Värne Allians VISION

2013 > 10

Ni har säkert hört om allt rabalder vid Medelhavets kustlinje. Bara i oktober har 600 människor drunknat på sin flykt till Europa.

En av anledningarna till att detta händer är att EU inte ger flyktingar asyl eller har några lagliga vägar öppna in till Europa, då finns bara vägen över havet kvar. Detta gav mig en tankeställare om vilken rätt vi i vår lilla välfärdsbubbla egentligen har att behandla andra människor som skit, stänga in oss bakom vår "EU-mur" och skylla på någon annan.

Jesus brydde sig inte om några murar, varken fysiska eller moraliska, han skickade ut sina lärjungar överrallt och själv umgicks han med tiggare och diskuterade med laglärda. Jesus såg ingen skillnad på människor, vad ger oss då rätten att göra det? Kan vi som kristna skylla på att vi inte har plats för fler invandrare? Eller kan vi skylla på resurser, pengar, politik? Jag tror egentligen att det handlar om att vi inte vill dela med oss av vårt överflöd.

Jag tror att vi som kristna måste vara föredömen när det handlar om människors värde och visa att vi ställer upp för de utsatta och visar vår solidaritet. Och vi kan göra saker, vi kan engagera oss i politiken, i kyrkans arbete, i välgörenhet, vi kan be och vi kan föra diskussioner med människor omkring oss om människovärdet.

Ibland känner jag hopplösheten när jag ser hur människor agerar och hur jag är en del av allt detta men jag ska ge er en dikt som Moder Teresa har skrivit för att ge er uppmuntran när ingenting man gör verkar vara tillräckligt.

GÖR DET ÄNDÅ

Människor är ofta oresonliga,
illojala och egoistiska
- förlåt dem ändå


Om du är generös kommer du
kanske att anklagas för själviska motiv
-var generös ändå.

 
Om du är framgångsrik kommer du att
vinna falska vänner och sanna fiender
-var framgångsrik ändå.

 
Om du är ärlig och uppriktig kommer
människor kanske att utnyttja dig
-var ärlig och uppriktig ändå.

 
Det du tillbringat år med att bygga upp,
kan någon annan rasera över en natt
-bygg ändå.

 
Om du finner frid och lycka,
kommer kanske någon att bli avundsjuk
-var lycklig ändå.

 
Det goda du gör idag,
kommer kanske att vara glömt imorgon
-gör gott ändå.

 
Ge världen det bästa du har,
och det kanske inte räcker
-ge det bästa du har ändå.

 
För i slutändan är det här en sak
mellan dig och Gud
-Det var faktiskt aldrig en sak
mellan dig och dem.


Frid och glädje
Johanna



 

Läs hela inlägget »

Mitten av 1800-talet & nödår i Sverige.
Torkan gör att korna sinar & att inget växer.
Bönderna sliter i sitt anletes svett för att kunna ha
mat på bordet & klä sina barn.  
Drömmen om ett land långt borta börjar gro.
Ett land där jorden är bördig & utan sten.  
Ett land där de får lön för mödan.

Karl- Oskar & Robert smider sina planer &
Kristina protesterar så högt hon kan.
Ett land så långt bort.
Att flytta dit skulle innebära att hon aldrig mer skulle kunna återvända till sitt Duvemåla, till sina föräldrar, till sina vänner.
Och hemma, var är det?
Men det spelar ingen roll hur högt & förtvivlat hon ropar ”Nej!” så bestämmer männen, att det får bli så – de flyttar till Nordamerika. Det enda Kristina kan göra är att be Gud förskona dem från havets vidunder, när hon & familjen kliver på båten
som ska föra dem dit.
Resan blir lång & mödosam.
De möter sjukdomar & död.
Men så en dag – land i sikte!

Robert ger sig av på sitt äventyr tillsammans med Arvid.
De ska gräva guld i Kalifornien & bli rika.
Pengarna ska de givetvis dela med sig av.
Karl-Oskar & Kristina börjar sitt nya liv tillsammans med sina barn. Men gräset visar sig inte vara grönare på andra sidan Atlanten.

Arvid dricker ur en stinkande källa & lider en plågsam död.
Kristina får missfall & får absolut inte bli gravid en gång till.
Karl-Oskar är bitter över att bli lurad av amerikanerna.

I sin nöd om natten vänder sig Kristina till Gud.
Hennes tro har aldrig svikit henne men just nu
är hon besviken på Gud.
Trots sitt tvivel & sin besvikelse så finns ändå en övertygelse
om att Han finns & att Han tar hand om henne,
både nu & efter livets slut.

”Du fördrev mig Gud. Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling,
och det ödet finner jag mig i.
Men Du tog mitt barn och du tar mig ifrån min man.
Jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill, vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret:
att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig? Jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste,
jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt & stormigt hav. Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är ”om”, om jag bett alla böner förgäves,
om du inte finns till – vad ska jag göra då?

Vem skulle känna mig ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till – vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas, du måste,
jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt & stormigt hav. Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om du inte fanns.”


Text: Benny Andersson

Ibland känner jag igen mig i henne, Kristina från Duvemåla.
Visst har jag ropat till Gud i min nöd om natten &
undrat ”Varför Gud?”.
Visst har jag tvivlat.
Visst har jag varit besviken.
Men visst är jag ändå övertygad
om att Han finns & att Han aldrig lämnar mig.

Jag tror & vet att jag som kristen inte blir
förskonad från allt elände.
Men jag vet att det finns en som bär mig när jag själv inte orkar. Och det finns en som lyssnar när mitt hjärta brister &
jag skriker ut ”Du måste finnas!”.

Ha en fin helg! Kram Therese

PS. Ta dig gärna tid att lyssna på detta musikaliska mästerverk – Kristina från Duvemåla- av Björn Andersson & Benny Ulvaeus. Några timmar som får dig att både skratta & gråta… DS.    


 

Läs hela inlägget »

Jesus, hur var han egentligen? Var han sådär from som han ser ut på alla bilder? Var han så vacker och icke-blodig som han ofta är avbildad på korset?

Jag är mycket tveksam! Jag gillar att tänka på Jesus som ganska rebellisk, han gick ju trots allt emot allt vad de laglärda sa och i Matt 21 står det att han välte omkull borden för de som växlade pengar och drev ut alla köpmän. Jesus var radikal på alla sätt, han umgicks med de marginaliserade och brydde sig inte om pengar och makt.

Jag var i Berlin i helgen och såg på street-art, där fanns bl.a. en bild på Jesus med en sprayflaska i handen. Vem säger att det inte är det han skulle ha gjort om han kom hit i vår tid.

Är man själv så radikal och Jesuslik i sin hektiska höst då? Jag behöver nog svara nej, tyvärr.

Dagarna är fullbokade och trots att det finns så mycket mer jag vill hinna som att demonstrera, hjälpa flyktingar, rädda världen, vara ledare på en ungdomsgård, så har jag prioriterat annat. Självklart kan man vara radikal där man är och visa på Jesus där man är och i samtal med andra visa på en mer Jesuslik människosyn men ibland vill jag bara åka till Gaza och klättra över muren för att göra något konkret.

Håll modet uppe, var radikala och släng iväg en tanke på var Jesus hade haft sitt fokus och i vilka bostadsområden han hade rört sig i om han hade gått på jorden i dag.

Kram Johanna

 

Läs hela inlägget »

2013 > 10

Ni har säkert hört om allt rabalder vid Medelhavets kustlinje. Bara i oktober har 600 människor drunknat på sin flykt till Europa.

En av anledningarna till att detta händer är att EU inte ger flyktingar asyl eller har några lagliga vägar öppna in till Europa, då finns bara vägen över havet kvar. Detta gav mig en tankeställare om vilken rätt vi i vår lilla välfärdsbubbla egentligen har att behandla andra människor som skit, stänga in oss bakom vår "EU-mur" och skylla på någon annan.

Jesus brydde sig inte om några murar, varken fysiska eller moraliska, han skickade ut sina lärjungar överrallt och själv umgicks han med tiggare och diskuterade med laglärda. Jesus såg ingen skillnad på människor, vad ger oss då rätten att göra det? Kan vi som kristna skylla på att vi inte har plats för fler invandrare? Eller kan vi skylla på resurser, pengar, politik? Jag tror egentligen att det handlar om att vi inte vill dela med oss av vårt överflöd.

Jag tror att vi som kristna måste vara föredömen när det handlar om människors värde och visa att vi ställer upp för de utsatta och visar vår solidaritet. Och vi kan göra saker, vi kan engagera oss i politiken, i kyrkans arbete, i välgörenhet, vi kan be och vi kan föra diskussioner med människor omkring oss om människovärdet.

Ibland känner jag hopplösheten när jag ser hur människor agerar och hur jag är en del av allt detta men jag ska ge er en dikt som Moder Teresa har skrivit för att ge er uppmuntran när ingenting man gör verkar vara tillräckligt.

GÖR DET ÄNDÅ

Människor är ofta oresonliga,
illojala och egoistiska
- förlåt dem ändå


Om du är generös kommer du
kanske att anklagas för själviska motiv
-var generös ändå.

 
Om du är framgångsrik kommer du att
vinna falska vänner och sanna fiender
-var framgångsrik ändå.

 
Om du är ärlig och uppriktig kommer
människor kanske att utnyttja dig
-var ärlig och uppriktig ändå.

 
Det du tillbringat år med att bygga upp,
kan någon annan rasera över en natt
-bygg ändå.

 
Om du finner frid och lycka,
kommer kanske någon att bli avundsjuk
-var lycklig ändå.

 
Det goda du gör idag,
kommer kanske att vara glömt imorgon
-gör gott ändå.

 
Ge världen det bästa du har,
och det kanske inte räcker
-ge det bästa du har ändå.

 
För i slutändan är det här en sak
mellan dig och Gud
-Det var faktiskt aldrig en sak
mellan dig och dem.


Frid och glädje
Johanna



 

Läs hela inlägget »

Mitten av 1800-talet & nödår i Sverige.
Torkan gör att korna sinar & att inget växer.
Bönderna sliter i sitt anletes svett för att kunna ha
mat på bordet & klä sina barn.  
Drömmen om ett land långt borta börjar gro.
Ett land där jorden är bördig & utan sten.  
Ett land där de får lön för mödan.

Karl- Oskar & Robert smider sina planer &
Kristina protesterar så högt hon kan.
Ett land så långt bort.
Att flytta dit skulle innebära att hon aldrig mer skulle kunna återvända till sitt Duvemåla, till sina föräldrar, till sina vänner.
Och hemma, var är det?
Men det spelar ingen roll hur högt & förtvivlat hon ropar ”Nej!” så bestämmer männen, att det får bli så – de flyttar till Nordamerika. Det enda Kristina kan göra är att be Gud förskona dem från havets vidunder, när hon & familjen kliver på båten
som ska föra dem dit.
Resan blir lång & mödosam.
De möter sjukdomar & död.
Men så en dag – land i sikte!

Robert ger sig av på sitt äventyr tillsammans med Arvid.
De ska gräva guld i Kalifornien & bli rika.
Pengarna ska de givetvis dela med sig av.
Karl-Oskar & Kristina börjar sitt nya liv tillsammans med sina barn. Men gräset visar sig inte vara grönare på andra sidan Atlanten.

Arvid dricker ur en stinkande källa & lider en plågsam död.
Kristina får missfall & får absolut inte bli gravid en gång till.
Karl-Oskar är bitter över att bli lurad av amerikanerna.

I sin nöd om natten vänder sig Kristina till Gud.
Hennes tro har aldrig svikit henne men just nu
är hon besviken på Gud.
Trots sitt tvivel & sin besvikelse så finns ändå en övertygelse
om att Han finns & att Han tar hand om henne,
både nu & efter livets slut.

”Du fördrev mig Gud. Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling,
och det ödet finner jag mig i.
Men Du tog mitt barn och du tar mig ifrån min man.
Jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill, vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret:
att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig? Jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste,
jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt & stormigt hav. Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är ”om”, om jag bett alla böner förgäves,
om du inte finns till – vad ska jag göra då?

Vem skulle känna mig ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till – vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas, du måste,
jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt & stormigt hav. Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om du inte fanns.”


Text: Benny Andersson

Ibland känner jag igen mig i henne, Kristina från Duvemåla.
Visst har jag ropat till Gud i min nöd om natten &
undrat ”Varför Gud?”.
Visst har jag tvivlat.
Visst har jag varit besviken.
Men visst är jag ändå övertygad
om att Han finns & att Han aldrig lämnar mig.

Jag tror & vet att jag som kristen inte blir
förskonad från allt elände.
Men jag vet att det finns en som bär mig när jag själv inte orkar. Och det finns en som lyssnar när mitt hjärta brister &
jag skriker ut ”Du måste finnas!”.

Ha en fin helg! Kram Therese

PS. Ta dig gärna tid att lyssna på detta musikaliska mästerverk – Kristina från Duvemåla- av Björn Andersson & Benny Ulvaeus. Några timmar som får dig att både skratta & gråta… DS.    


 

Läs hela inlägget »

Jesus, hur var han egentligen? Var han sådär from som han ser ut på alla bilder? Var han så vacker och icke-blodig som han ofta är avbildad på korset?

Jag är mycket tveksam! Jag gillar att tänka på Jesus som ganska rebellisk, han gick ju trots allt emot allt vad de laglärda sa och i Matt 21 står det att han välte omkull borden för de som växlade pengar och drev ut alla köpmän. Jesus var radikal på alla sätt, han umgicks med de marginaliserade och brydde sig inte om pengar och makt.

Jag var i Berlin i helgen och såg på street-art, där fanns bl.a. en bild på Jesus med en sprayflaska i handen. Vem säger att det inte är det han skulle ha gjort om han kom hit i vår tid.

Är man själv så radikal och Jesuslik i sin hektiska höst då? Jag behöver nog svara nej, tyvärr.

Dagarna är fullbokade och trots att det finns så mycket mer jag vill hinna som att demonstrera, hjälpa flyktingar, rädda världen, vara ledare på en ungdomsgård, så har jag prioriterat annat. Självklart kan man vara radikal där man är och visa på Jesus där man är och i samtal med andra visa på en mer Jesuslik människosyn men ibland vill jag bara åka till Gaza och klättra över muren för att göra något konkret.

Håll modet uppe, var radikala och släng iväg en tanke på var Jesus hade haft sitt fokus och i vilka bostadsområden han hade rört sig i om han hade gått på jorden i dag.

Kram Johanna

 

Läs hela inlägget »