Värne Allians VISION

2013 > 08

Nollningen i Linköping är i morgon slut efter två veckor av intensivt umgänge, guidande av nya studenter, lekar på dagarna och party på kvällarna.

Jag har varit fadder (aka extramamma) och har tillsammans med ett par andra äldre studenter "tagit hand om" ett tjugotal nya studenter. Vi har förklarat var man köper billigast schampoo, varför man ska ha med sig en termoskopp till kaffet och har fått telefonsamtal mitt i natten av någon som har cyklat vilse på väg hem från McDonalds.

Det är vuxna människor som börjar plugga, flera är äldre än jag men ändå finns det så mycket vilsenhet. Jag vet själv att förra årets första veckor på terminen var kaos. Skulle jag hitta kompisar? Skulle jag trivas? Skulle utbildningen vara rätt? Då behövdes det en fast punkt, någon att fråga om råd och någon att ringa när man råkade missa en föreläsning.

I år har jag fått vara med och förhoppningsvis gjort de nya studenternas start i univertitetslivet lite enklare. I morgon slutar mitt ansvar och de kommer få klara sig själva, jag kommer inte smsa dem varje dag och skriva var vi ska träffas. Det kommer nog bli lite tomt, jag har liksom tagit dessa underbara människor under mina vingar, men måsta nu inse att jag inte är deras mamma längre utan bara en helt vanlig kompis.

Någon som däremot alltid är vår förälder är Gud, han kanske inte viskar vilket schampoo vi bör köpa men han finns alltid där. Han låter oss möta rätt människor i rätt tid.

Ps 57
Jag flyr till dig,
i dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran har dragit förbi.

Var välsignade
Johanna
 

Läs hela inlägget »

Minns du din första skoldag?

Jag minns när jag skulle börja första klass, som om det var igår.
Jag var nyfriserad. Snaggat hår och så den där berömda synttofsen därbak du vet..
Cremefärgad jacka, röd och blå skolväska.
Jag stod där på grusgången utanför vårt hus och väntade på att skolbussen skulle komma.

Jag minns inte bara kläderna och frisyren, jag minns också känslan i magen. De där fjärilarna som for runt, spänningen, nervositeten och glädjen över att träffa klasskompisarna, den nya fröken och framför allt att få läxor!

Den konstiga är att idag på morgonen hade jag en liten dotter som också börjar första klass, som hade precis samma fjärilar i magen, som också hade lagt fram kläder och förberett skolväskan redan igår, som också ville ha läxor och som skuttade iväg till skolbussen med samma förväntan.

Just det, förväntan. Den där känslan som liksom ligger i luften precis innan något startar eller börjar!

Snart är ju hösten här och för många av oss drar mycket igång igen, både på jobbet och på fritiden och i församlingen.
Man kan ju också vara i en lugnare fas i livet när inte så mycket händer.

Jag tror att oavsett vilken fas vi är i, så vill Gud att vi ska ha den där "förstaklassare-känslan" när vi kommer för att vara med Honom. Han har så mycket mer för dig och mig än vad vi kan förstå eller tänka!

Så oavsett om du är gammal eller ung, Gud har planer för dig, Han älskar dig och Han har förberett inte bara hösten utan också evigheten för oss!

Så ha förväntan när du ber idag, Gud har så mycket för dig!

kram/Sofie 

Läs hela inlägget »
"Ge ingen tid till ånger det blir bra vad som än kommer" sjunger Håkan Hellström i låten Pistol. Denna rad har följt med mig hela sommaren och lugnat mina "jag-vill-hinna-med-allt-tankar".

Att på sommaren bryta helt med vardagen, byta stad (Linköping till Värne), byta sysselsättning (jobb istället för plugg), byta umgänge och fritidsaktiviteter är underbart men också kaosartat.

Att byta vardag och rutiner samtidigt som det händer galet mycket roliga saker runt om i Sverige resulterar i att man alltid missar något. Man kan tyvärr inte vara på jobbet i Eksjö och spela volleyboll på Böda samtidigt. Att hela tiden via sociala medier vara medveten om hur kul andra har kan vara rätt knäckande. Men precis som Håkan sjunger så är det inte alltid så mycket att göra åt den saken och istället för att deppa över att man missade en båttur får man ibland vara glad över att ha ett arbete så man slipper vara pank i höst.

Gud är alltid med oss var vi än är och hur stressade vi än må vara kan det vara skönt att få lugna ner sig och inse att om man saktar ner en smula så kan det vackraste vara att bara dricka en kopp te med familjen kl 23 en vanlig onsdagskväll.

Ps 62:6 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.

Guds rika välsignelse till er så taggar vi för en ny fantastisk termin. /Johanna
Läs hela inlägget »

Sommar är det fortfarande – om man ska tro Årstidsvisan…
”Juli, augusti & september, härlig sommar är det då…”
Fast de senaste dagarna tycker jag minsann att
det har känts som att hösten är i antågande.
Inte mig emot.
Jag älskar hösten.
Hösten betyder nystart, varma tröjor & tända ljus.
Men som sagt – än är det sommar…
Dock är höstplaneringen i full gång & när jag som bäst satt
& planerade en del av barnverksamheten i kyrkan stötte jag på en sång på en barnskiva jag införskaffat… Texten var så fin & berörde mig. Kanske är det en klassiker som jag missat. Eller så är det en ”gömd” skatt som borde få komma fler till glädje.

 

Vem är som Du?
Det finns ingen annan.
Bara Du är Gud.
Hos Dig vill jag stanna.
Jag får komma som jag är.
Alltid accepterad.
Du har alltid tid för mig

Jag är älskad som jag är.
Omtyckt för min egen skull
Jag är buren av Din hand.
Bästa vän med kungars kung.
Du är nära här & nu
Evig Fader, mäktig Gud
Ingen känner mig som Du
Älskad som jag är

För varje dag kommer jag Dig närmre
Och i varje andetag känner jag Din närhet
Jag får komma som jag är
Alltid accepterad.
Du har alltid tid för mig

Älskad som jag är
Du älskar mig just som jag är
Gud, din kärlek är allt vad jag behöver

Text: Evelina Gard 


Jag tror att vi behöver påminna oss om detta – att vi är älskade & accepterade precis som vi är & att vi blir burna av kungars kung.

Ha en fin helg! Kram Therese


 

Läs hela inlägget »
loading...

Hejsan alla värnebor, hoppas ni har det bra där uppe i dom småländska skogarna. Vi har det toppen här nere på böda! Vi njuter av bön och härlig lovsång! Tack för alla förböner, Gud har hjälpt oss med mycket.

Som sagt så har vi det toppen här! Sol, bad, volleyboll och underbar mat av värnes mattanter + Albin! Värnes 4 ungdomar kladdkakan, löken, Linnea och Emma saknar vår underbara pastor! Vi önskar att ni alla kunde vara här och få möta Guds under!

Läs hela inlägget »

I  vår församling har vi just nu ett "tema" som handlar om närhet.
Nära varandra, nära livet och nära Jesus.

Jag har funderat en hel del kring det där ordet "nära" i sommar.

En så viktig ingrediens i livet, men jag skulle också vilja påstå att det är en bristvara i dagens stressade tempo, där så mycket vill stjäla vår uppmärksamhet, och sudda ut det där viktiga ordet nära i vårt livs anteckningsblock...

Vad är då egentligen närvaro? Vad innebär det att vara nära?
Låt mig ge dig några exempel på vad det inte är:
-När man står och pratar med någon och den personen plötsligt måste svara när mobilen ringer..

-När barnen vill bli sedda och bekräftade och man samtidigt måste kolla sms:en eller facebook..

-Att fråga någon hur det är fast redan vara på väg mot något annat..

Det kan vara så mycket, men närvarons fiende, tror jag, är frånvaron. Och det som är det hemska är att man kan vara nära men ändå så långt borta...

Vilken är då närvarons bästa vän?

Jag tror att det är ett ord på tre bokstäver - TID!

Finns det något mer underbart än när någon verkar ha suddat ut ordet "bråttom" eller "det är så mycket nu" och ersatt det med tid.

-Tid för en kopp kaffe, där mobilen är avstängd eller lämnad hemma, tid att vara, tid att lyssna, tid att dela glädjen men också sorgen.

-Finns det något bättre än när någon lyssnar med ögonen, inte läser samtidigt, inte verkar vara någon annanstans utan är här, just här, just nu, nära.

Jag längtar efter att mitt livs anteckningsblock inte skulle vara fulltecknat, utan att det skulle finnas många tomma blad där "tid" skulle vá enda ordet,  och att bladen skulle vara fläckade av kaffe, bubbliga av tårar som gråtits tillsammans med en vän, när livet känns obarmhärtigt och svårt. Tårar av glädje när livet går lätt.

Att vara nära Jesus är det bästa jag vet. Varför? 
Jo, för att när jag kommer till Honom är Han fullständigt närvarande, Han ser mig, bekräftar mig och älskar mig. Han kan mitt "anteckningsblock" utantill och Han har tid.

Citerar en sång som mina barn brukar sjunga:

"Jag får va hos Dig, jag får be till Dig, jag får lovsjunga Ditt Namn. Du har tid med mig när jag söker Dig, min Herre, min Gud."

kram/Sofie
 

Läs hela inlägget »

2013 > 08

Nollningen i Linköping är i morgon slut efter två veckor av intensivt umgänge, guidande av nya studenter, lekar på dagarna och party på kvällarna.

Jag har varit fadder (aka extramamma) och har tillsammans med ett par andra äldre studenter "tagit hand om" ett tjugotal nya studenter. Vi har förklarat var man köper billigast schampoo, varför man ska ha med sig en termoskopp till kaffet och har fått telefonsamtal mitt i natten av någon som har cyklat vilse på väg hem från McDonalds.

Det är vuxna människor som börjar plugga, flera är äldre än jag men ändå finns det så mycket vilsenhet. Jag vet själv att förra årets första veckor på terminen var kaos. Skulle jag hitta kompisar? Skulle jag trivas? Skulle utbildningen vara rätt? Då behövdes det en fast punkt, någon att fråga om råd och någon att ringa när man råkade missa en föreläsning.

I år har jag fått vara med och förhoppningsvis gjort de nya studenternas start i univertitetslivet lite enklare. I morgon slutar mitt ansvar och de kommer få klara sig själva, jag kommer inte smsa dem varje dag och skriva var vi ska träffas. Det kommer nog bli lite tomt, jag har liksom tagit dessa underbara människor under mina vingar, men måsta nu inse att jag inte är deras mamma längre utan bara en helt vanlig kompis.

Någon som däremot alltid är vår förälder är Gud, han kanske inte viskar vilket schampoo vi bör köpa men han finns alltid där. Han låter oss möta rätt människor i rätt tid.

Ps 57
Jag flyr till dig,
i dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran har dragit förbi.

Var välsignade
Johanna
 

Läs hela inlägget »

Minns du din första skoldag?

Jag minns när jag skulle börja första klass, som om det var igår.
Jag var nyfriserad. Snaggat hår och så den där berömda synttofsen därbak du vet..
Cremefärgad jacka, röd och blå skolväska.
Jag stod där på grusgången utanför vårt hus och väntade på att skolbussen skulle komma.

Jag minns inte bara kläderna och frisyren, jag minns också känslan i magen. De där fjärilarna som for runt, spänningen, nervositeten och glädjen över att träffa klasskompisarna, den nya fröken och framför allt att få läxor!

Den konstiga är att idag på morgonen hade jag en liten dotter som också börjar första klass, som hade precis samma fjärilar i magen, som också hade lagt fram kläder och förberett skolväskan redan igår, som också ville ha läxor och som skuttade iväg till skolbussen med samma förväntan.

Just det, förväntan. Den där känslan som liksom ligger i luften precis innan något startar eller börjar!

Snart är ju hösten här och för många av oss drar mycket igång igen, både på jobbet och på fritiden och i församlingen.
Man kan ju också vara i en lugnare fas i livet när inte så mycket händer.

Jag tror att oavsett vilken fas vi är i, så vill Gud att vi ska ha den där "förstaklassare-känslan" när vi kommer för att vara med Honom. Han har så mycket mer för dig och mig än vad vi kan förstå eller tänka!

Så oavsett om du är gammal eller ung, Gud har planer för dig, Han älskar dig och Han har förberett inte bara hösten utan också evigheten för oss!

Så ha förväntan när du ber idag, Gud har så mycket för dig!

kram/Sofie 

Läs hela inlägget »
"Ge ingen tid till ånger det blir bra vad som än kommer" sjunger Håkan Hellström i låten Pistol. Denna rad har följt med mig hela sommaren och lugnat mina "jag-vill-hinna-med-allt-tankar".

Att på sommaren bryta helt med vardagen, byta stad (Linköping till Värne), byta sysselsättning (jobb istället för plugg), byta umgänge och fritidsaktiviteter är underbart men också kaosartat.

Att byta vardag och rutiner samtidigt som det händer galet mycket roliga saker runt om i Sverige resulterar i att man alltid missar något. Man kan tyvärr inte vara på jobbet i Eksjö och spela volleyboll på Böda samtidigt. Att hela tiden via sociala medier vara medveten om hur kul andra har kan vara rätt knäckande. Men precis som Håkan sjunger så är det inte alltid så mycket att göra åt den saken och istället för att deppa över att man missade en båttur får man ibland vara glad över att ha ett arbete så man slipper vara pank i höst.

Gud är alltid med oss var vi än är och hur stressade vi än må vara kan det vara skönt att få lugna ner sig och inse att om man saktar ner en smula så kan det vackraste vara att bara dricka en kopp te med familjen kl 23 en vanlig onsdagskväll.

Ps 62:6 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.

Guds rika välsignelse till er så taggar vi för en ny fantastisk termin. /Johanna
Läs hela inlägget »

Sommar är det fortfarande – om man ska tro Årstidsvisan…
”Juli, augusti & september, härlig sommar är det då…”
Fast de senaste dagarna tycker jag minsann att
det har känts som att hösten är i antågande.
Inte mig emot.
Jag älskar hösten.
Hösten betyder nystart, varma tröjor & tända ljus.
Men som sagt – än är det sommar…
Dock är höstplaneringen i full gång & när jag som bäst satt
& planerade en del av barnverksamheten i kyrkan stötte jag på en sång på en barnskiva jag införskaffat… Texten var så fin & berörde mig. Kanske är det en klassiker som jag missat. Eller så är det en ”gömd” skatt som borde få komma fler till glädje.

 

Vem är som Du?
Det finns ingen annan.
Bara Du är Gud.
Hos Dig vill jag stanna.
Jag får komma som jag är.
Alltid accepterad.
Du har alltid tid för mig

Jag är älskad som jag är.
Omtyckt för min egen skull
Jag är buren av Din hand.
Bästa vän med kungars kung.
Du är nära här & nu
Evig Fader, mäktig Gud
Ingen känner mig som Du
Älskad som jag är

För varje dag kommer jag Dig närmre
Och i varje andetag känner jag Din närhet
Jag får komma som jag är
Alltid accepterad.
Du har alltid tid för mig

Älskad som jag är
Du älskar mig just som jag är
Gud, din kärlek är allt vad jag behöver

Text: Evelina Gard 


Jag tror att vi behöver påminna oss om detta – att vi är älskade & accepterade precis som vi är & att vi blir burna av kungars kung.

Ha en fin helg! Kram Therese


 

Läs hela inlägget »
loading...

Hejsan alla värnebor, hoppas ni har det bra där uppe i dom småländska skogarna. Vi har det toppen här nere på böda! Vi njuter av bön och härlig lovsång! Tack för alla förböner, Gud har hjälpt oss med mycket.

Som sagt så har vi det toppen här! Sol, bad, volleyboll och underbar mat av värnes mattanter + Albin! Värnes 4 ungdomar kladdkakan, löken, Linnea och Emma saknar vår underbara pastor! Vi önskar att ni alla kunde vara här och få möta Guds under!

Läs hela inlägget »

I  vår församling har vi just nu ett "tema" som handlar om närhet.
Nära varandra, nära livet och nära Jesus.

Jag har funderat en hel del kring det där ordet "nära" i sommar.

En så viktig ingrediens i livet, men jag skulle också vilja påstå att det är en bristvara i dagens stressade tempo, där så mycket vill stjäla vår uppmärksamhet, och sudda ut det där viktiga ordet nära i vårt livs anteckningsblock...

Vad är då egentligen närvaro? Vad innebär det att vara nära?
Låt mig ge dig några exempel på vad det inte är:
-När man står och pratar med någon och den personen plötsligt måste svara när mobilen ringer..

-När barnen vill bli sedda och bekräftade och man samtidigt måste kolla sms:en eller facebook..

-Att fråga någon hur det är fast redan vara på väg mot något annat..

Det kan vara så mycket, men närvarons fiende, tror jag, är frånvaron. Och det som är det hemska är att man kan vara nära men ändå så långt borta...

Vilken är då närvarons bästa vän?

Jag tror att det är ett ord på tre bokstäver - TID!

Finns det något mer underbart än när någon verkar ha suddat ut ordet "bråttom" eller "det är så mycket nu" och ersatt det med tid.

-Tid för en kopp kaffe, där mobilen är avstängd eller lämnad hemma, tid att vara, tid att lyssna, tid att dela glädjen men också sorgen.

-Finns det något bättre än när någon lyssnar med ögonen, inte läser samtidigt, inte verkar vara någon annanstans utan är här, just här, just nu, nära.

Jag längtar efter att mitt livs anteckningsblock inte skulle vara fulltecknat, utan att det skulle finnas många tomma blad där "tid" skulle vá enda ordet,  och att bladen skulle vara fläckade av kaffe, bubbliga av tårar som gråtits tillsammans med en vän, när livet känns obarmhärtigt och svårt. Tårar av glädje när livet går lätt.

Att vara nära Jesus är det bästa jag vet. Varför? 
Jo, för att när jag kommer till Honom är Han fullständigt närvarande, Han ser mig, bekräftar mig och älskar mig. Han kan mitt "anteckningsblock" utantill och Han har tid.

Citerar en sång som mina barn brukar sjunga:

"Jag får va hos Dig, jag får be till Dig, jag får lovsjunga Ditt Namn. Du har tid med mig när jag söker Dig, min Herre, min Gud."

kram/Sofie
 

Läs hela inlägget »