som heter     " Livet jag längtar efter". Jag har funderat mycket på kapitlet som handlar om ödmjukhet. Han skriver bland annat att "om du vill öva dig i ödmjukhet så kan du pröva att göra goda gärningar utan att berätta det för någon!"

En utmaning skulle jag vilja säga i dagens facebook- samhälle då det mesta ska läggas ut och visas upp för världen. För visst är det svårt när man har gjort något bra, att inte berätta det på något sätt? Vi vill ha bekräftelse, vi vill bli sedda.

Men vet du, det finns en som ser dig, även när ingen annan gör det. Det finns en som bekräftar dig, även när ingen annan vet om det där fina du gjorde. Det finns en som inte bara trycker på "gilla" när Han ser dig, Han älskar dig precis som du är och avsett vad du har presterat eller inte och Han gav sitt liv för dig.

Så en liten uppgift den här veckan: Nästa gång du upplever något fantastiskt, eller gör något fantastiskt, gå till Gud, tacka honom, ge Honom äran och låt det vara bra så.
Han älskar dig!

Kram/Sofie
 

Läs hela inlägget »

Så blev det september och hösten kom som ett brev på posten. Den där ljuvliga sommaren och de där lata dagarna är över för denna gång. Men jag gillar hösten. Lugnet, mörkret då jag får tända i brasan och tända ljus, den där höga luften, färgerna och sist men inte minst lite mer rutiner och ordning på livet. Även här på bloggen har det varit lata dagar, men nu ser jag fram emot att få dela lite tankar och funderingar med er igen. 

Tänkte dela med mig av ett fint sommarminne som kommer dröja sig kvar länge, om inte för alltid kanske.

Som liten växte jag upp i en konflikt. Utan att gå in på närmare detaljer så var det svårt, och som barn förstod man inte alltid eller kunde sätta ord på det, men det gjorde ont och det har påverkat mig genom livet.

Men, det fanns en kvinna, Vasso. Hon kom från Grekland och bodde granne med oss. Hos henne var man alltid välkommen. Det var liksom det bästa hon visste när man kom. Hon älskade att ta fram pyssel och färger, att baka med oss barn, eller för att inte tala om när vi fick sova över. Då var det fest på riktigt. Inte bara för oss barn utan även för Vasso! Hon älskade oss och det kände vi. Man var aldrig ivägen utan hennes hem fanns alltid för mig! 

Det här året har jag tänkt mycket på Vasso. Hur mycket hon har betytt för mig. Hur livsavgörande det kan vara med en vuxen som ser och som bryr sig. Vi pratade om det hemma och min man undrade lite nyfiket "Har du sagt det till henne någon gång?

Så i somras när vi var hemma och hälsade på, tog jag en sväng med bilen genom min barndoms by och gissa vem som var ute och gick?
Jag stannade bilen, och gick med lite trevande steg först. Skulle hon ens känna igen mig? Det var ju trots allt många år sen.. Jag behövde inte fundera länge, innan jag var i hennes famn. Den där varma kramen och doften av cigarett fick mig att bli 7 år igen. Vi stod där och grät båda två, och sen berättade jag hur mycket hon har betytt för mig. Det var så underbart att få säga det och när vi skildes åt gjorde vi det båda med ett leende som letade sig djupt in i hjärtat!

Har du något du skulle vilja säga till någon? Vänta inte, gör det redan idag!

Fånga dagen! /Sofie

Läs hela inlägget »
Semester! Äntligen sköna, lugna dagar med sovmorgon, fika med nära och kära, strosa runt i trädgården och lukta på rosor och bara vara! Det är härligt det! Att mitt i ledigheten också få gå till kyrkan och fira gudstjänst är också härligt. Att tillsammans komma inför Jesus och bara vara, älskad precis som den man är. Så var det i söndags. Vi hade en härlig bön och lovsångsgudstjänst. Visst, det är rörigt när vi bygger om, och ja, det är lite dammigt här och var men det är gott att få samlas! I slutet av gudstjänsten så gick vi in i kyrksalen för att fira nattvard. Nattvarden var uppdukad mitt i den tomma lokalen, på ett gäng gipsskivor(!) Vi ställde oss runtom och en påtaglig Gudsnärvaro sänkte sig. Där mitt bland gipsskivor och isolering fanns Gud så nära oss. Jag tänkte när jag stod där, att sådan är Gud också i mitt liv. Ibland är det ordning och allt känns bra, ibland är det rörigt och kaotiskt. Men Gud är densamme och Han finns i en rörig kyrka bland gipsskivor och isolering och Han finns för dig och mig mitt i vår vardag och semester oavsett hur vi har det! Önskar er alla en välsignad sommar! 

kram /Sofie
Läs hela inlägget »

I måndags skulle vi ha sångövning i kyrkan. Eftersom vi är mitt uppe i ett byggprojekt, så är våra lokaler numera en byggarbetsplats. Det som just nu är någorlunda orört är vår serveringslokal, där vi också denna kväll fick ha vår körövning. Det var rörigt, det var dammigt, det var byggare som kom och gick, och det är ju mer än bara ljuva toner som låter när man är igång och river..  Rörigt tänker du? Ja, absolut!
Men jag tror aldrig att jag har varit med om en härligare körövning! Vi blev så välsignade av att sitta där mitt i allt och öva, och vi upplevde att Gud var nära oss! Vi övade, sjöng och bad och vi fick möta Gud. Vi gick därifrån styrkta och uppmuntrade.

Jag tror det är sådan Han är våran Gud. Mitt i vår röra, mitt i vår svaghet så möter Han oss, och när vi vågar satsa, när vi vågar gå, fast vi inte vet hur vi ska klara det, så är Han där och bistår oss med Sin kraft.

/Sofie

Läs hela inlägget »

"Men vi känner, som skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte har hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar Honom." 

1 Korintierbrevet 2:9

Känner du dig missmodig andligen eller fysiskt hängig idag? Kanske är det den långvariga turbulens du befunnit dig i som tröttar ut dig. Herren  har goda nyheter för dig. Han säger att inget öga har sett, inget öra har hört och ingen har kunnat ana alla de underbara ting som Gud har i beredskap för dem som älskar Honom. Förstår du min vän, vad Han säger? Han säger att redan när du springer ut på spelplanen står det 44-0 till din favör. Innan du slår iväg första golfbollen har du redan vunnit turneringen med 25 under par. Innan du gör entré på tennisplanen har du redan vunnit med 3-0 i set.

Det som Herren har i beredskap för dig är så underbart att du inte ens kan föreställa dig eller förstå det. Du har ett val när du går ut genom dörren idag. Du kan tro djävulens lögner som säger att du är en misslyckad förlorare och att du aldrig kommer att åstadkomma någonting. Eller så kan du säga till honom: " Gå bort från mig!", precis som Jesus gjorde, och välja att tro på Guds löften. När Herren Jesus Kristus dog på Golgata kors, sade Han: " Det är fullbordat" och Han menade det. Han gjorde jobbet och fullföljde vad som var bestämt. Segern är vår.

Begrunda den här frågan idag: Hur stor är Gud? Svaret är enkelt. Han är så stor som du tillåter Honom att vara.

ur andaktsboken "Bondens år" den 2/5 av Angus Buchan

Ha en fin vecka! /Sofie
 

Läs hela inlägget »
Vi har länge gått och längtat efter en bastu jag och min man. Vinterbadare som man är så har man liksom saknat den där goa värmen att krypa in i efter vinterbadet. Men så strax innan jul stod den färdig på vår trädgård. Den där händige maken har lagt ner en och annan timma på att få det klart.

Bastun har redan, efter bara några månader varit till stor välsignelse. Ibland är det skönt att efter en intensiv vecka med mycket möten med olika människor,skola och arbete, få krypa in i värmen, hela familjen och bara vara, vara tillsammans. Inga mobiler, inget som stjäl fokus utan där är vi, tillsammans och pratar om allt och inget.

Sedan har det varit andra tillfällen då bastun har varit helt fullbelagd av allt ifrån släkt, vänner, grannar och scouter(!) Så roligt att få dela detta med den som vill!!

Så härom kvällen hade vi en uppmuntranskväll för de som är ledare i vår församling. Vi ville, med en liten fest, säga tack till alla som lägger ner mycket tid och engagemang. Det ska tilläggas att jag precis dagarna innan varit bortrest och kände väl när den där ledarkvällen kom att jag inte hade hunnit förbereda mig så mycket. Fika, just det, jag hade inte hunnit baka..

Men så när jag kom hem efter min resa, sent på kvällen, så står det en tårta i kylen(!) Någon hade bakat lite för mycket tårta till en fest, och kom på att vi på ledarkvällen kanske ville ha lite tårta! Gissa om jag blev glad?!
 Så blev det fest, precis som jag önskade att det skulle bli. Tänk att Gud sänder de där änglarna precis när man som bäst behöver. Han är god vår Gud och Han vet vad vi behöver. Han vet när vi är trötta och behöver lite extra hjälp. Han älskar oss och är med oss precis varenda dag! Jag tror att de som gick hem efter bastubad och tårtfest kände sig både rena, mätta och uppmuntrade. Det gjorde i alla fall jag!

kram/Sofie
Läs hela inlägget »

Jag skulle medverka med sång på en Gudstjänst för ett tag sen. Jag är inget modelejon men när man ska stå framme på estraden försöker man väl åtminstone se "hel o ren" ut i alla fall..

Valet föll på en vit spetsblus och ett par  stövletter. Men innan jag kunde gå till kyrkan var jag tvungen att rasta hundarna och det gör jag skönast i ett par grova, rejäla, väl ingångna kängor med snörning.

När jag sedan kom ner till kyrkan hade jag glömt att byta skor. Vad skulle jag göra?

1.   Rusa hem och byta och sedan komma med andan i             halsen precis i tid till mötet.

2.  Ta av mig de grova skorna och tassa fram i strumplästen.

3.  Göra ingenting och låta det vara som det var.

Valet blev enkelt! Vad spelade det för roll vad jag hade på mig ? Jag vill sjunga om Jesus och till Honom. Kan jag sedan glädja någon enda med min sång är det fantastiskt!

En sak till. Jag tror att båda behövs, både spetsblusar och grova skor i Gudstjänsten och i tjänsten för Gud!

                                                                                Ingela


 

Läs hela inlägget »

Jag har tänkt på det där med händer och att en hand kan berätta en hel del om en männska. 

En knotig, rynkig hand berättar om ett långt liv som närmar sig slutet. En stor, grov hand med valkar och smuts som inte går att få bort vittnar om hårt arbete. En utsräckt hand visar på omsorg, en knuten hand kan betyda ilska. En liten len hand som läggs i en stor, berättar om en ny liten individ som helt och hållet förtröstar och litar på att den vuxne finns där och tar hand om, som likt Emil i Lönnerberga säger: "du och jag Alfred!" Händer kan skada, händer kan trösta, händer kan stjäla och  händer kan ge.

Händer kan också knäppas för att be om styrka och mod för den dag som ligger framför, knäppas för att uttrycka längtan och tacksamhet, knäppas för att som det lilla barnet sträcka sig mot en större hand. Sträckas mot större händer med sår och spikhål efter en plågsam död på korset, händer som inte längre hänger livlösa på en död kropp, utan som återigen är fulla av liv och kraft och som idag sträcks ut för att ge liv, läkedom, tröst och räddning för en sårad och trött människa. 

Vi går mot påsken min vän, och jag vill att du ska bära med dig det den här veckan och alla dagar, att när du sträcker dina händer mot Jesus så tar Han emot dig. Hans händer vill ge dig allt du behöver. 

Glad Påsk! /Sofie

 

 

Läs hela inlägget »

Många av oss har nog erfarenhet av ett brutet ben, en bruten arm eller en stukad fot. Inget konstigt med det eller hur? Inget vi tycker är jobbigt att prata om. Att åka till läkaren och bli gipsad och kanske få en värktablett eller två för att lindra smärtan är inget man skäms för. Klart att kompisarna i skolan skriver sina namn på gipset, klart att vi hjälper till med mat, handling eller går med en blomma till den som har svårt att komma ut på grund av det där brutna lårbenet.

Jag har faktiskt aldrig brutit ben eller armar och behövt åka till akuten och gipsa! Men jag har däremot erfarenhet av en bruten själ, en själ som under en ganska lång tid behövt "gå med kryckor".  Jag har har haft oerhört ont, även om det inte alltid har synts. Därför har jag behövt söka läkare för att lindra smärtan...

Skillnaden är bara att det inte är lika självklart att prata om. Att söka läkarhjälp och gå i samtal på grund av psykisk ohälsa är inte lika lätt att prata om och inte så många som vågar fråga om heller. Det där barnet som mår dåligt i skolan på grund av en bruten själ har kanske inte så många uppmuntrande ord på "sitt gips"?
Det är lättare att hjälpa och be för det som vi ser och kan "ta på", det  vi förstår och som är konkret, men det där andra... 

För ganska längesen skrev jag ett inlägg om min dröm och vision om att vi som kristna, kyrka och församling skulle vara en församling utan mascara. Då menade jag inte att man inte får göra sig fin eller klä upp sig i kyrkan, utan att mitt liv, mitt hem och min kyrka skulle vara en plats där man får vara som man är, utan fasad. En plats för glädje och framgång, men också en plats för tårar och misslyckanden. En plats där vi inte bara ser det brutna benet utan också en plats där vi ser den brutna själen. En plats där vi vågar vara nära och skriva våra namn och uppmuntrande ord även på det gips som sitter inuti! 

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »


Yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet.
Förmåner i våra demokratiskt styrda länder.

Den sjunde januari skakades Paris av ett attentat emot denna självklarhet.
Den elfte januari marscherade miljontals människor i motreaktion.
Den fjortonde januari utgavs Charlie Hebdos senaste nummer, åter fyllt av satir.

Yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet.
Förmåner i våra demokratiskt styrda länder,
Förmåner som vi och människor med oss måste fortsätta vårda.

Det är lätt att ta saker för givet.
I Sverige får vi ha vilken religion vi vill
Inget hindrar oss från att predika evangeliet
Inget utom sociala konventioner håller oss tillbaka

Idag tackar jag Gud för förmånen att leva i ett land där yttrandefrihet eftersträvas.  Jag ber idag för de systrar och bröder som lever i länder där de med fara för sitt och sina famljers liv bekänner sig till Kristus Jesus. Liksom jag ber för alla de som kämpar för en värld där vi accepterar varandra. Jag tackar också Gud för att det finns så otroligt många vackra människor som slåss med pennan istället för svärdet. Jag ber om styrka, mod och uthållighet till dem.

Idag publicerade Charlie Hebdo en satirteckning med skriften "Tecknare på Charlie Hebdo det är 25 års arbete, Terrorist, det är 25 sekunders arbete. Terrorist - ett jobb för slöa människor"

Moder Theresa sa att det som tar år att bygga upp kan någon rasera på en dag, bygg ändå. Vi måste fortsätta att göra gott och tro gott om andra människor trots att onda saker kommer fortsätta hända och kanske till och med drabba oss personligen. I Sverige liksom i Frankrike har vi länge kämpat för våra demokratiska rättigheter och vi fortsätter att kämpa för dem. På samma sätt måste vi också fortsätta att föra trons goda kamp trots motgångar och nederlag.


1Tim 6:11-15
Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen. Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen – håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, 16som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten, amen.

Luk 6:27-31
Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem.

Guds rika välsignelse
/Johanna

Läs hela inlägget »

2015

Juldagarna har passerat. Kalasen har avlöst varandra. Godsakerna likaså.. Sena kvällar, sköna sovmorgnar, tid att umgås med släkt och vänner. Ja, det är härligt att fira jul!

Dagarna innan hade vi lite julmys med söndagsskolan hemma hos oss. Vi sjöng, fikade, lekte och hade en samling där vi stannade upp inför julevangeliet och det stora som hände i det lilla stallet i Betlehem.

Det är så lätt att den där berättelsen, blir just en söndagsskolberättelse, en saga som man har hört såååå många gånger. Det är lätt att det bara blir ord, något som är långt borta som man inte kan sätta sig in i eller förstå..

Men när jag satt därhemma och förberedde mig för att kunna berätta för barnen, så blev det plötsligt så verkligt för mig. Plötsligt rörde de där orden  vid hjärtat och jag blev påmind om att det faktiskt är mer än en saga, att det är mer än bara fina ord. DET ÄR VERKLIGHET!!

Jesus är inte bara barnet i krubban utan också Konungars Konung. Han är inte bara då utan också nu. Det slutade inte på korset med mörker och död, utan fortsatte med uppståndelse och liv! Han finns här och nu för dig och mig. Han lyssnar till våra böner och Han kan göra långt mer än  vi ber om eller tänker. Han är barnet i krubban och samtidigt Undrens och mirkalernas Gud!

Så när du fortsätter ditt julfirande med allt vad det innebär, vet då också att julens budskap är på riktigt. 

"Och än idag kan också du få möta denne man. Han har lovat att den som söker hittar fram. Det gäller dig, det gäller mig, du kan få bli ett barn till Gud, om du bekänner, om du tror och tar emot. Ja, Han kom ner hit till jorden, lämnade all sin härlighet för att du skulle veta att du får liv i evighet. Ja Han som kom hit till jorden, Han förlåter dina fel. Och när du möter Honom, Han ger dig frid och du blir hel."  / från skivan "Nära Ditt hjärta" med syskonen Hagenfors

 

Läs hela inlägget »

Wow. En vecka går så otroligt fort när intrycken är så många... Sitter på flygplatsen nu och ska strax åka vidare till NYC för att möta kyrkor & församlingsledare där. Undrar någonstans om man kan ta in mer:) 

Så denhär veckan har jag & Johan alltså varit på en pastorskonferens i Chicago och församlingen Willow Creek - en kyrka som pastor Bill Hybels grundade för 40 år sen. Idag består församlingen av ca 25 000 gudstjänst-firare... varje helg! Två av dom heter Cindy & Tom, ett underbart par i 65-års åldern som vi haft äran att bo hos denhär veckan. Så mkt kärlek, generositet och omsorg som mött oss i deras hem - tänk om alla vi kristna kunde dofta Kristus på det varma sättet när vi möter nya människor?

160 pastorer från hela världen(Tanzania, Panama, Estland, Nigeria, Brasilien mm) har alltså haft möjligen att få undervisning i världsklass på Willow denna vecka. Man har nästan suttit och nypt sig själv i armen vissa stunder; Får jag verkligen vara med om dethär? 
Det kommer ta ett tag att smälta allt dethär, men jag vet redan nu att jag kommer bära med mig kunskap och intryck för resten av livet. En sak är säker - församlingen är världens hopp och evangeliet om Jesus är det bästa vi kan ge till varandra.

Nu undrar du ju garanterat - finns det kvarg i Chicago? Knappast. Men man får muffins till frukost och chips till lunch så jag ska väl egentligen inte klaga;) Har haft fantastiska bönestunder under mina morgonlöp i Trout Valley, så man kan säga att Gud välsignat mig på många sätt! Hoppas hinna käka en hel del goa burgare i NYC och ett och annat stycke kött.

Tänker på er därhemma - familjen & församlingen, ska bli så roligt att komma hem och låta min inspiration & tacksamhet flöda över på er.
Tack för alla hälsningar och förböner, jag & Johan kunde inte ha det bättre. 

Rom 1:16 - Bless!/Jonas

Läs hela inlägget »

Upplever du att vardagen rusar på? Att dagarna och veckorna går otroligt fort? Är almanackan fulltecknad nästan jämt? När någon frågar hur det är, ..svarar du då: "Det är mycket nu, väldigt mycket.."
Känner du stressen lura precis bakom hörnet? Anar du att den där berömda väggen finns där inte allt för långt borta?
Känns ord som karusell, snurr och  ekorrhjul bekanta?

Jag och min familj har under en tid upplevt att det är för mycket. Vi har inte känt oss riktigt nöjda med hur våra vardagar ser ut. Vi längtar efter tid med Gud, med varandra som familj och efter tid för andra människor och ändå blir det så ofta inte alls som man tänkt.. Men vem kan egentligen  förändra just vår situation? Jo, ingen annan än vi själva!

Vi satte oss ner häromkvällen hela familjen och samtalade om livet. Det där livet som vi alla bara har fått ett av. Ett liv som inte går i repris, och ett liv som är så skört och så bräckligt. Det blir extra påtagligt när nära vänner drabbas av sjukdom, det blir extra påtagligt när en vanlig fredagskväll plötsligt förvandlas till en kväll av skräck och terror. Jag tänker på det fruktansvärda i Paris..

Så vad gör vi av det liv vi fått? Det liv som vi hoppas och tror ska bli långt, men det enda vi vet är just här, just nu.

Det vi kom fram till här hemma vid vårt köksbord var att vi vill förändring. Förändring som kommer att kräva mod, uppoffringar, prioriteringar, som kommer att innebära vissa NEJ och vissa JA. Förändring som också kommer att innebära att gå mot strömmen, att kämpa i motvind, men som också kommer att innebära glädje, frid, vila. tid för barnen, för äktenskapet, för familj och vänner. Tid för Honom som gav oss livet som en gåva att förvalta.

Förändringar min vän är ibland nödvändigt. Men förändring är heller inget lätt eller något som går snabbt. Det krävs tid för att vända ett stort fartyg helt om. Men sakta, sakta med små rörelser så går det.

" Vägen vid sidan om, vägen som leder hem. Jag viker av, och följer den." /Bengt Johansson

/Sofie

 

Läs hela inlägget »
Du har säkert någongång varit i ett helt mörkt rum. Har du tänkt på vad detdär lilla, enkla värmeljuset gör stor skillnad. Eller om du öppnar dörren in till det mörka rummet så lyser ljuset utifrån in och tar över. 

Bibeln talar också om detta. Det står:"Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det". Jesus är världens ljus. Han är uppståndelsen och livet och Han är kärleken själv.

Vi behöver påminna varandra om det i dessa tider då vi ser så mycket ondska och mörker runtomkring oss. Vi har sett det i Syrien, vi har sett det i Trollhättan och vi kanske också upplever det just nu i våra egna liv..

Då får vi lyfta vår blick och lita på att ljuset är starkare än mörkret. Livet är starkare än döden, kärleken är starkare än hatet och sanningen är starkare än lögnen.

Min vän, jag vill skicka med dig en sångtext av Alfred Nygren:
"Jesus det är bara Du som räddar från förtvivlan, ångest och betryck. Mitt i oro och i svårighet, kommer Du med liv, kommer du med liv."

Vi går mot allahelgonatid. Kanske upplever vi mörker, sorg eller saknad efter någon som stått oss nära...

Vi får se på Honom som är världens ljus, leva nära Honom och också be Honom om att få vara det där lilla värmeljuset som kan få vara hopp och uppmuntran i någon annans mörker.

Låt oss inte tryckas ner av mörkret omkring oss, utan låt oss lyfta vår blick och se på Honom som är världens ljus, se på Honom som är över allting annat och som har övervunnit mörkret.

Kram/Sofie
Läs hela inlägget »

Har du tänkt på hur bra många av oss har det? Vi lever i ett land där de flesta har vad de behöver och lite till. Vi lever i en tid där hem, inredning, mode och resor har blivit näst intill religion och en viktig statusmarkör.

Men är det så fel då, att ha det gott ställt och göra fint i sitt hem? Unnar inte Gud oss det? Det tror jag absolut. Men skillnaden tror jag ligger i vad vi gör med allt det goda vi har fått. Har vi det i våra händer eller i vårt hjärta? Har vi det i händerna är det lättare att släppa det, lämna det eller ge det vidare. Har vi det i hjärtat har det blivit viktigare än någonting annat..

I 1 Krönikerboken 29:14 står det:
"Från Dig kommer allt och ur Din hand har vi gett det åt Dig."
Det finns en viktig nyckel här, att förstå att allt det goda vi har fått, har vi fått av Gud och i tacksamhet till Honom för det, ger vi det vidare för att tacka och ära Honom. Alltså ett fint och ombonat hem kan ju vara ett underbart redskap i Guds hand. En plats där människor kan få komma och bli sedda, älskade och bekräftade och också få höra om Guds kärlek. En god ekonomi innebär en fantastisk möjlighet att hjälpa andra.

Jag avslutar med berättelsen om en ung soldat som hade varit borta och stridit i Vietnam. Han ringde sina föräldrar från San Fransisco. "Jag kommer  hem" sa han, "men jag vill be om en tjänst. Jag vill ta med en vän hem." "Javisst" svarade de. "Vi ser fram emot att träffa honom." " Det är något ni behöver veta", sa deras son. "Han skadades svårt  i kriget. Han klev på en landmina occh förlorade en arm och ett ben och har ingenstans att ta vägen. Jag vill att han ska komma och bo hos oss".
Det blev tyst ett ögonblick. " Du vet inte vad du ber om. Någon med ett sådant handikapp skulle bli en väldig börda. Vi tror att det vore bäst om du bara kommer hem och glömmer honom. Han hittar säkert ett sätt att klara sig på egen hand". Därpå lade sonen på luren och hans föräldrar hörde inget mer från honom. Några dagar senare mottog de ett samtal från polisen i San Fransisco, som informerade dem om att deras son hade dött efter att ha fallit ner från en byggnad. De sorgdrabbade föräldrarna flög till San Fransisco och blev förda till bårhuset för att identifiera sin son. Till deras förskräckelse upptäckte de att han bara hade en arm och ett ben. /Ur andaktsboken "Bondens år".

" Herre låt inte allt materiellt överflöd göra mig självisk. Jesus låt inte bekvämligheten ta över i mitt liv och hindra mig från att tjäna Dig och andra människor. Hjälp mig att förstå att allt jag har kommer från Dig. Hjälp mig att överlåta allt i Din hand, så att mitt liv ärar Dig."

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »

I mitt arbete möter jag många barn som nyss har kommit till Sverige. Barn som upplevt och varit med om händelser som du och jag inte riktigt kan förstå eller greppa.. Många barn är traumatiserade när de kommer. Men även om det är tufft för dem att börja skolan, så betyder skola och fritids väldigt mycket. Mitt i allt nytt,  skrämmande och jobbigt så blir skolan något som är vanligt, något som de känner igen. Skolan blir en trygg plats, där de förhoppningsvis möter trygga vuxna som ser och bryr sig.

Så var det fredag och jag skulle följa med en klass till badhuset. Jag följer med in i killarnas omklädningsrum som stöd. När jag står där vid dörren som leder in till simhallen ser jag plötsligt en av pojkarna som nyss kommit till oss från ett annat land, stå i duschen, fullt påklädd! Vi talar inte samma språk han och jag men jag försöker förklara för honom att man tar av sig, duschar, tar på badbyxor och att man sedan går ut i simhallen. Efter en lång stund förstår han och vi går ut till de andra i simhallen (som kommit dit för längesen..). Pojkens reaktion när vi öppnar dörren till simhallen kan närmast beskrivas som en chockreaktion. Han blir stel, andas häftigt, ser helt vettskrämd ut, petar lite försiktigt på vattnet innan hans ansikte spricker upp i ett euforiskt leende och slänger sig i! Aldrig har jag sett någon njuta av ett besök i simhallen så mycket. När  vi åker hem finns det en som är helt slut och sååå lycklig! 
Han hade aldrig i hela sitt liv varit i en simhall!
Detta tog tag i mig. Det är så lätt att ta saker förgivet och det är ibland så svårt att sätta sig in i andra människors nöd.

Vi ser och hör om människor på flykt ständigt. Människor lider, människor flyr, människor ber om vår hjälp! Låt oss inte ta livet för givet, låt oss inte blunda, låt oss försöka förstå, i alla fall litegrann. Låt oss inte stänga våra hjärtan utan öppna upp och göra det vi kan för att hjälpa.

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »

Matt 5:5-6
"När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Jag har nyligen läst en bok av John Ortberg som heter     " Livet jag längtar efter". Jag har funderat mycket på kapitlet som handlar om ödmjukhet. Han skriver bland annat att "om du vill öva dig i ödmjukhet så kan du pröva att göra goda gärningar utan att berätta det för någon!"

En utmaning skulle jag vilja säga i dagens facebook- samhälle då det mesta ska läggas ut och visas upp för världen. För visst är det svårt när man har gjort något bra, att inte berätta det på något sätt? Vi vill ha bekräftelse, vi vill bli sedda.

Men vet du, det finns en som ser dig, även när ingen annan gör det. Det finns en som bekräftar dig, även när ingen annan vet om det där fina du gjorde. Det finns en som inte bara trycker på "gilla" när Han ser dig, Han älskar dig precis som du är och avsett vad du har presterat eller inte och Han gav sitt liv för dig.

Så en liten uppgift den här veckan: Nästa gång du upplever något fantastiskt, eller gör något fantastiskt, gå till Gud, tacka honom, ge Honom äran och låt det vara bra så.
Han älskar dig!

Kram/Sofie
 

Läs hela inlägget »

Så blev det september och hösten kom som ett brev på posten. Den där ljuvliga sommaren och de där lata dagarna är över för denna gång. Men jag gillar hösten. Lugnet, mörkret då jag får tända i brasan och tända ljus, den där höga luften, färgerna och sist men inte minst lite mer rutiner och ordning på livet. Även här på bloggen har det varit lata dagar, men nu ser jag fram emot att få dela lite tankar och funderingar med er igen. 

Tänkte dela med mig av ett fint sommarminne som kommer dröja sig kvar länge, om inte för alltid kanske.

Som liten växte jag upp i en konflikt. Utan att gå in på närmare detaljer så var det svårt, och som barn förstod man inte alltid eller kunde sätta ord på det, men det gjorde ont och det har påverkat mig genom livet.

Men, det fanns en kvinna, Vasso. Hon kom från Grekland och bodde granne med oss. Hos henne var man alltid välkommen. Det var liksom det bästa hon visste när man kom. Hon älskade att ta fram pyssel och färger, att baka med oss barn, eller för att inte tala om när vi fick sova över. Då var det fest på riktigt. Inte bara för oss barn utan även för Vasso! Hon älskade oss och det kände vi. Man var aldrig ivägen utan hennes hem fanns alltid för mig! 

Det här året har jag tänkt mycket på Vasso. Hur mycket hon har betytt för mig. Hur livsavgörande det kan vara med en vuxen som ser och som bryr sig. Vi pratade om det hemma och min man undrade lite nyfiket "Har du sagt det till henne någon gång?

Så i somras när vi var hemma och hälsade på, tog jag en sväng med bilen genom min barndoms by och gissa vem som var ute och gick?
Jag stannade bilen, och gick med lite trevande steg först. Skulle hon ens känna igen mig? Det var ju trots allt många år sen.. Jag behövde inte fundera länge, innan jag var i hennes famn. Den där varma kramen och doften av cigarett fick mig att bli 7 år igen. Vi stod där och grät båda två, och sen berättade jag hur mycket hon har betytt för mig. Det var så underbart att få säga det och när vi skildes åt gjorde vi det båda med ett leende som letade sig djupt in i hjärtat!

Har du något du skulle vilja säga till någon? Vänta inte, gör det redan idag!

Fånga dagen! /Sofie

Läs hela inlägget »
Semester! Äntligen sköna, lugna dagar med sovmorgon, fika med nära och kära, strosa runt i trädgården och lukta på rosor och bara vara! Det är härligt det! Att mitt i ledigheten också få gå till kyrkan och fira gudstjänst är också härligt. Att tillsammans komma inför Jesus och bara vara, älskad precis som den man är. Så var det i söndags. Vi hade en härlig bön och lovsångsgudstjänst. Visst, det är rörigt när vi bygger om, och ja, det är lite dammigt här och var men det är gott att få samlas! I slutet av gudstjänsten så gick vi in i kyrksalen för att fira nattvard. Nattvarden var uppdukad mitt i den tomma lokalen, på ett gäng gipsskivor(!) Vi ställde oss runtom och en påtaglig Gudsnärvaro sänkte sig. Där mitt bland gipsskivor och isolering fanns Gud så nära oss. Jag tänkte när jag stod där, att sådan är Gud också i mitt liv. Ibland är det ordning och allt känns bra, ibland är det rörigt och kaotiskt. Men Gud är densamme och Han finns i en rörig kyrka bland gipsskivor och isolering och Han finns för dig och mig mitt i vår vardag och semester oavsett hur vi har det! Önskar er alla en välsignad sommar! 

kram /Sofie
Läs hela inlägget »

I måndags skulle vi ha sångövning i kyrkan. Eftersom vi är mitt uppe i ett byggprojekt, så är våra lokaler numera en byggarbetsplats. Det som just nu är någorlunda orört är vår serveringslokal, där vi också denna kväll fick ha vår körövning. Det var rörigt, det var dammigt, det var byggare som kom och gick, och det är ju mer än bara ljuva toner som låter när man är igång och river..  Rörigt tänker du? Ja, absolut!
Men jag tror aldrig att jag har varit med om en härligare körövning! Vi blev så välsignade av att sitta där mitt i allt och öva, och vi upplevde att Gud var nära oss! Vi övade, sjöng och bad och vi fick möta Gud. Vi gick därifrån styrkta och uppmuntrade.

Jag tror det är sådan Han är våran Gud. Mitt i vår röra, mitt i vår svaghet så möter Han oss, och när vi vågar satsa, när vi vågar gå, fast vi inte vet hur vi ska klara det, så är Han där och bistår oss med Sin kraft.

/Sofie

Läs hela inlägget »

"Men vi känner, som skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte har hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar Honom." 

1 Korintierbrevet 2:9

Känner du dig missmodig andligen eller fysiskt hängig idag? Kanske är det den långvariga turbulens du befunnit dig i som tröttar ut dig. Herren  har goda nyheter för dig. Han säger att inget öga har sett, inget öra har hört och ingen har kunnat ana alla de underbara ting som Gud har i beredskap för dem som älskar Honom. Förstår du min vän, vad Han säger? Han säger att redan när du springer ut på spelplanen står det 44-0 till din favör. Innan du slår iväg första golfbollen har du redan vunnit turneringen med 25 under par. Innan du gör entré på tennisplanen har du redan vunnit med 3-0 i set.

Det som Herren har i beredskap för dig är så underbart att du inte ens kan föreställa dig eller förstå det. Du har ett val när du går ut genom dörren idag. Du kan tro djävulens lögner som säger att du är en misslyckad förlorare och att du aldrig kommer att åstadkomma någonting. Eller så kan du säga till honom: " Gå bort från mig!", precis som Jesus gjorde, och välja att tro på Guds löften. När Herren Jesus Kristus dog på Golgata kors, sade Han: " Det är fullbordat" och Han menade det. Han gjorde jobbet och fullföljde vad som var bestämt. Segern är vår.

Begrunda den här frågan idag: Hur stor är Gud? Svaret är enkelt. Han är så stor som du tillåter Honom att vara.

ur andaktsboken "Bondens år" den 2/5 av Angus Buchan

Ha en fin vecka! /Sofie
 

Läs hela inlägget »
Vi har länge gått och längtat efter en bastu jag och min man. Vinterbadare som man är så har man liksom saknat den där goa värmen att krypa in i efter vinterbadet. Men så strax innan jul stod den färdig på vår trädgård. Den där händige maken har lagt ner en och annan timma på att få det klart.

Bastun har redan, efter bara några månader varit till stor välsignelse. Ibland är det skönt att efter en intensiv vecka med mycket möten med olika människor,skola och arbete, få krypa in i värmen, hela familjen och bara vara, vara tillsammans. Inga mobiler, inget som stjäl fokus utan där är vi, tillsammans och pratar om allt och inget.

Sedan har det varit andra tillfällen då bastun har varit helt fullbelagd av allt ifrån släkt, vänner, grannar och scouter(!) Så roligt att få dela detta med den som vill!!

Så härom kvällen hade vi en uppmuntranskväll för de som är ledare i vår församling. Vi ville, med en liten fest, säga tack till alla som lägger ner mycket tid och engagemang. Det ska tilläggas att jag precis dagarna innan varit bortrest och kände väl när den där ledarkvällen kom att jag inte hade hunnit förbereda mig så mycket. Fika, just det, jag hade inte hunnit baka..

Men så när jag kom hem efter min resa, sent på kvällen, så står det en tårta i kylen(!) Någon hade bakat lite för mycket tårta till en fest, och kom på att vi på ledarkvällen kanske ville ha lite tårta! Gissa om jag blev glad?!
 Så blev det fest, precis som jag önskade att det skulle bli. Tänk att Gud sänder de där änglarna precis när man som bäst behöver. Han är god vår Gud och Han vet vad vi behöver. Han vet när vi är trötta och behöver lite extra hjälp. Han älskar oss och är med oss precis varenda dag! Jag tror att de som gick hem efter bastubad och tårtfest kände sig både rena, mätta och uppmuntrade. Det gjorde i alla fall jag!

kram/Sofie
Läs hela inlägget »

Jag skulle medverka med sång på en Gudstjänst för ett tag sen. Jag är inget modelejon men när man ska stå framme på estraden försöker man väl åtminstone se "hel o ren" ut i alla fall..

Valet föll på en vit spetsblus och ett par  stövletter. Men innan jag kunde gå till kyrkan var jag tvungen att rasta hundarna och det gör jag skönast i ett par grova, rejäla, väl ingångna kängor med snörning.

När jag sedan kom ner till kyrkan hade jag glömt att byta skor. Vad skulle jag göra?

1.   Rusa hem och byta och sedan komma med andan i             halsen precis i tid till mötet.

2.  Ta av mig de grova skorna och tassa fram i strumplästen.

3.  Göra ingenting och låta det vara som det var.

Valet blev enkelt! Vad spelade det för roll vad jag hade på mig ? Jag vill sjunga om Jesus och till Honom. Kan jag sedan glädja någon enda med min sång är det fantastiskt!

En sak till. Jag tror att båda behövs, både spetsblusar och grova skor i Gudstjänsten och i tjänsten för Gud!

                                                                                Ingela


 

Läs hela inlägget »

Jag har tänkt på det där med händer och att en hand kan berätta en hel del om en männska. 

En knotig, rynkig hand berättar om ett långt liv som närmar sig slutet. En stor, grov hand med valkar och smuts som inte går att få bort vittnar om hårt arbete. En utsräckt hand visar på omsorg, en knuten hand kan betyda ilska. En liten len hand som läggs i en stor, berättar om en ny liten individ som helt och hållet förtröstar och litar på att den vuxne finns där och tar hand om, som likt Emil i Lönnerberga säger: "du och jag Alfred!" Händer kan skada, händer kan trösta, händer kan stjäla och  händer kan ge.

Händer kan också knäppas för att be om styrka och mod för den dag som ligger framför, knäppas för att uttrycka längtan och tacksamhet, knäppas för att som det lilla barnet sträcka sig mot en större hand. Sträckas mot större händer med sår och spikhål efter en plågsam död på korset, händer som inte längre hänger livlösa på en död kropp, utan som återigen är fulla av liv och kraft och som idag sträcks ut för att ge liv, läkedom, tröst och räddning för en sårad och trött människa. 

Vi går mot påsken min vän, och jag vill att du ska bära med dig det den här veckan och alla dagar, att när du sträcker dina händer mot Jesus så tar Han emot dig. Hans händer vill ge dig allt du behöver. 

Glad Påsk! /Sofie

 

 

Läs hela inlägget »

Många av oss har nog erfarenhet av ett brutet ben, en bruten arm eller en stukad fot. Inget konstigt med det eller hur? Inget vi tycker är jobbigt att prata om. Att åka till läkaren och bli gipsad och kanske få en värktablett eller två för att lindra smärtan är inget man skäms för. Klart att kompisarna i skolan skriver sina namn på gipset, klart att vi hjälper till med mat, handling eller går med en blomma till den som har svårt att komma ut på grund av det där brutna lårbenet.

Jag har faktiskt aldrig brutit ben eller armar och behövt åka till akuten och gipsa! Men jag har däremot erfarenhet av en bruten själ, en själ som under en ganska lång tid behövt "gå med kryckor".  Jag har har haft oerhört ont, även om det inte alltid har synts. Därför har jag behövt söka läkare för att lindra smärtan...

Skillnaden är bara att det inte är lika självklart att prata om. Att söka läkarhjälp och gå i samtal på grund av psykisk ohälsa är inte lika lätt att prata om och inte så många som vågar fråga om heller. Det där barnet som mår dåligt i skolan på grund av en bruten själ har kanske inte så många uppmuntrande ord på "sitt gips"?
Det är lättare att hjälpa och be för det som vi ser och kan "ta på", det  vi förstår och som är konkret, men det där andra... 

För ganska längesen skrev jag ett inlägg om min dröm och vision om att vi som kristna, kyrka och församling skulle vara en församling utan mascara. Då menade jag inte att man inte får göra sig fin eller klä upp sig i kyrkan, utan att mitt liv, mitt hem och min kyrka skulle vara en plats där man får vara som man är, utan fasad. En plats för glädje och framgång, men också en plats för tårar och misslyckanden. En plats där vi inte bara ser det brutna benet utan också en plats där vi ser den brutna själen. En plats där vi vågar vara nära och skriva våra namn och uppmuntrande ord även på det gips som sitter inuti! 

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »


Yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet.
Förmåner i våra demokratiskt styrda länder.

Den sjunde januari skakades Paris av ett attentat emot denna självklarhet.
Den elfte januari marscherade miljontals människor i motreaktion.
Den fjortonde januari utgavs Charlie Hebdos senaste nummer, åter fyllt av satir.

Yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet.
Förmåner i våra demokratiskt styrda länder,
Förmåner som vi och människor med oss måste fortsätta vårda.

Det är lätt att ta saker för givet.
I Sverige får vi ha vilken religion vi vill
Inget hindrar oss från att predika evangeliet
Inget utom sociala konventioner håller oss tillbaka

Idag tackar jag Gud för förmånen att leva i ett land där yttrandefrihet eftersträvas.  Jag ber idag för de systrar och bröder som lever i länder där de med fara för sitt och sina famljers liv bekänner sig till Kristus Jesus. Liksom jag ber för alla de som kämpar för en värld där vi accepterar varandra. Jag tackar också Gud för att det finns så otroligt många vackra människor som slåss med pennan istället för svärdet. Jag ber om styrka, mod och uthållighet till dem.

Idag publicerade Charlie Hebdo en satirteckning med skriften "Tecknare på Charlie Hebdo det är 25 års arbete, Terrorist, det är 25 sekunders arbete. Terrorist - ett jobb för slöa människor"

Moder Theresa sa att det som tar år att bygga upp kan någon rasera på en dag, bygg ändå. Vi måste fortsätta att göra gott och tro gott om andra människor trots att onda saker kommer fortsätta hända och kanske till och med drabba oss personligen. I Sverige liksom i Frankrike har vi länge kämpat för våra demokratiska rättigheter och vi fortsätter att kämpa för dem. På samma sätt måste vi också fortsätta att föra trons goda kamp trots motgångar och nederlag.


1Tim 6:11-15
Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen. Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen – håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, 16som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten, amen.

Luk 6:27-31
Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem.

Guds rika välsignelse
/Johanna

Läs hela inlägget »