Värne Allians VISION

2013 > 09

Säga vad man vill om sociala medier men ibland är det ändå ganska roligt med Facebook. Som när jag i våras hittade en gammal granne till mig som jag inte träffat på nästan 20 år.
I ett kvarter, som idag inte alls ser ut som det gjorde då, bodde vi. Hon & jag & en drös med andra barn.
Hon är ett år äldre än mig. Vi hade så kul!
Jag minns att vi gjorde ost till vårt låtsashem, av mosade maskrosor & yttepyttelite vatten.
Man kunde liksom krama ihop den där gula sörjan till bollar
& tro mig, det blev perfekta låtsasostar till låtsashemmet.

När vi hängt ihop i 4-5 år, & hunnit med att göra tonvis med maskrosost, skiljde sig hennes föräldrar.
Hon flyttade till ett annat område i stan &
våra vägar gick åt olika håll.

Sen dröjde det alltså nästan 20 år tills våra vägar
skulle mötas igen.
I slutet av april var jag uppe i Uppsala &
hälsade på henne & hennes lilla familj.
Det är sällan man träffar på någon som det var så
länge sedan man såg sist. Vilket möte.
Vi hade kunnat ha vuxit upp till varandras motsatser, men istället var det som att vi egentligen aldrig varit åtskilda, fast vi varit det under väldigt lång tid.
Otroligt speciell känsla.
Vi tycker lika om väldigt mycket. Vi har samma intressen.
Men vi skiljer oss på en punkt. Vi delar inte samma tro.
Egentligen tror hon nog inte på någonting. Men det gör ju jag.
Och så kom den där frågan som jag aldrig tidigare behövt svara på. Men som det ju hade varit väldigt fint att ha haft ett bra svar på. Som jag faktiskt en gång blivit uppmanad att ha ett svar på – ifall frågan skulle komma &
det är min enda chans att få tala om det. 
Therese, varför är du kristen?

Ja ni… Det är en fråga där svaret känns så självklart att det blir så outgrundligt svårt att förklara.
För visst kan det vara så ibland…
Att det som känns lättast helt plötsligt är
det svåraste som finns?
Precis som man kan känna sig ensam även om man befinner sig i ett rum där det kryllar av människor.

Åh vad jag där & då önskade att jag hade gjort som han sa, den där J. Att jag hade funderat ut ett svar,
tills den dagen då frågan skulle komma.

I ärlighetens namn minns jag inte vad jag svarade.
Men jag hade velat komma ihåg det.
Å jag hade velat att svaret blev så där bra
som det skulle ha kunnat blivit…
Jag vet faktiskt inte varför jag inte kan formulera svaret
så där lätt & smidigt.
Jag tror att jag är rädd för att svaret ska låta präktigt.
Att det skulle låta som att jag är mer perfekt
än den som inte tror på Gud.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig gör några fel.  
Rädd att det ska låta som att jag ser ner på den
som inte lever som jag gör eller borde göra. 
Rädd att det ska låta som att mitt liv alltid är som en dans på rosor & att det beror på att man gjort något riktigt syndigt
om livet inte alltid är underbart.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig är ledsen & gråter.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig har bekymmer. 


För en tid sen hade en av mina fina vänner ett inledningsord som berörde mig väldigt starkt. Om frågan jag fått varit lite annorlunda formulerad hade jag önskat att jag där & då hade kunnat haft det här inledningsordet att ta fram, den där urklippta spalten ur tidningen…

"När jag säger att jag är en kristen skriker jag inte ut att jag är ren & perfekt. Jag viskar tyst att jag var vilse,
men nu är jag funnen & förlåten.

När jag säger att jag är kristen försöker jag inte vara stark.
Jag erkänner att jag är svag & behöver Guds styrka
för att klara av att gå vidare.

När jag säger att jag är en kristen skryter jag inte om min framgång. Jag accepterar att jag har misslyckats & behöver Gud för att klara av att reda ut mina misstag.

När jag säger att jag är en kristen säger jag inte att jag är perfekt. Mina fel & brister är väl synliga men Gud tycker att jag är värd Hans kärlek ändå.

När jag säger att jag är kristen känner jag ändå smärta.
Jag har min beskärda del av hjärtesorg & då får jag ropa till Gud.

När jag säger att jag är en kristen säger jag inte att jag är heligare än dig. Jag är bara en enkel människa som får motta Guds otroliga nåd". 

 

Hoppas ni haft en fantastiskt fin helg!


Kram Therese 

Läs hela inlägget »

Härom veckan satt jag på en föreläsning i topografisk anatomi.
Man kan väl säga att man studerar hur de
olika organen ligger i kroppen.
Det var hur intressant som helst.

Föreläsaren var en engagerad, oerhört kompetent
överläkare i kirurgi.
Inte särskilt religiös, men imponerad & snudd på förstummad
över hur kroppen är skapad.
Och jag är detsamma.
Det är fantastiskt när man tänker på det.

För att citera föreläsaren:  ”Som av en händelse….” ligger många av kroppens mest känsliga organ väl skyddade
bakom bröstbenet & revbenen.
Hjärtat. Levern. Lungorna. Mjälten . Magsäcken.

Aorta ligger väl skyddad längs med ryggraden & kotpelaren.

Njurarna ligger delvis skyddade av revbenen på ryggsidan.
Binjurarna är garanterat skyddade av revben.
Den ena njuren täcker även mjälten.

Organen rör sig varför vi kan klara en del trauman ganska bra, just för att organen kan flytta sig.

Kroppen har en medellinje.
I detta område finns inget som kan skadas.
Därför är det ett utmärkt ställe att använda om man
behöver göra kirurgiska ingrepp i bukorganen.

Det övergår mitt förstånd.
Hur skulle jag kunna säga
”som av en händelse…”?
Det låter så futtigt.
För mig är det inte så.
För mig är det ett mästerverk, skapat med största precision. Skapat av en anledning & som del i en större plan.

En del av dagens inledningsord på gudstjänsten
passar bra tycker jag…

” Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.”

(Psaltaren 139:13-16)

Hoppas du haft en riktigt fin helg! 
Kram Therese 

 

Läs hela inlägget »

"För att kunna odla vackra blommor i en trädgård måste man ha gödsel. Gödseln är vårt förflutna. Gud använder sig av den för att få oss att växa.
När hästspillningen kommer ut ur hästens bakdel är den för varm, för syrlig, för tung. Den stinker. Den är äcklig. Om man breder ut den på blommorna och sådden, blir alltsammans bränt och förstört.
Gödsel måste man låta vila, torka och brytas ner sakta. Med tiden blir den lättarbetad, luktfri, lätt, näringsrik.
Då ger den de finaste blommor och de finaste skott.
Gud använder sig av vårt förflutna som gödning för vårt liv. För att vi ska växa.
Men om du håller kvar  huvudet i ditt heta förflutna kväver det dig.
Du måste lämna det.
Med tidens och nådens hjälp bryts det onda och svåra inom oss sakta ner.
Vi måste älska det som vi skämdes för och som vi tyckte var avskyvärt. Dynghögen blir en källa till fruktbarhet.
Vårt förflutna, vårt lidande, vårt slaveri, våra rop - det är musik för dem som har det svårt. Man kan inte leva idag utan att ha levt igår.
Vem du än är, vilka sår du än har fått från ett smärtsamt förflutet: glöm aldrig, i ditt misshandlade minne, att en evighet av kärlek väntar på dig."

ur boken "kärleken är starkare än hatet"
av Tim Guénard

kram Sofie

Läs hela inlägget »

Tänk dig att du är pilot.
Du ska just den här dagen göra en rutinflygning på ca en timme & du är inte särskild orolig. Den här resan har du gjort så många gånger att du tappat räkningen.
Passagerarna är på plats & kabinpersonalen redo.
Din andrepilot är skärpt & noggrann.
Planet startar & lyfter.
Landningsstället viker in sig, snyggt & prydligt.
Men så kommer ett oväder. Ett ordentligt oväder.
Dina kunskaper sätts på prov, din andrepilots nerver stressas. Det verkar till en början gå ganska bra, men något händer med planet. Det tappar höjd & det ser ut som att det ska störta. Passagerarna griper tag i sina syrgasmasker, flygvärdinnorna lossar sina säkerhetsbälten för att hjälpa stressade passagerare & kastas själva hit & dit.
Du lyckas på något märkligt sätt ändå få ner planet på marken. Men du blir skadad. Din andrepilot likaså.
Senare får du veta att 6 stycken fått sätta livet till.
Både personal & passagerare. Men du blir ändå hjälteförklarad.

 

Det ingen vet är att du just den där dagen, som så många andra dagar, inte alls borde suttit i ett flygplan.
I alla fall inte som pilot & ansvarig.
Du hade kvällen innan druckit alldeles för mycket alkohol & samma morgon dragit i dig kokain för att känna dig ”fit for fight”.
Du hade dessutom öppnat dryckesskåpet i planet & tagit två flaskor sprit & hällt i dig mitt under flygningen.
Eller vänta nu… Var det verkligen ingen som visste?
Jo.
Vid ankomsten till sjukhuset, då du var i allra sämst skick, togs rutinprover för alkohol & droger. Och i ditt prov kunde man se spår från bägge. Folk vet. Folk vill att du ska betala priset.
Du får en toppadvokat. En som verkligen vill försöka få dig fri. En som vet att han lyckas om hans plan skrider som planerat.
Du blir kallad till rättegång & har övat in dina svar på de frågor som förväntas komma.
Du vet precis hur du ska ljuga för att bli fri.

Men sen kommer frågan du inte är beredd på.
Det visar sig att en av dina kollegor, tillika en du var oerhört förtjust i, som avlidit i olyckan haft spår av alkohol & droger i kroppen.  Då det under flygningen inte serverades mat eller dryck på grund av kraftig turbulens är det bara personalen som haft tillgång till spriten.
Du & din kollega har spår i blodet. Övriga är helt rena.
Du får frågan om det är möjligt att det är din kollega som stulit alkoholen under flygningen. Du vet nog egentligen vad du ska svara för att få gå fri. Men något händer i dig. Du inser att det räcker. Du orkar inte ljuga mer. Du har varit slav under dessa begär alltför länge. Du har försakat din familj. Du har svikit löften.
Du har bara en önskan. Att få bli fri.

Sittandes på en stol mitt i rättegångssalen erkänner piloten att han flugit i ett skick som inte är okej. Han erkänner för sig själv & för resten av åhörarna att han är alkoholist. Han blir dömd till fängelse men ändå har hans dröm gått i uppfyllelse – han är för första gången fri & han kan börja om på nytt.

Den här historien kommer från en film som jag & mannen såg för ett par veckor sedan. Piloten i filmen var slav under alkoholen & drogerna. Å jag insåg att jag också är slav under vissa saker…
I mitt fall inte alkohol eller droger men visst finns det saker i livet som nästan blir som en drog. Jag är nästintill beroende av min mobil, jag tycker det är jobbigt att klara mig utan Internet etc.

Vad det än är som man är slav under, stort eller litet, så finns alltid möjligheten att få bli fri. Fullkomligt fri & förlåten.

Ps 69:19 ”Kom till mig och gör mig fri…”

Å det är precis det han gör, Jesus…
Stort om du frågar mig.
Vad har du som tar alldeles för mycket plats i ditt liv?
Kanske är det dags att be om hjälp med att omprioritera –
& att få bli fri.

Hoppas du haft en riktigt fin helg!

Kram Therese

 

Läs hela inlägget »

Det har varit en helt underbar start på hösten, iallafall enligt mitt tycke. Får jag dela med mig av 3 guldkorn?

1.) Sverre Golfare. En fredag för några veckor sen åkte 24 gubbar från Värne ut till Boaryd för att ha en go kväll på golfbanan - "Oss män emellan". Blev en riktig succé där Christer Svahn, vårt pro, briljerade men där en annan man stal rubrikerna så det stod härliga till. Sverre Andersson - 75+ - sänkte en putt från 11 meter, strålade ikapp med solen och gav oss andra enormt mkt glädje! När gjorde du senast något nytt för första gången?

2.) Ledar Kick-off. Tema "teamwork". Fördelade på 3 matlag skulle våra ledare under tidspress laga till en förrätt, en huvudrätt(pizza) och en efterrätt utifrån en specifik tilldelad matkasse. Och ha ett tema för sin skapelse.... oj oj oj...vilka insatser. Glädje att se människor i köket som aldrig annars sätter sin fot där typ, och alla gjorde det bra. Kanske att Chicago-pizzan(pizza som föreställde Chicagos flagga) var kvällens största behållning. Kul hade vi iaf!

3.) Gemenskapsdagen. Platsen var Tyresbo, en underbart belägen församlingsgård intill den lilla sjön - och sommarens sista dag ärade oss med sitt besök. God mat, innelig gudstjänst, goda samtal, plats för alla åldrar och gott om tid att bara vara... en dag att ta med sig in i höstrusket, helt klart!

Minnena är många men framtidsplanerna ännu fler. Spännande att få tillhöra Värne Alliansförsamling och att leva nära Jesus Kristus. Och snart är vi med i tidningen också - håll utkik efter ett reportage om Värne Alliansförsamling i tidningen "Världen idag"(publ. fre 20e sep).

Bless!/ Jonas

Läs hela inlägget »

2013 > 09

Säga vad man vill om sociala medier men ibland är det ändå ganska roligt med Facebook. Som när jag i våras hittade en gammal granne till mig som jag inte träffat på nästan 20 år.
I ett kvarter, som idag inte alls ser ut som det gjorde då, bodde vi. Hon & jag & en drös med andra barn.
Hon är ett år äldre än mig. Vi hade så kul!
Jag minns att vi gjorde ost till vårt låtsashem, av mosade maskrosor & yttepyttelite vatten.
Man kunde liksom krama ihop den där gula sörjan till bollar
& tro mig, det blev perfekta låtsasostar till låtsashemmet.

När vi hängt ihop i 4-5 år, & hunnit med att göra tonvis med maskrosost, skiljde sig hennes föräldrar.
Hon flyttade till ett annat område i stan &
våra vägar gick åt olika håll.

Sen dröjde det alltså nästan 20 år tills våra vägar
skulle mötas igen.
I slutet av april var jag uppe i Uppsala &
hälsade på henne & hennes lilla familj.
Det är sällan man träffar på någon som det var så
länge sedan man såg sist. Vilket möte.
Vi hade kunnat ha vuxit upp till varandras motsatser, men istället var det som att vi egentligen aldrig varit åtskilda, fast vi varit det under väldigt lång tid.
Otroligt speciell känsla.
Vi tycker lika om väldigt mycket. Vi har samma intressen.
Men vi skiljer oss på en punkt. Vi delar inte samma tro.
Egentligen tror hon nog inte på någonting. Men det gör ju jag.
Och så kom den där frågan som jag aldrig tidigare behövt svara på. Men som det ju hade varit väldigt fint att ha haft ett bra svar på. Som jag faktiskt en gång blivit uppmanad att ha ett svar på – ifall frågan skulle komma &
det är min enda chans att få tala om det. 
Therese, varför är du kristen?

Ja ni… Det är en fråga där svaret känns så självklart att det blir så outgrundligt svårt att förklara.
För visst kan det vara så ibland…
Att det som känns lättast helt plötsligt är
det svåraste som finns?
Precis som man kan känna sig ensam även om man befinner sig i ett rum där det kryllar av människor.

Åh vad jag där & då önskade att jag hade gjort som han sa, den där J. Att jag hade funderat ut ett svar,
tills den dagen då frågan skulle komma.

I ärlighetens namn minns jag inte vad jag svarade.
Men jag hade velat komma ihåg det.
Å jag hade velat att svaret blev så där bra
som det skulle ha kunnat blivit…
Jag vet faktiskt inte varför jag inte kan formulera svaret
så där lätt & smidigt.
Jag tror att jag är rädd för att svaret ska låta präktigt.
Att det skulle låta som att jag är mer perfekt
än den som inte tror på Gud.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig gör några fel.  
Rädd att det ska låta som att jag ser ner på den
som inte lever som jag gör eller borde göra. 
Rädd att det ska låta som att mitt liv alltid är som en dans på rosor & att det beror på att man gjort något riktigt syndigt
om livet inte alltid är underbart.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig är ledsen & gråter.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig har bekymmer. 


För en tid sen hade en av mina fina vänner ett inledningsord som berörde mig väldigt starkt. Om frågan jag fått varit lite annorlunda formulerad hade jag önskat att jag där & då hade kunnat haft det här inledningsordet att ta fram, den där urklippta spalten ur tidningen…

"När jag säger att jag är en kristen skriker jag inte ut att jag är ren & perfekt. Jag viskar tyst att jag var vilse,
men nu är jag funnen & förlåten.

När jag säger att jag är kristen försöker jag inte vara stark.
Jag erkänner att jag är svag & behöver Guds styrka
för att klara av att gå vidare.

När jag säger att jag är en kristen skryter jag inte om min framgång. Jag accepterar att jag har misslyckats & behöver Gud för att klara av att reda ut mina misstag.

När jag säger att jag är en kristen säger jag inte att jag är perfekt. Mina fel & brister är väl synliga men Gud tycker att jag är värd Hans kärlek ändå.

När jag säger att jag är kristen känner jag ändå smärta.
Jag har min beskärda del av hjärtesorg & då får jag ropa till Gud.

När jag säger att jag är en kristen säger jag inte att jag är heligare än dig. Jag är bara en enkel människa som får motta Guds otroliga nåd". 

 

Hoppas ni haft en fantastiskt fin helg!


Kram Therese 

Läs hela inlägget »

Härom veckan satt jag på en föreläsning i topografisk anatomi.
Man kan väl säga att man studerar hur de
olika organen ligger i kroppen.
Det var hur intressant som helst.

Föreläsaren var en engagerad, oerhört kompetent
överläkare i kirurgi.
Inte särskilt religiös, men imponerad & snudd på förstummad
över hur kroppen är skapad.
Och jag är detsamma.
Det är fantastiskt när man tänker på det.

För att citera föreläsaren:  ”Som av en händelse….” ligger många av kroppens mest känsliga organ väl skyddade
bakom bröstbenet & revbenen.
Hjärtat. Levern. Lungorna. Mjälten . Magsäcken.

Aorta ligger väl skyddad längs med ryggraden & kotpelaren.

Njurarna ligger delvis skyddade av revbenen på ryggsidan.
Binjurarna är garanterat skyddade av revben.
Den ena njuren täcker även mjälten.

Organen rör sig varför vi kan klara en del trauman ganska bra, just för att organen kan flytta sig.

Kroppen har en medellinje.
I detta område finns inget som kan skadas.
Därför är det ett utmärkt ställe att använda om man
behöver göra kirurgiska ingrepp i bukorganen.

Det övergår mitt förstånd.
Hur skulle jag kunna säga
”som av en händelse…”?
Det låter så futtigt.
För mig är det inte så.
För mig är det ett mästerverk, skapat med största precision. Skapat av en anledning & som del i en större plan.

En del av dagens inledningsord på gudstjänsten
passar bra tycker jag…

” Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.”

(Psaltaren 139:13-16)

Hoppas du haft en riktigt fin helg! 
Kram Therese 

 

Läs hela inlägget »

"För att kunna odla vackra blommor i en trädgård måste man ha gödsel. Gödseln är vårt förflutna. Gud använder sig av den för att få oss att växa.
När hästspillningen kommer ut ur hästens bakdel är den för varm, för syrlig, för tung. Den stinker. Den är äcklig. Om man breder ut den på blommorna och sådden, blir alltsammans bränt och förstört.
Gödsel måste man låta vila, torka och brytas ner sakta. Med tiden blir den lättarbetad, luktfri, lätt, näringsrik.
Då ger den de finaste blommor och de finaste skott.
Gud använder sig av vårt förflutna som gödning för vårt liv. För att vi ska växa.
Men om du håller kvar  huvudet i ditt heta förflutna kväver det dig.
Du måste lämna det.
Med tidens och nådens hjälp bryts det onda och svåra inom oss sakta ner.
Vi måste älska det som vi skämdes för och som vi tyckte var avskyvärt. Dynghögen blir en källa till fruktbarhet.
Vårt förflutna, vårt lidande, vårt slaveri, våra rop - det är musik för dem som har det svårt. Man kan inte leva idag utan att ha levt igår.
Vem du än är, vilka sår du än har fått från ett smärtsamt förflutet: glöm aldrig, i ditt misshandlade minne, att en evighet av kärlek väntar på dig."

ur boken "kärleken är starkare än hatet"
av Tim Guénard

kram Sofie

Läs hela inlägget »

Tänk dig att du är pilot.
Du ska just den här dagen göra en rutinflygning på ca en timme & du är inte särskild orolig. Den här resan har du gjort så många gånger att du tappat räkningen.
Passagerarna är på plats & kabinpersonalen redo.
Din andrepilot är skärpt & noggrann.
Planet startar & lyfter.
Landningsstället viker in sig, snyggt & prydligt.
Men så kommer ett oväder. Ett ordentligt oväder.
Dina kunskaper sätts på prov, din andrepilots nerver stressas. Det verkar till en början gå ganska bra, men något händer med planet. Det tappar höjd & det ser ut som att det ska störta. Passagerarna griper tag i sina syrgasmasker, flygvärdinnorna lossar sina säkerhetsbälten för att hjälpa stressade passagerare & kastas själva hit & dit.
Du lyckas på något märkligt sätt ändå få ner planet på marken. Men du blir skadad. Din andrepilot likaså.
Senare får du veta att 6 stycken fått sätta livet till.
Både personal & passagerare. Men du blir ändå hjälteförklarad.

 

Det ingen vet är att du just den där dagen, som så många andra dagar, inte alls borde suttit i ett flygplan.
I alla fall inte som pilot & ansvarig.
Du hade kvällen innan druckit alldeles för mycket alkohol & samma morgon dragit i dig kokain för att känna dig ”fit for fight”.
Du hade dessutom öppnat dryckesskåpet i planet & tagit två flaskor sprit & hällt i dig mitt under flygningen.
Eller vänta nu… Var det verkligen ingen som visste?
Jo.
Vid ankomsten till sjukhuset, då du var i allra sämst skick, togs rutinprover för alkohol & droger. Och i ditt prov kunde man se spår från bägge. Folk vet. Folk vill att du ska betala priset.
Du får en toppadvokat. En som verkligen vill försöka få dig fri. En som vet att han lyckas om hans plan skrider som planerat.
Du blir kallad till rättegång & har övat in dina svar på de frågor som förväntas komma.
Du vet precis hur du ska ljuga för att bli fri.

Men sen kommer frågan du inte är beredd på.
Det visar sig att en av dina kollegor, tillika en du var oerhört förtjust i, som avlidit i olyckan haft spår av alkohol & droger i kroppen.  Då det under flygningen inte serverades mat eller dryck på grund av kraftig turbulens är det bara personalen som haft tillgång till spriten.
Du & din kollega har spår i blodet. Övriga är helt rena.
Du får frågan om det är möjligt att det är din kollega som stulit alkoholen under flygningen. Du vet nog egentligen vad du ska svara för att få gå fri. Men något händer i dig. Du inser att det räcker. Du orkar inte ljuga mer. Du har varit slav under dessa begär alltför länge. Du har försakat din familj. Du har svikit löften.
Du har bara en önskan. Att få bli fri.

Sittandes på en stol mitt i rättegångssalen erkänner piloten att han flugit i ett skick som inte är okej. Han erkänner för sig själv & för resten av åhörarna att han är alkoholist. Han blir dömd till fängelse men ändå har hans dröm gått i uppfyllelse – han är för första gången fri & han kan börja om på nytt.

Den här historien kommer från en film som jag & mannen såg för ett par veckor sedan. Piloten i filmen var slav under alkoholen & drogerna. Å jag insåg att jag också är slav under vissa saker…
I mitt fall inte alkohol eller droger men visst finns det saker i livet som nästan blir som en drog. Jag är nästintill beroende av min mobil, jag tycker det är jobbigt att klara mig utan Internet etc.

Vad det än är som man är slav under, stort eller litet, så finns alltid möjligheten att få bli fri. Fullkomligt fri & förlåten.

Ps 69:19 ”Kom till mig och gör mig fri…”

Å det är precis det han gör, Jesus…
Stort om du frågar mig.
Vad har du som tar alldeles för mycket plats i ditt liv?
Kanske är det dags att be om hjälp med att omprioritera –
& att få bli fri.

Hoppas du haft en riktigt fin helg!

Kram Therese

 

Läs hela inlägget »

Det har varit en helt underbar start på hösten, iallafall enligt mitt tycke. Får jag dela med mig av 3 guldkorn?

1.) Sverre Golfare. En fredag för några veckor sen åkte 24 gubbar från Värne ut till Boaryd för att ha en go kväll på golfbanan - "Oss män emellan". Blev en riktig succé där Christer Svahn, vårt pro, briljerade men där en annan man stal rubrikerna så det stod härliga till. Sverre Andersson - 75+ - sänkte en putt från 11 meter, strålade ikapp med solen och gav oss andra enormt mkt glädje! När gjorde du senast något nytt för första gången?

2.) Ledar Kick-off. Tema "teamwork". Fördelade på 3 matlag skulle våra ledare under tidspress laga till en förrätt, en huvudrätt(pizza) och en efterrätt utifrån en specifik tilldelad matkasse. Och ha ett tema för sin skapelse.... oj oj oj...vilka insatser. Glädje att se människor i köket som aldrig annars sätter sin fot där typ, och alla gjorde det bra. Kanske att Chicago-pizzan(pizza som föreställde Chicagos flagga) var kvällens största behållning. Kul hade vi iaf!

3.) Gemenskapsdagen. Platsen var Tyresbo, en underbart belägen församlingsgård intill den lilla sjön - och sommarens sista dag ärade oss med sitt besök. God mat, innelig gudstjänst, goda samtal, plats för alla åldrar och gott om tid att bara vara... en dag att ta med sig in i höstrusket, helt klart!

Minnena är många men framtidsplanerna ännu fler. Spännande att få tillhöra Värne Alliansförsamling och att leva nära Jesus Kristus. Och snart är vi med i tidningen också - håll utkik efter ett reportage om Värne Alliansförsamling i tidningen "Världen idag"(publ. fre 20e sep).

Bless!/ Jonas

Läs hela inlägget »