Värne Allians VISION

2014 > 02

När jag var liten fanns ett program som hette "Här är ditt liv". I varje program "kidnappade" man en känd person, som fick komma till studion, sitta ner och berätta om sitt liv, om både framgångar och missslyckanden. Personer från dennes liv kom till studion och överraskade, och påminde om gamla minnen.

Jag tillhör den kategori av människor som älskar att lyssna till livsberättelser. Jag tror aldrig jag får nog av det! Det är så spännande att höra om livets vandring, och hur olika våra upplevelser av livet är!

Jag har också den senaste tiden funderat över hur ofta vi egentligen lever " här är mitt liv"? Kanske lever vi oftare "här är min fasad"? Helt ärligt, så kämpar vi ju alla med olika saker, på olika områden. Det är livet liksom. Men när vi väl möter varandra, så har vi en tendens att försöka stoppa undan det där, putsa till fasaden och få folk att tro att i mitt liv finns minsann inget utav sprickor, brustenhet eller kamp..

Jag har många gånger gått till kyrkan, finklädd, sminkad och ledsen. När jag väl har kommit dit har jag ändå klistrat på leendet och sjungt med i sångerna. Absolut inte gått fram för förbön, då kan ju någon tro att jag har problem..

Men allvarligt talat: vem är inte ledsen ibland? Vem har inte varit irriterad eller minst sagt vansinnig på den man lever ihop med? Vem har inte någongång oroat sig för sina barn eller kännt sig som en otillräcklig förälder? Vem har inte varit trött? Vem har inte tänkt fel tankar om sig själv eller någon annan? Vem har inte kännt ett stort behov av att få känna den där handen på axeln i förbönsstunden, att få uppleva förlåtelse, upprättelse och ny styrka och kraft inför vardagen och dess krav? JAG HAR DET!!!

Min vän, låt oss leva lite mer "Här är mitt liv"! Våga släppa på fasaderna och blotta oss själva. Livet är fyllt av både glädje och sorg, av både med och motgång! Och vi har en Gud som älskar oss trots våra sprickor! Han vill inte att vi håller upp någon mask inför Honom eller inför varandra. Han vill att vi kommer som vi är, Han vet ändå hur vi är! Om vi vågar vara ärliga mot Honom och varandra, kan Han bära oss och vi kan också lättare bära varandra.

Jag vill avsluta med en sångstrof av Michael Johnsson:

"Så tränger ljuset in, och når till djupet ditt.
Genom sprickorna i din själ, har det funnit vägen dit."


Det här en utmaning för mig, jag behöver bli bättre på det. Men när vi möts nästa gång kanske vi ska dela livet som det verkligen är!

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »
I höstas hade jag många intressanta diskussioner med en härlig kille som bl.a. ofta går barfota, sover på balkongen och dumpster divar (hämtar mat ur containrar). Han inspirerade mig mycket till att ifrågasätta huruvida samhällets förväntningar och vår närmiljö påverkar vad vi tror oss "behöva" för att ha ett lyckligt liv. Måste man nödvändigtvis jobba 40h i veckan? Är det oundvikligt att hamna i ett villaområde när man bildar familj? Måste man kratta löven på trädgården, måste man ens ha en trädgård? Borde jag lägga mina pengar på en weekend med en billig flygresa eller borde jag ta semestern på tåglängds avstånd?

Det finns så många alternativ som man inte tänker på existerar tror jag. Särskilt viktigt tror jag det är för oss kristna att aktivt välja t.ex. var vi vill bo, vilka vi vill beblanda oss med och hur vi spenderar vår tid. Är det rätt av oss om alla medelklasskristna buntar ihop sig i ett område för att sen gå till samma kyrka och aldrig se utanför vår egen homogena grupp?

Jag menar inte att man inte bör bo i villa eller jobba heltid, jag menar mer att det kanske är värt att reflektera över vilka av ens val som egentligen är grundläggande för sin egen och andras lycka. Är det viktigast för min familj att vi har råd att åka på semester eller är det viktigare att vi har tid att äta middag ihop? Jag vet inte vad som är rätt men jag tror helt enkelt att det kan vara bra att komma ihåg att bara för att telefonen och internet är uppfunnet så var det inte oumbärligt för 10 år sedan.

Matt 6:19-21
Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara

Var välsignade
Kram Johanna
Läs hela inlägget »

I dag var vi i kyrkan, en liten församling på kanske 100 medlemmar. Vi har gått dit flera gånger och varje söndag då vi tar nattvarden tänker jag på att det faktiskt är något fantastiskt och unikt som jag får vara med om.


Jag är här och tar nattvarden i en liten kyrka i västra Frankrike samtidigt som folk världen över också firar nattvard på söndag förmiddag. Brödet och vinet som vi delar blir ett så konkret exempel på att vi alla strävar efter samma sak. Vi vill alla att Jesus ska bli känd och vi samlas för att hylla honom tillsammans.

Människor i hela världen tillber Gud och när vi tar nattvarden så är det inte bara mysteriet med Jesus inkarnation utan även ett tecken på att alla som tror på Jesus död och uppståndelse är en och samma kropp. Vart vi än åker i världen så kan man alltid förenas i nattvarden. Nattvarden kan tas bara några få personer emellan för den delas ändå med resten av Guds församling.



1Kor 10:16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är inte det gemenskap med Kristi kropp? Eftersomdet är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi del av detta enda bröd.

Ta hand om er och vet att vi alltid har varandra
Johanna

 

Läs hela inlägget »

2014 > 02

När jag var liten fanns ett program som hette "Här är ditt liv". I varje program "kidnappade" man en känd person, som fick komma till studion, sitta ner och berätta om sitt liv, om både framgångar och missslyckanden. Personer från dennes liv kom till studion och överraskade, och påminde om gamla minnen.

Jag tillhör den kategori av människor som älskar att lyssna till livsberättelser. Jag tror aldrig jag får nog av det! Det är så spännande att höra om livets vandring, och hur olika våra upplevelser av livet är!

Jag har också den senaste tiden funderat över hur ofta vi egentligen lever " här är mitt liv"? Kanske lever vi oftare "här är min fasad"? Helt ärligt, så kämpar vi ju alla med olika saker, på olika områden. Det är livet liksom. Men när vi väl möter varandra, så har vi en tendens att försöka stoppa undan det där, putsa till fasaden och få folk att tro att i mitt liv finns minsann inget utav sprickor, brustenhet eller kamp..

Jag har många gånger gått till kyrkan, finklädd, sminkad och ledsen. När jag väl har kommit dit har jag ändå klistrat på leendet och sjungt med i sångerna. Absolut inte gått fram för förbön, då kan ju någon tro att jag har problem..

Men allvarligt talat: vem är inte ledsen ibland? Vem har inte varit irriterad eller minst sagt vansinnig på den man lever ihop med? Vem har inte någongång oroat sig för sina barn eller kännt sig som en otillräcklig förälder? Vem har inte varit trött? Vem har inte tänkt fel tankar om sig själv eller någon annan? Vem har inte kännt ett stort behov av att få känna den där handen på axeln i förbönsstunden, att få uppleva förlåtelse, upprättelse och ny styrka och kraft inför vardagen och dess krav? JAG HAR DET!!!

Min vän, låt oss leva lite mer "Här är mitt liv"! Våga släppa på fasaderna och blotta oss själva. Livet är fyllt av både glädje och sorg, av både med och motgång! Och vi har en Gud som älskar oss trots våra sprickor! Han vill inte att vi håller upp någon mask inför Honom eller inför varandra. Han vill att vi kommer som vi är, Han vet ändå hur vi är! Om vi vågar vara ärliga mot Honom och varandra, kan Han bära oss och vi kan också lättare bära varandra.

Jag vill avsluta med en sångstrof av Michael Johnsson:

"Så tränger ljuset in, och når till djupet ditt.
Genom sprickorna i din själ, har det funnit vägen dit."


Det här en utmaning för mig, jag behöver bli bättre på det. Men när vi möts nästa gång kanske vi ska dela livet som det verkligen är!

Kram/Sofie

Läs hela inlägget »
I höstas hade jag många intressanta diskussioner med en härlig kille som bl.a. ofta går barfota, sover på balkongen och dumpster divar (hämtar mat ur containrar). Han inspirerade mig mycket till att ifrågasätta huruvida samhällets förväntningar och vår närmiljö påverkar vad vi tror oss "behöva" för att ha ett lyckligt liv. Måste man nödvändigtvis jobba 40h i veckan? Är det oundvikligt att hamna i ett villaområde när man bildar familj? Måste man kratta löven på trädgården, måste man ens ha en trädgård? Borde jag lägga mina pengar på en weekend med en billig flygresa eller borde jag ta semestern på tåglängds avstånd?

Det finns så många alternativ som man inte tänker på existerar tror jag. Särskilt viktigt tror jag det är för oss kristna att aktivt välja t.ex. var vi vill bo, vilka vi vill beblanda oss med och hur vi spenderar vår tid. Är det rätt av oss om alla medelklasskristna buntar ihop sig i ett område för att sen gå till samma kyrka och aldrig se utanför vår egen homogena grupp?

Jag menar inte att man inte bör bo i villa eller jobba heltid, jag menar mer att det kanske är värt att reflektera över vilka av ens val som egentligen är grundläggande för sin egen och andras lycka. Är det viktigast för min familj att vi har råd att åka på semester eller är det viktigare att vi har tid att äta middag ihop? Jag vet inte vad som är rätt men jag tror helt enkelt att det kan vara bra att komma ihåg att bara för att telefonen och internet är uppfunnet så var det inte oumbärligt för 10 år sedan.

Matt 6:19-21
Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara

Var välsignade
Kram Johanna
Läs hela inlägget »

I dag var vi i kyrkan, en liten församling på kanske 100 medlemmar. Vi har gått dit flera gånger och varje söndag då vi tar nattvarden tänker jag på att det faktiskt är något fantastiskt och unikt som jag får vara med om.


Jag är här och tar nattvarden i en liten kyrka i västra Frankrike samtidigt som folk världen över också firar nattvard på söndag förmiddag. Brödet och vinet som vi delar blir ett så konkret exempel på att vi alla strävar efter samma sak. Vi vill alla att Jesus ska bli känd och vi samlas för att hylla honom tillsammans.

Människor i hela världen tillber Gud och när vi tar nattvarden så är det inte bara mysteriet med Jesus inkarnation utan även ett tecken på att alla som tror på Jesus död och uppståndelse är en och samma kropp. Vart vi än åker i världen så kan man alltid förenas i nattvarden. Nattvarden kan tas bara några få personer emellan för den delas ändå med resten av Guds församling.



1Kor 10:16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är inte det gemenskap med Kristi kropp? Eftersomdet är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi del av detta enda bröd.

Ta hand om er och vet att vi alltid har varandra
Johanna

 

Läs hela inlägget »