Värne Allians VISION

2013 > 11

Nu var det så där länge sen igen…
Kanske har du, precis som jag,
haft en ganska innehållsrik men trist november?

 

Jag älskar hösten. Och jag älskar den här tiden innan advent.
Just därför har jag egentligen aldrig haft
några större problem med november.
November.
Den där grå & trista månaden enligt visan &
enligt många människor där ute i världen.

Mitt november har i år…  

- varit kantat av sjukdom. Inte av någon särskilt allvarlig sort men hela familjen har drabbats av smittan & det har gått
runt & runt & runt…

- varit stressigt… Jag har fått känna på stressen över skolan som jag faktiskt, tack & lov, inte känt av speciellt mycket
innan under den här terminen…

- varit pressat… Jag har återigen fått känna på den där maktlöshetskänslan man känner när det känns som att man är alldeles för långt bort från den som behöver en kram, en plats att sova på för natten, ett mål ordentlig mat…

När det känns som att allt går emot en,
när det känns som att allt är tungt,
när det känns som att allt är tröttsamt & jobbigt,
när det känns som att benen för alltid kommer att vara blytunga & det känns som att man skulle kunna sova i hundra år,
precis som Törnrosa,
när det känns som att valen är svåra att göra &
det känns som att det blir fel hur man än väljer,
när det känns som att man vandrar i mörker &
trevar famlande efter något fast att hålla i… 

Då är det skönt att veta att
Herren är en evig Gud som inte tröttnar.
När du & jag är svaga är Han stark.
Då är det skönt att veta att Herren är som en herde
som vallar sin hjord, där du & jag är lammen som Han bär i sina armar. Då är det skönt att veta att Han tar oss i handen & hjälper oss, säger till oss att inte vara rädda.
Då är det skönt att veta att
den som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus…

Jesaja 40: 11
Jesaja 40: 28-31
Jesaja 41: 10
Jesaja 41: 13
Jesaja 9: 2-6

Fridfull 1:a advent!

 

Kram Therese 

Läs hela inlägget »

Jag är säker på att vi alla någon gång har bett en bön och sedan längtat intensivt efter ett bönesvar. Jag tror också att de flesta av oss har känt tacksamhet över besvarade böner, men också förtvivlan och frustration över att inte få svar.. Ibland undrar vi varför inte Gud griper in och varför Han känns så långt borta.
Givetvis kan livet innebära svåra situationer där vi är maktlösa och inte kan göra något mer än att be. Men ibland tror jag faktiskt att vi väntar och undrar och väntar, fast det egentligen är Gud som väntar på oss. Du och jag kan vara Jesu "händer och fötter"! I de små enkla vardagssituationerna kan vi vara med och förändra och vara någons bönesvar. Tänk att få vara bönesvar för den ensamma mamman som i tysthet ber att pengarna ska räcka denna månaden, eller den gamla farbrorn som ber och suckar till Gud över sin ensamhet, eller det lilla barnet som knäpper sina händer under täcket och ber att någon ska hjälpa mamma och pappa att hitta varandra igen, eller änkemannen som saknar sin älskades nybakade kakor.. Det finns så många böner som du och jag kan vara ett bönesvar på! Ska vi se oss omkring den här veckan och låta vår bön till Gud vara att vi ska få bli ett bönesvar!

kram/Sofie

Läs hela inlägget »

Jag är inne i en teaterbubbla där jag har umgåtts med samma människor flera timmar om dagen de senaste veckorna. Allt för att jobba mot målet; att tillsammans skapa en föreställning. Sedan i våras har arbetet varit i gång, manus har skrivits, koreografier har spikats och lokaler har bokats. Nu när vi är uppe i spelperioden så finns över 70 aktiva som arbetar med föreställningen trots att det bara är 16 på scen.  Det är en jätteproduktion där alla drar sitt strå till stacken, vissa fixar dekoren, vissa syr alla kläder, vissa mixtrar med ljud och ljus, vissa lagar mat och andra gör reklam. Alla behövs för att en föreställning ska fungera, även de som bara kommer och hänger och bidrar med go stämning.

 
Är det inte så en församling också fungerar? Vi har talanger och intressen som skiljer sig, någon är bra på att tala och någon gillar att baka. Tillsammans strävar vi mot målet att fler ska få lära känna Jesus.

Rom 12:12-19

12Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. 13Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. 14Kroppen består inte av en enda del utan av många. 15Om foten säger: ”Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen”, så hör den likafullt till kroppen. 16Och om örat säger: ”Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen”, så hör det likafullt till kroppen. 17Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? 18Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. 19Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? 20Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.

En pastor i sig själv kan inte vara församling lika lite som en skådis utan scen eller mikrofon inte kan göra någon show. Vi tillsammans med fokus på Jesus och på att ta hand om varandra kan vara en församling som utvecklas, där idéer och talanger tas tillvara.

 Detta kan i och för sig bli lite svårt också, för vem känner sig kallad/manad/har talangen för att städa? Ja du, ibland får man göra något man inte känner sig manad till helt enkelt för att det behövs för att man ska kunna göra allt annat som man hellre vill. Vid föreställningarna har skådisgruppen ansvar för att städa toaletterna, kanske inte det roligaste, men det går så lätt när man resen av tiden får fokusera på det man tycker är roligast.

 Var tacksamma till varandra, uppmuntra varandras talanger och våga utmana människor till att testa nya saker. Tillsammans kan vi arbeta för en bättre värld, men då behövs alla.

Var välsignade
Johanna

Läs hela inlägget »

Idag har jag varit med min yngsta dotter i skolan hela dagen. Hon har det rätt tufft där och därför kändes det gott att kunna vara med och stötta idag. När vi gick där strosandes hand i hand över skolgårdens grusplan, sa hon plötsligt: "mamma har du tänkt på att grusplan och Guds plan låter nästan likadant?"
Jag tänkte på det hon sa och formade en tyst bön i mitt inre. En bön om att det jobbiga hon går igenom, de där grusade förväntningarna på hur skolan skulle bli, att de på något sätt skulle få bli en del i Guds plan, att det jobbiga skulle få vändas till något gott. 
Jag tror att vi alla har upplevt misslyckanden och grusade planer någongång. Jag vet inte var du bär på nu eller vad du går igenom. Men jag tror på en Gud som kan vända det jobbiga till seger, som kan göra minus till plus, mörker till ljus och det som är trasigt till helt. Vet du min vän, jag tror på en Gud som kan förvandla "grus" till små guldkorn!
Så kanske är det precis som dottern sa idag, att grusplan och Guds plan låter nästan likadant!


/Sofie

Läs hela inlägget »

"Tack för att jag genom alla årstiders skiftningar får komma till Dig.
Tack Herre för denna höst som du har gett till mig.

Tack för att du alltid är nära.
Tack för denna höstlovsveckan, då jag fått umgås mycket med mina nära och kära.

Tack för att du har gett mig förmågor så att jag kan tjäna och göra gott.
Tack också för att du älskar mig de dagar jag vilar och inte orkar nå´t.

Tack för att jag får leva i Din närhet varje dag.
Tack för att jag ibland kan höra Dina hjärtslag.

Herre genom sol och genom regn är jag din.
Tack för att jag detta höstlov får kalla Dig vännen min."

/Sofie

 

Läs hela inlägget »

2013 > 11

Nu var det så där länge sen igen…
Kanske har du, precis som jag,
haft en ganska innehållsrik men trist november?

 

Jag älskar hösten. Och jag älskar den här tiden innan advent.
Just därför har jag egentligen aldrig haft
några större problem med november.
November.
Den där grå & trista månaden enligt visan &
enligt många människor där ute i världen.

Mitt november har i år…  

- varit kantat av sjukdom. Inte av någon särskilt allvarlig sort men hela familjen har drabbats av smittan & det har gått
runt & runt & runt…

- varit stressigt… Jag har fått känna på stressen över skolan som jag faktiskt, tack & lov, inte känt av speciellt mycket
innan under den här terminen…

- varit pressat… Jag har återigen fått känna på den där maktlöshetskänslan man känner när det känns som att man är alldeles för långt bort från den som behöver en kram, en plats att sova på för natten, ett mål ordentlig mat…

När det känns som att allt går emot en,
när det känns som att allt är tungt,
när det känns som att allt är tröttsamt & jobbigt,
när det känns som att benen för alltid kommer att vara blytunga & det känns som att man skulle kunna sova i hundra år,
precis som Törnrosa,
när det känns som att valen är svåra att göra &
det känns som att det blir fel hur man än väljer,
när det känns som att man vandrar i mörker &
trevar famlande efter något fast att hålla i… 

Då är det skönt att veta att
Herren är en evig Gud som inte tröttnar.
När du & jag är svaga är Han stark.
Då är det skönt att veta att Herren är som en herde
som vallar sin hjord, där du & jag är lammen som Han bär i sina armar. Då är det skönt att veta att Han tar oss i handen & hjälper oss, säger till oss att inte vara rädda.
Då är det skönt att veta att
den som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus…

Jesaja 40: 11
Jesaja 40: 28-31
Jesaja 41: 10
Jesaja 41: 13
Jesaja 9: 2-6

Fridfull 1:a advent!

 

Kram Therese 

Läs hela inlägget »

Jag är säker på att vi alla någon gång har bett en bön och sedan längtat intensivt efter ett bönesvar. Jag tror också att de flesta av oss har känt tacksamhet över besvarade böner, men också förtvivlan och frustration över att inte få svar.. Ibland undrar vi varför inte Gud griper in och varför Han känns så långt borta.
Givetvis kan livet innebära svåra situationer där vi är maktlösa och inte kan göra något mer än att be. Men ibland tror jag faktiskt att vi väntar och undrar och väntar, fast det egentligen är Gud som väntar på oss. Du och jag kan vara Jesu "händer och fötter"! I de små enkla vardagssituationerna kan vi vara med och förändra och vara någons bönesvar. Tänk att få vara bönesvar för den ensamma mamman som i tysthet ber att pengarna ska räcka denna månaden, eller den gamla farbrorn som ber och suckar till Gud över sin ensamhet, eller det lilla barnet som knäpper sina händer under täcket och ber att någon ska hjälpa mamma och pappa att hitta varandra igen, eller änkemannen som saknar sin älskades nybakade kakor.. Det finns så många böner som du och jag kan vara ett bönesvar på! Ska vi se oss omkring den här veckan och låta vår bön till Gud vara att vi ska få bli ett bönesvar!

kram/Sofie

Läs hela inlägget »

Jag är inne i en teaterbubbla där jag har umgåtts med samma människor flera timmar om dagen de senaste veckorna. Allt för att jobba mot målet; att tillsammans skapa en föreställning. Sedan i våras har arbetet varit i gång, manus har skrivits, koreografier har spikats och lokaler har bokats. Nu när vi är uppe i spelperioden så finns över 70 aktiva som arbetar med föreställningen trots att det bara är 16 på scen.  Det är en jätteproduktion där alla drar sitt strå till stacken, vissa fixar dekoren, vissa syr alla kläder, vissa mixtrar med ljud och ljus, vissa lagar mat och andra gör reklam. Alla behövs för att en föreställning ska fungera, även de som bara kommer och hänger och bidrar med go stämning.

 
Är det inte så en församling också fungerar? Vi har talanger och intressen som skiljer sig, någon är bra på att tala och någon gillar att baka. Tillsammans strävar vi mot målet att fler ska få lära känna Jesus.

Rom 12:12-19

12Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. 13Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. 14Kroppen består inte av en enda del utan av många. 15Om foten säger: ”Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen”, så hör den likafullt till kroppen. 16Och om örat säger: ”Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen”, så hör det likafullt till kroppen. 17Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? 18Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. 19Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? 20Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.

En pastor i sig själv kan inte vara församling lika lite som en skådis utan scen eller mikrofon inte kan göra någon show. Vi tillsammans med fokus på Jesus och på att ta hand om varandra kan vara en församling som utvecklas, där idéer och talanger tas tillvara.

 Detta kan i och för sig bli lite svårt också, för vem känner sig kallad/manad/har talangen för att städa? Ja du, ibland får man göra något man inte känner sig manad till helt enkelt för att det behövs för att man ska kunna göra allt annat som man hellre vill. Vid föreställningarna har skådisgruppen ansvar för att städa toaletterna, kanske inte det roligaste, men det går så lätt när man resen av tiden får fokusera på det man tycker är roligast.

 Var tacksamma till varandra, uppmuntra varandras talanger och våga utmana människor till att testa nya saker. Tillsammans kan vi arbeta för en bättre värld, men då behövs alla.

Var välsignade
Johanna

Läs hela inlägget »

Idag har jag varit med min yngsta dotter i skolan hela dagen. Hon har det rätt tufft där och därför kändes det gott att kunna vara med och stötta idag. När vi gick där strosandes hand i hand över skolgårdens grusplan, sa hon plötsligt: "mamma har du tänkt på att grusplan och Guds plan låter nästan likadant?"
Jag tänkte på det hon sa och formade en tyst bön i mitt inre. En bön om att det jobbiga hon går igenom, de där grusade förväntningarna på hur skolan skulle bli, att de på något sätt skulle få bli en del i Guds plan, att det jobbiga skulle få vändas till något gott. 
Jag tror att vi alla har upplevt misslyckanden och grusade planer någongång. Jag vet inte var du bär på nu eller vad du går igenom. Men jag tror på en Gud som kan vända det jobbiga till seger, som kan göra minus till plus, mörker till ljus och det som är trasigt till helt. Vet du min vän, jag tror på en Gud som kan förvandla "grus" till små guldkorn!
Så kanske är det precis som dottern sa idag, att grusplan och Guds plan låter nästan likadant!


/Sofie

Läs hela inlägget »

"Tack för att jag genom alla årstiders skiftningar får komma till Dig.
Tack Herre för denna höst som du har gett till mig.

Tack för att du alltid är nära.
Tack för denna höstlovsveckan, då jag fått umgås mycket med mina nära och kära.

Tack för att du har gett mig förmågor så att jag kan tjäna och göra gott.
Tack också för att du älskar mig de dagar jag vilar och inte orkar nå´t.

Tack för att jag får leva i Din närhet varje dag.
Tack för att jag ibland kan höra Dina hjärtslag.

Herre genom sol och genom regn är jag din.
Tack för att jag detta höstlov får kalla Dig vännen min."

/Sofie

 

Läs hela inlägget »