Värne Allians VISION

2014 > 04

- Och så går du inte ensam när du ska till bilen, lova det…
Så där kan det låta. Fortfarande. Trots mina 31 levnadsår.
Att hon aldrig lär sig, tänker jag.
Eller ska jag säga: TÄNKTE jag, innan jag själv fick barn.
När hon börjar sina förmaningstal om var man får gå & inte,
så gör jag en suck i all tystnad & låter henne hållas.
För jag vet att hon är orolig bara för
att hon älskar mig så mycket.
Precis som jag själv älskar mina barn.
När hon säger ”Jag vet att du blir irriterad på mig nu Therese men jag BLIR JU så orolig… Du kan väl skicka ett sms så jag vet att du lever” så brukar jag numera svara:
”Nej jag blir inte irriterad, jag förstår att du blir orolig.
Det kommer jag också att bli…”.
Mycket av det säger jag för att hon inte ska
känna sig dum men en del är sant.
Jag kommer också att vara orolig för mina barn.
Jag är det redan.
Vet ni vad hon brukar svara…?
”Therese, du kommer bli sju resor värre än mig”.
På det påståendet vet jag inte riktigt vad jag ska svara.
Kanske blir det så. Den här världen är på många sätt helt skruvad & faror lurar runt hörnet. Men så kan man ju inte gå & tänka – då glömmer man ju bort att leva.

Jag ska ärligt säga att jag visst blivit irriterad när hon börjat med det där om vart jag ska gå & inte…
Och att hon skickar sms vid kl 2 på natten,
det vet jag att hon gör för att hon vill att jag ska svara.
Å jag har varit så elak (i min ungdom ska tilläggas…)
att jag hållit henne på sträckbänken.
Struntat i att svara helt enkelt.
Inte har jag förstått att hon, när hon blundat, sett mig på näthinnan, ligga i en buske helt misshandlad,
eller rånad & våldtagen vid åkanten på kullerstenen.
Men nu förstår jag att det har varit & fortfarande är så.
Å jag kanske kommer att bli sju resor värre.
Vad jag däremot är väldigt glad över –
det är att jag har en mamma som bryr sig om mig.
Att jag har en mamma som är närvarande &
som alltid har tid. Oavsett när.
Att jag har en mamma som skulle gör allt
som stod i sin makt, för min skull.

Just nu är jag i Uppsala.
Det är lite tradition för mig att vara här just över Valborg.
Just de här dagarna finns det många barn & ungdomar i den här stan som ropar i sin nöd på sina föräldrar.
Som pockar på uppmärksamhet, men som inte får någon.
Just de här dagarna kommer många unga i den här stan
uppleva sin första fylla.
Just de här dagarna kommer barnintensiven fyllas med alkoholförgiftade ungdomar som druckit i oförstånd &
som druckit som ett rop på hjälp.
När mamma & pappa sjunger ”Vintern rasat…” ropar barnet:
HJÄLP MIG! SE MIG!
Kanhända har du hört mig berätta om de 5 ungdomarna som blev inlagda på barnintensiven just för alkoholförgiftning?
Kanske har du också hört mig berätta om de 5 föräldraparen & vad de gjorde samma kväll?
När läkaren ringde & talade om att läget var kritiskt för barnet svarade 4 av 5 föräldrapar:
-Nä men vi har gäster, vi har inte tid att åka in...  
-Nä vi har druckit så vi kan inte köra…
-Jag har inga pengar till taxi…
-Jaha… Och vad vill du att jag ska göra åt det?

Det 5:e föräldraparet tog sig till sjukhuset.
Gick in till dottern som låg medvetslös med spyrester i håret. Satte sig på varsin stol.
Rörde inte vid sin dotter.
Gav henne ingen kram.
Sa inte ”Allt blir bra. Nu är mamma & pappa här. Det blir tokigt ibland men vi älskar dig i alla fall”.
De gjorde ingenting.
Medan sjuksköterskan hämtade läkemedel
passade de på att försvinna.
Gå upp i rök. Åka hem.
Den berättelsen – som är helt & hållet sann –
kommer jag aldrig att glömma.
Det satte sig som en sorglig klump i hela bröstet på mig.

Just de här dagarna slår hjärtat lite extra för dig som inte har en mamma som skickar ett sms till dig mitt i natten, eller en pappa som sitter uppe & väntar på att få komma & hämta dig när kompisarna försvunnit &
du står ensam kvar i mörkret.

Till dig vill jag säga att du har en far i himlen som älskar dig & som gör allt för dig. Han har till och med låtit sin egen son dö för din skull. Han har skapat dig alldeles perfekt. Han vet att du kommer göra fel, men han älskar dig ändå. Han vet exakt hur många hårstrån som växer på ditt huvud & han vet precis vad du kommer tänka innan du gjort det…
Han är mer än ett sms mitt i natten.
Han är allt.
Å han vill bo i ditt hjärta.
Om du låter honom bo i ditt hjärta kommer du uppleva att ditt liv kommer att förändras.
Det kommer aldrig någonsin bli sig likt –
å jag kan lova att det kommer bli
det bästa beslut du fattat…

När du lägger dig för att sova i gryningen den 1:a maj,
vill jag sjunga den här sången för dig:

”Bred dina vida vingar, O Jesus, över mig. Och låt mig stilla vila, i ve och väl hos dig. Bliv du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd och låt mig alla dagar få leva av din nåd”  (Sandell-Berg)


Till er föräldrar vill jag säga, Valborg eller inte:
var NYKTRA & var NÄRVARANDE.

Kram Therese  

Läs hela inlägget »


Nu har jag snart gått båda terminerna på Bibelskolan i rimforsa och det lider mot sitt slut. Det har varit en mycket bra tid på skolan och jag har fått många nya vänner utspridda i landet. Undervisningen har varit väldigt bra om än frågor snurrar i mig snarare än svar som jag kanske trott när jag först kom dit.  När jag började bibelskolan så var jag väldigt sugen på att få mer insikt i bibeln, och då först och främst GT som jag hade mkt liten kunskap kring. Det har jag fått och jag har verkligen blivit insatt i det, djupt. Men folk pratade också om att folkhögskola "var ett år där man lär känna sig själv", något jag inte var det minsta intresserad av när jag började. Men jag har fått veta mkt om mig själv inser jag idag. Jag har insett en hel del svagheter och styrkor, speciellt i grupp sammanhang.
Det har varit otroligt lärorikt att leva så många människor så tätt inpå varandra under den här tiden. Min rumskompis Eddie har varit en superb samtalare och vi har båda lärt varandra en hel del. Vi trodde nog att vi hade mkt gemensamt när vi först träffades, vi vart båda inom bygg och från landsbygden o.s.v., men vi har så olika personligheter , men vart med om mkt liknande och det har varit nyttigt för mig att fått lära känna honom. Sen har jag fått massa andra nya vänner som jag inte trodde skulle få lära känna så pass bra.

Själva undervisningen som jag kom dit för, har också den vart väldigt bra. Den har varit uppdelad i 6 akter där den första är skapelsens början och den sista om när Guds rike kommer. Lärarna tar väldigt sällan ställning i frågor, utan visar på flera alternativ på hur folk ser på frågor som kyrkan har, något som jag upskattar mkt! När vi inte haft Bibelkunskap har det funnits två profiler, Miljö o rättvisa och Lovsång. Såhär i efterhand kanske jag känner att jag borde valt miljö och rättvisa men jag gick lovsång, det har varit väldigt roligt, men jag har fått upp intresset för miljö och rättvisa mera under året. Det har vart jobbigt att förstå hur snedfördelade resurserna är i världen och hur bra vi har det när andra svälter. Miljöfrågor och ozonlager har etsats fast i huvet, viktigt och lärorikt, och något att kämpa mot.  Det är flera lågor som tänts i mig, och jag hoppas inte de slocknar nu när jag ska in i verkligheten igen!
//Oscar

Läs hela inlägget »

Så här på annandagens kväll, ser jag tillbaka på dagar utav fantastiskt väder och skön ledighet, dagar av tid för nära och kära men också dagar av stillhet och förundran inför påskens kärna och egentliga budskap.

Det har varit dagar som varit som en vandring. En vandring för att försöka förstå lite mer av vad Jesus gick igenom för vår skull.
På torsdagkvällen var det en getsemanestund med fokus på Jesu kamp, vånda och ångest inför det Han visste att Han skulle gå igenom. Härlig sång och lovsång ramade in kvällen, då vi också tog tid att be för varandra och fira nattvard.
Sedan vaknade vi upp till långfredagen och gick till förmiddagsgudstjänst, då vi fick sjunga om och höra berättelsen om Jesu lidande på korset och man känner en oerhörd förundran inför att Jesus kunde ha kallat ner tusentals änglar till sin hjälp, men Han valde att låta allt ske därför att Han ville rädda mänskligheten, därför att Hans kärlek var och är så stor.
Så sist men inte minst fick vi på påskdagens morgon tillsammans sjunga, tacka och lyssna till en härlig predikan om att Jesus inte stannade kvar i graven utan uppstod, lever och finns här hos oss!

Ja vilken vandring det har varit, vilkn helg! Det mest fantastiska är ju att påskens budskap gäller varje dag, hela året om. Jesus lever! Han är en närvarande Gud, en vardagens Gud med uppståndelsekraft att möta oss med där vi är! Jag är tacksam och glad för dessa dagar och ser fram emot att fortsätta vandra med den uppståndne de dagar som kommer!
kram /Sofie

Läs hela inlägget »

Efter tre månaders vistelse i Frankrike var det dags att komma tillbaka till vardagen i Linköping. Vad skönt det skulle bli tänkte jag, inte för mycket att göra och allt kommer vara som vanligt. Till viss del stämde mina föreställningar, det var som att ingenting och allting hade hänt på samma gång. Lägenheten och campus är sig lika och mina vackra vänner är lika härliga som vanligt, däremot har jag inte längre varje kväll uppbokad av möten och teaterövningar. Jag har inte längre två sammanhang där jag verkligen är behövd. Om jag skulle ha missat en spexövning i höstas skulle resten av gruppen ha ringt som galningar och jag var en oumbärlig del i gänget precis som var och en av oss var för att möjliggöra föreställningen.


Detta kom över mig som en chock i veckan och jag låg sömnlös flera nätter eftersom jag inte kände att det fanns en naturlig plats där jag behövdes. Jag älskar att engagera mig men jag blev också besviken på mig själv för att jag inte bara kunde njuta av att vara fri och spontan

Helgen blev dock en hjälp i min återanpassning till vardagen. Jag träffade många härliga människor och på en andakt i lördags så bad jag om förbön och satt sedan och pratade med henne som hade bett för mig. Hon hade sett en bild där jag fick vara Jesus händer och det gav mig ett lugn. Jag är inte skapad för att göra allt, jag är skapad för att vara älskad och för att älska Gud och andra människor och det är tillräckligt som uppdrag.

Idag känns det underbart att jag kan vara spontan och att jag nu när våren stundar inte är uppbokad jämt utan kan ha tid för mina vänner och ha tid för de i min omgivning som behöver mig. Det beror antagligen på dagsform och jag kanske får en svacka snart igen men i alla fall.

Det händer alla att känslor av otillräcklighet rörs upp i vårt inre men jag vill bara uppmuntra till att vila i att vi har fått ett uppdrag av Gud som står fast: Ta emot hans kärlek och för den vidare. Vi är inte onödiga och vi kan tjäna Gud med eller utan formella engagemang och Gud kan använda oss i varje situation.

Ha en välsignad påsk
Kram Johanna

Läs hela inlägget »

2014 > 04

- Och så går du inte ensam när du ska till bilen, lova det…
Så där kan det låta. Fortfarande. Trots mina 31 levnadsår.
Att hon aldrig lär sig, tänker jag.
Eller ska jag säga: TÄNKTE jag, innan jag själv fick barn.
När hon börjar sina förmaningstal om var man får gå & inte,
så gör jag en suck i all tystnad & låter henne hållas.
För jag vet att hon är orolig bara för
att hon älskar mig så mycket.
Precis som jag själv älskar mina barn.
När hon säger ”Jag vet att du blir irriterad på mig nu Therese men jag BLIR JU så orolig… Du kan väl skicka ett sms så jag vet att du lever” så brukar jag numera svara:
”Nej jag blir inte irriterad, jag förstår att du blir orolig.
Det kommer jag också att bli…”.
Mycket av det säger jag för att hon inte ska
känna sig dum men en del är sant.
Jag kommer också att vara orolig för mina barn.
Jag är det redan.
Vet ni vad hon brukar svara…?
”Therese, du kommer bli sju resor värre än mig”.
På det påståendet vet jag inte riktigt vad jag ska svara.
Kanske blir det så. Den här världen är på många sätt helt skruvad & faror lurar runt hörnet. Men så kan man ju inte gå & tänka – då glömmer man ju bort att leva.

Jag ska ärligt säga att jag visst blivit irriterad när hon börjat med det där om vart jag ska gå & inte…
Och att hon skickar sms vid kl 2 på natten,
det vet jag att hon gör för att hon vill att jag ska svara.
Å jag har varit så elak (i min ungdom ska tilläggas…)
att jag hållit henne på sträckbänken.
Struntat i att svara helt enkelt.
Inte har jag förstått att hon, när hon blundat, sett mig på näthinnan, ligga i en buske helt misshandlad,
eller rånad & våldtagen vid åkanten på kullerstenen.
Men nu förstår jag att det har varit & fortfarande är så.
Å jag kanske kommer att bli sju resor värre.
Vad jag däremot är väldigt glad över –
det är att jag har en mamma som bryr sig om mig.
Att jag har en mamma som är närvarande &
som alltid har tid. Oavsett när.
Att jag har en mamma som skulle gör allt
som stod i sin makt, för min skull.

Just nu är jag i Uppsala.
Det är lite tradition för mig att vara här just över Valborg.
Just de här dagarna finns det många barn & ungdomar i den här stan som ropar i sin nöd på sina föräldrar.
Som pockar på uppmärksamhet, men som inte får någon.
Just de här dagarna kommer många unga i den här stan
uppleva sin första fylla.
Just de här dagarna kommer barnintensiven fyllas med alkoholförgiftade ungdomar som druckit i oförstånd &
som druckit som ett rop på hjälp.
När mamma & pappa sjunger ”Vintern rasat…” ropar barnet:
HJÄLP MIG! SE MIG!
Kanhända har du hört mig berätta om de 5 ungdomarna som blev inlagda på barnintensiven just för alkoholförgiftning?
Kanske har du också hört mig berätta om de 5 föräldraparen & vad de gjorde samma kväll?
När läkaren ringde & talade om att läget var kritiskt för barnet svarade 4 av 5 föräldrapar:
-Nä men vi har gäster, vi har inte tid att åka in...  
-Nä vi har druckit så vi kan inte köra…
-Jag har inga pengar till taxi…
-Jaha… Och vad vill du att jag ska göra åt det?

Det 5:e föräldraparet tog sig till sjukhuset.
Gick in till dottern som låg medvetslös med spyrester i håret. Satte sig på varsin stol.
Rörde inte vid sin dotter.
Gav henne ingen kram.
Sa inte ”Allt blir bra. Nu är mamma & pappa här. Det blir tokigt ibland men vi älskar dig i alla fall”.
De gjorde ingenting.
Medan sjuksköterskan hämtade läkemedel
passade de på att försvinna.
Gå upp i rök. Åka hem.
Den berättelsen – som är helt & hållet sann –
kommer jag aldrig att glömma.
Det satte sig som en sorglig klump i hela bröstet på mig.

Just de här dagarna slår hjärtat lite extra för dig som inte har en mamma som skickar ett sms till dig mitt i natten, eller en pappa som sitter uppe & väntar på att få komma & hämta dig när kompisarna försvunnit &
du står ensam kvar i mörkret.

Till dig vill jag säga att du har en far i himlen som älskar dig & som gör allt för dig. Han har till och med låtit sin egen son dö för din skull. Han har skapat dig alldeles perfekt. Han vet att du kommer göra fel, men han älskar dig ändå. Han vet exakt hur många hårstrån som växer på ditt huvud & han vet precis vad du kommer tänka innan du gjort det…
Han är mer än ett sms mitt i natten.
Han är allt.
Å han vill bo i ditt hjärta.
Om du låter honom bo i ditt hjärta kommer du uppleva att ditt liv kommer att förändras.
Det kommer aldrig någonsin bli sig likt –
å jag kan lova att det kommer bli
det bästa beslut du fattat…

När du lägger dig för att sova i gryningen den 1:a maj,
vill jag sjunga den här sången för dig:

”Bred dina vida vingar, O Jesus, över mig. Och låt mig stilla vila, i ve och väl hos dig. Bliv du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd och låt mig alla dagar få leva av din nåd”  (Sandell-Berg)


Till er föräldrar vill jag säga, Valborg eller inte:
var NYKTRA & var NÄRVARANDE.

Kram Therese  

Läs hela inlägget »


Nu har jag snart gått båda terminerna på Bibelskolan i rimforsa och det lider mot sitt slut. Det har varit en mycket bra tid på skolan och jag har fått många nya vänner utspridda i landet. Undervisningen har varit väldigt bra om än frågor snurrar i mig snarare än svar som jag kanske trott när jag först kom dit.  När jag började bibelskolan så var jag väldigt sugen på att få mer insikt i bibeln, och då först och främst GT som jag hade mkt liten kunskap kring. Det har jag fått och jag har verkligen blivit insatt i det, djupt. Men folk pratade också om att folkhögskola "var ett år där man lär känna sig själv", något jag inte var det minsta intresserad av när jag började. Men jag har fått veta mkt om mig själv inser jag idag. Jag har insett en hel del svagheter och styrkor, speciellt i grupp sammanhang.
Det har varit otroligt lärorikt att leva så många människor så tätt inpå varandra under den här tiden. Min rumskompis Eddie har varit en superb samtalare och vi har båda lärt varandra en hel del. Vi trodde nog att vi hade mkt gemensamt när vi först träffades, vi vart båda inom bygg och från landsbygden o.s.v., men vi har så olika personligheter , men vart med om mkt liknande och det har varit nyttigt för mig att fått lära känna honom. Sen har jag fått massa andra nya vänner som jag inte trodde skulle få lära känna så pass bra.

Själva undervisningen som jag kom dit för, har också den vart väldigt bra. Den har varit uppdelad i 6 akter där den första är skapelsens början och den sista om när Guds rike kommer. Lärarna tar väldigt sällan ställning i frågor, utan visar på flera alternativ på hur folk ser på frågor som kyrkan har, något som jag upskattar mkt! När vi inte haft Bibelkunskap har det funnits två profiler, Miljö o rättvisa och Lovsång. Såhär i efterhand kanske jag känner att jag borde valt miljö och rättvisa men jag gick lovsång, det har varit väldigt roligt, men jag har fått upp intresset för miljö och rättvisa mera under året. Det har vart jobbigt att förstå hur snedfördelade resurserna är i världen och hur bra vi har det när andra svälter. Miljöfrågor och ozonlager har etsats fast i huvet, viktigt och lärorikt, och något att kämpa mot.  Det är flera lågor som tänts i mig, och jag hoppas inte de slocknar nu när jag ska in i verkligheten igen!
//Oscar

Läs hela inlägget »

Så här på annandagens kväll, ser jag tillbaka på dagar utav fantastiskt väder och skön ledighet, dagar av tid för nära och kära men också dagar av stillhet och förundran inför påskens kärna och egentliga budskap.

Det har varit dagar som varit som en vandring. En vandring för att försöka förstå lite mer av vad Jesus gick igenom för vår skull.
På torsdagkvällen var det en getsemanestund med fokus på Jesu kamp, vånda och ångest inför det Han visste att Han skulle gå igenom. Härlig sång och lovsång ramade in kvällen, då vi också tog tid att be för varandra och fira nattvard.
Sedan vaknade vi upp till långfredagen och gick till förmiddagsgudstjänst, då vi fick sjunga om och höra berättelsen om Jesu lidande på korset och man känner en oerhörd förundran inför att Jesus kunde ha kallat ner tusentals änglar till sin hjälp, men Han valde att låta allt ske därför att Han ville rädda mänskligheten, därför att Hans kärlek var och är så stor.
Så sist men inte minst fick vi på påskdagens morgon tillsammans sjunga, tacka och lyssna till en härlig predikan om att Jesus inte stannade kvar i graven utan uppstod, lever och finns här hos oss!

Ja vilken vandring det har varit, vilkn helg! Det mest fantastiska är ju att påskens budskap gäller varje dag, hela året om. Jesus lever! Han är en närvarande Gud, en vardagens Gud med uppståndelsekraft att möta oss med där vi är! Jag är tacksam och glad för dessa dagar och ser fram emot att fortsätta vandra med den uppståndne de dagar som kommer!
kram /Sofie

Läs hela inlägget »

Efter tre månaders vistelse i Frankrike var det dags att komma tillbaka till vardagen i Linköping. Vad skönt det skulle bli tänkte jag, inte för mycket att göra och allt kommer vara som vanligt. Till viss del stämde mina föreställningar, det var som att ingenting och allting hade hänt på samma gång. Lägenheten och campus är sig lika och mina vackra vänner är lika härliga som vanligt, däremot har jag inte längre varje kväll uppbokad av möten och teaterövningar. Jag har inte längre två sammanhang där jag verkligen är behövd. Om jag skulle ha missat en spexövning i höstas skulle resten av gruppen ha ringt som galningar och jag var en oumbärlig del i gänget precis som var och en av oss var för att möjliggöra föreställningen.


Detta kom över mig som en chock i veckan och jag låg sömnlös flera nätter eftersom jag inte kände att det fanns en naturlig plats där jag behövdes. Jag älskar att engagera mig men jag blev också besviken på mig själv för att jag inte bara kunde njuta av att vara fri och spontan

Helgen blev dock en hjälp i min återanpassning till vardagen. Jag träffade många härliga människor och på en andakt i lördags så bad jag om förbön och satt sedan och pratade med henne som hade bett för mig. Hon hade sett en bild där jag fick vara Jesus händer och det gav mig ett lugn. Jag är inte skapad för att göra allt, jag är skapad för att vara älskad och för att älska Gud och andra människor och det är tillräckligt som uppdrag.

Idag känns det underbart att jag kan vara spontan och att jag nu när våren stundar inte är uppbokad jämt utan kan ha tid för mina vänner och ha tid för de i min omgivning som behöver mig. Det beror antagligen på dagsform och jag kanske får en svacka snart igen men i alla fall.

Det händer alla att känslor av otillräcklighet rörs upp i vårt inre men jag vill bara uppmuntra till att vila i att vi har fått ett uppdrag av Gud som står fast: Ta emot hans kärlek och för den vidare. Vi är inte onödiga och vi kan tjäna Gud med eller utan formella engagemang och Gud kan använda oss i varje situation.

Ha en välsignad påsk
Kram Johanna

Läs hela inlägget »