Värne Allians VISION

2013 > 07

Charles Ingvar Jönsson.
Ni vet, den kortväxta & baskerprydda mannen
med tjockbottnade runda glasögon.
Ibland känner jag mig som honom.
Till utseendet kanske vi inte har så hemskt mycket gemensamt men det här med planer, det är vår grej.
Jag har en plan.
Det har jag sagt väldigt många gånger.
Och lika många gånger har folk sagt:
”Du låter som den där Jönsson…”
Nu är det så att jag älskar planer.
Jag gillar att strukturera upp saker.
Ordna. Fixa.
Och jag gillar att se att det blev så som jag hade planerat.
Något jag inte gillar är när det inte blir så.
Inte blir som man hade tänkt alltså.
När planen spricker, sådär väldigt olägligt.
När inte jag tyckte det var läge för den att göra det.
Ibland kan det handla om väldigt banala saker, som att det inte blev den maten jag hade planerat att det skulle bli till middag.
Ibland kan det vara lite större saker som gör mig galen.
Det hände en sån här grej för ett tag sen.
I våras sökte jag en utbildning till hösten.
Specialistutbildning inom kirurgi – jättespännande om du frågar mig. I min plan hade jag räknat ut att jag den 12:e juli kl 12.00 skulle kunna strukturera upp hösten.
Om jag kom in på utbildningen skulle jag göra på ett visst sätt.
Om jag inte blev antagen skulle jag göra på ett annat.
Dagen kom. Klockan blev 12. Beskedet kom.
Reserv.
Men hallå. Tack för den.
Jag hade inte räknat med alternativet ”Reservplats” i min plan.
Jag blev helt uppgiven. Det blev ett sånt antiklimax.
Mina vänner fick sms i stil med: 
”kunde det bara inte fått vara lite smidigt” &
”det var inte så här jag planerade”.
I ett av svaren, från en av de allra bästa vänner man kan ha,
fick jag ett bibelord:

 
”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan”. (Rom 8:28)
 
Gud har en plan för dig & mig.
Vi behöver inte planera allt.
Min plan kan lätt grusas till sanden,
men det finns en plan som är större.
Det kan ofta kännas svårt & uppgivet när det inte går enligt planen, men om du & jag, där & då, försöker tänka att det är en del i en större plan – en plan som vill oss gott – kanske det känns lättare att möta känslan av uppgivenhet.

Just nu får jag vila i att Guds plan för mig är den bästa & att det blir precis så som Han har tänkt – inte som jag nödvändigtvis har planerat. Då blir det som allra bäst!

 Ha en fin helg!

Kram Therese 
Läs hela inlägget »
Det var länge sen ni fick ett livstecken från mig.
Man kan väl säga att livet kom emellan.
Under de här veckorna som gått sen mitt senaste inlägg har jag stött på mängder med uppslag till nya blogginlägg.
De ljuva dagarna i juni när den skira grönskan påminde oss om att sommaren snart är här, då hade jag kunnat skriva om min morfar. Gudsmannen som med sin skrovliga, djupa, östgötska stämma brummade fram ”Nu är det grant, nu är det grant…”.
När halva Sverige sjöng om studentens lyckliga dag, då hade jag kunnat skriva om just det – studentens lyckliga dag. Om hur det kändes den där dagen då skolans alla måsten försvann. Och hur 12 år med samma rutiner plötsligt tog slut. Hur livet på ett sätt fick börja medan en epok av ens liv gick i graven. Jag hade också kunnat skriva om studenten som inte upplevde den där dagen särskilt lycklig, utan som en slags ångest över
vad som komma skulle.
När barnen i början av juni var en hel vecka hos sin mormor & vi föräldrar gick här hemma hade jag kunnat skriva om saknaden efter mina barn & om tacksamheten över en mamma & mormor som under en veckas tid fick ge mina barn så mycket uppmärksamhet, pannkakor & kärlek & som gjorde det med glädje.
Jag hade också under samma vecka kunnat skriva om känslan av att kunna avsluta projekt som blivit ståendes i flera månaders tid & stressat både mig & mannen.
Jag hade också kunnat skriva om att våga be om hjälp.
För det hade jag behövt kunna den där dagen på IKEA när allt var inhandlat förutom den alldeles för tunga garderoben som jag insåg var alldeles för tung för mig att dels få ner på vagnen & dels få in i bilen, själv.
Det hade väl inte varit så svårt att be personalen om hjälp egentligen. Men det gjorde jag alltså inte.
Jag gick ut från varuhuset – sur.
Dock stötte jag på fina Åsa i entrén till gallerian intill, som erbjöd sig att hjälpa mig & jag tog emot den hjälpen. Det resulterade i att jag kunde slutföra ytterligare ett projekt – tacksamhet till dig Åsa!
Jag hade också kunnat skriva om känslan när man passerar Värne en ljummen sommarkväll när solen är
på väg ner & man känner en tacksamhet över att få vara placerad just här på jorden.
Jag hade också kunnat skriva om hur det är att brottas med sina rötter & hur det är att inse att man saknar det man hade trots att man inte har så många anledningar att göra det egentligen.
Jag hade också kunnat skriva om hur det är att känna att man ibland är alldeles för långt borta för vissa som behöver hjälp samtidigt som man missar att se de som behöver hjälp i ens närhet.
Jag hade också kunnat skriva om nalkande semestertider som för de allra flesta innebär lugn & harmoni men som för vissa innebär att vardagens rutiner rycks undan & ger spriten ett större utrymme än den borde…
Ja, som du ser har jag mött en del uppslag till blogginlägg men som sagt – livet kom emellan den här gången. Och det är väl så med livet – att det inte alltid är som man har tänkt det. Ibland är det upp & ibland är det ned. Ett par strofer ur några lovsånger som berört mig extra dessa veckor är de här:

”Ära till Ditt namn, på de vägar jag ej förstår, genom öken och ödemark, ära till Ditt namn.
All välsignelse Du ger mig tackar jag Dig för. Och när mörkret sakta faller, min röst Du hör.
Ära till Ditt namn Du min Gud, ära till Ditt heliga namn.
Ära till Ditt namn, då solens strålar värmer mig, då livets glädje fyller mig, ära till Ditt namn.
Ära till Ditt namn, på en väg märkt av lidande, i försakelsens dunkla natt, ära till Ditt namn”. 

(”Blessed be the name” av Matt Redman, svensk översättning Robert Eriksson).

 ”Du ger den modlöse mod, den hopplöse hopp och förökar den maktlöses styrka.
Du kommer med frid i en orolig tid, när det verkar som om allt annat faller, är Du där.
Sätt våra hjärtan i brand, vi vill följa Dig.
Se det Du ser, ge det Du ger. Visa i gärningar, vem Du är.
Och det som är svagt, blir starkt i Din hand. För hos Dig Gud, finns vår styrka.
Vi tror på Ditt ord. Vi tror på det Du gör. Herre hjälp oss att inte ge vika”.

(”Sätt våra hjärtan i brand” av Ann Alinder).

” Din nåd är allt jag behöver. I Kristi kraft vill jag släppa mitt försvar, lägga ner mitt allt, tills det bara är Du kvar. I min svaghet visar Du för mig, att styrkan som jag har kommer ifrån Dig. Halleluja, jag är omfamnad av Din nåd”.
(”Din nåd är allt jag behöver” av Mattias Martinsson).
 
”Du ser igenom  Du ser förbi, allting jag skapat  & försökt bli. Mitt liv är en öppen bok i Din hand, ändå måste jag komma, ändå måste jag fram. Du väckte min längtan, Du sa mitt namn.Jag blir aldrig den samme, och ett är nu sant:
Utan Dig blir hösten för alltid kvar, utan Dig blir frågorna aldrig svar, utan Dig är livet ett iskallt hav, utan Dig, utan Dig. Du är liv pulserande inom mig, varje andetag beror på Dig, Du är vårvinden som omger mig”.

(”Utan dig” av Gregory Häljestig).
 
De här raderna har på olika sätt berört mig de senaste veckorna & jag tycker det är texter som berör både när livet är på topp & när det känns lite jobbigare med det där som pågår, som kallas livet. Och som kan få de där dagarna då allt känns hopplöst att bli lite ljusare. Hoppas att de kan få betyda något för dig också.

Jag önskar dig riktigt härliga dagar framöver…
Kram Therese
Läs hela inlägget »

"Lova Herren min själ, ja hela mitt inre skall prisa Hans heliga namn!
Lova Herren min själ, och glöm inte alla Hans välgärningar, Han som förlåter Dig alla dina synder, och botar alla dina sjukdomar, Han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet, Han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn."
Ps 103:1-5


Vi är i semestertider! Glass, bad, grill, utflykter, ljusa, ljumma kvällar!
Man känner en sån tacksamhet!
Så härligt att också ha någon att rikta sitt tack till! Han som har gett mig livet, Han som har skapat allt det vackra och som också låter mig få njuta av sommaren ännu en gång!

Bön: "Herre tack att jag får bli stilla i semestertid och tacka dig för livets gåva och för allt det härliga som jag får njuta av. Jag ber om välsignelse över alla mina vänner som läser detta, att du ska vara nära var och en. Du vet hur vi har det. Tack för att du är en Gud som är nära, en vardagens Gud men också en Gud i semestertid!


kram/Sofie

 

Läs hela inlägget »

Ett uttryck som vi ofta använder i vår familj är " dä här ä livet på en pinne!"

Låt mig förklara vad vi menar och ge några exempel.

När man säger livet på en pinne då menar man när livet bara känns så där härligt och gott, och ofta är det de där enkla sakerna, som till exempel:

Att få sova länge och sen gå ut i solen och äta frukost till fågelkvitter.

Att klippa gräset och sen svalka av sig med ett dopp i ån.

Packa fikakorgen och åka till sjön och bada!

Spontanumgås med grannar och vänner.

Gå ut i skogen och bara vara.

Tälta.

Vara med Honom som gett mig livet!

Med mera med mera!

Önskar dig en riktigt skön semester och att du skulle få många stunder då du får stämma in med oss:
"dä här ä livet på en pinne!"

Kram /Sofie



 

Läs hela inlägget »

2013 > 07

Charles Ingvar Jönsson.
Ni vet, den kortväxta & baskerprydda mannen
med tjockbottnade runda glasögon.
Ibland känner jag mig som honom.
Till utseendet kanske vi inte har så hemskt mycket gemensamt men det här med planer, det är vår grej.
Jag har en plan.
Det har jag sagt väldigt många gånger.
Och lika många gånger har folk sagt:
”Du låter som den där Jönsson…”
Nu är det så att jag älskar planer.
Jag gillar att strukturera upp saker.
Ordna. Fixa.
Och jag gillar att se att det blev så som jag hade planerat.
Något jag inte gillar är när det inte blir så.
Inte blir som man hade tänkt alltså.
När planen spricker, sådär väldigt olägligt.
När inte jag tyckte det var läge för den att göra det.
Ibland kan det handla om väldigt banala saker, som att det inte blev den maten jag hade planerat att det skulle bli till middag.
Ibland kan det vara lite större saker som gör mig galen.
Det hände en sån här grej för ett tag sen.
I våras sökte jag en utbildning till hösten.
Specialistutbildning inom kirurgi – jättespännande om du frågar mig. I min plan hade jag räknat ut att jag den 12:e juli kl 12.00 skulle kunna strukturera upp hösten.
Om jag kom in på utbildningen skulle jag göra på ett visst sätt.
Om jag inte blev antagen skulle jag göra på ett annat.
Dagen kom. Klockan blev 12. Beskedet kom.
Reserv.
Men hallå. Tack för den.
Jag hade inte räknat med alternativet ”Reservplats” i min plan.
Jag blev helt uppgiven. Det blev ett sånt antiklimax.
Mina vänner fick sms i stil med: 
”kunde det bara inte fått vara lite smidigt” &
”det var inte så här jag planerade”.
I ett av svaren, från en av de allra bästa vänner man kan ha,
fick jag ett bibelord:

 
”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan”. (Rom 8:28)
 
Gud har en plan för dig & mig.
Vi behöver inte planera allt.
Min plan kan lätt grusas till sanden,
men det finns en plan som är större.
Det kan ofta kännas svårt & uppgivet när det inte går enligt planen, men om du & jag, där & då, försöker tänka att det är en del i en större plan – en plan som vill oss gott – kanske det känns lättare att möta känslan av uppgivenhet.

Just nu får jag vila i att Guds plan för mig är den bästa & att det blir precis så som Han har tänkt – inte som jag nödvändigtvis har planerat. Då blir det som allra bäst!

 Ha en fin helg!

Kram Therese 
Läs hela inlägget »
Det var länge sen ni fick ett livstecken från mig.
Man kan väl säga att livet kom emellan.
Under de här veckorna som gått sen mitt senaste inlägg har jag stött på mängder med uppslag till nya blogginlägg.
De ljuva dagarna i juni när den skira grönskan påminde oss om att sommaren snart är här, då hade jag kunnat skriva om min morfar. Gudsmannen som med sin skrovliga, djupa, östgötska stämma brummade fram ”Nu är det grant, nu är det grant…”.
När halva Sverige sjöng om studentens lyckliga dag, då hade jag kunnat skriva om just det – studentens lyckliga dag. Om hur det kändes den där dagen då skolans alla måsten försvann. Och hur 12 år med samma rutiner plötsligt tog slut. Hur livet på ett sätt fick börja medan en epok av ens liv gick i graven. Jag hade också kunnat skriva om studenten som inte upplevde den där dagen särskilt lycklig, utan som en slags ångest över
vad som komma skulle.
När barnen i början av juni var en hel vecka hos sin mormor & vi föräldrar gick här hemma hade jag kunnat skriva om saknaden efter mina barn & om tacksamheten över en mamma & mormor som under en veckas tid fick ge mina barn så mycket uppmärksamhet, pannkakor & kärlek & som gjorde det med glädje.
Jag hade också under samma vecka kunnat skriva om känslan av att kunna avsluta projekt som blivit ståendes i flera månaders tid & stressat både mig & mannen.
Jag hade också kunnat skriva om att våga be om hjälp.
För det hade jag behövt kunna den där dagen på IKEA när allt var inhandlat förutom den alldeles för tunga garderoben som jag insåg var alldeles för tung för mig att dels få ner på vagnen & dels få in i bilen, själv.
Det hade väl inte varit så svårt att be personalen om hjälp egentligen. Men det gjorde jag alltså inte.
Jag gick ut från varuhuset – sur.
Dock stötte jag på fina Åsa i entrén till gallerian intill, som erbjöd sig att hjälpa mig & jag tog emot den hjälpen. Det resulterade i att jag kunde slutföra ytterligare ett projekt – tacksamhet till dig Åsa!
Jag hade också kunnat skriva om känslan när man passerar Värne en ljummen sommarkväll när solen är
på väg ner & man känner en tacksamhet över att få vara placerad just här på jorden.
Jag hade också kunnat skriva om hur det är att brottas med sina rötter & hur det är att inse att man saknar det man hade trots att man inte har så många anledningar att göra det egentligen.
Jag hade också kunnat skriva om hur det är att känna att man ibland är alldeles för långt borta för vissa som behöver hjälp samtidigt som man missar att se de som behöver hjälp i ens närhet.
Jag hade också kunnat skriva om nalkande semestertider som för de allra flesta innebär lugn & harmoni men som för vissa innebär att vardagens rutiner rycks undan & ger spriten ett större utrymme än den borde…
Ja, som du ser har jag mött en del uppslag till blogginlägg men som sagt – livet kom emellan den här gången. Och det är väl så med livet – att det inte alltid är som man har tänkt det. Ibland är det upp & ibland är det ned. Ett par strofer ur några lovsånger som berört mig extra dessa veckor är de här:

”Ära till Ditt namn, på de vägar jag ej förstår, genom öken och ödemark, ära till Ditt namn.
All välsignelse Du ger mig tackar jag Dig för. Och när mörkret sakta faller, min röst Du hör.
Ära till Ditt namn Du min Gud, ära till Ditt heliga namn.
Ära till Ditt namn, då solens strålar värmer mig, då livets glädje fyller mig, ära till Ditt namn.
Ära till Ditt namn, på en väg märkt av lidande, i försakelsens dunkla natt, ära till Ditt namn”. 

(”Blessed be the name” av Matt Redman, svensk översättning Robert Eriksson).

 ”Du ger den modlöse mod, den hopplöse hopp och förökar den maktlöses styrka.
Du kommer med frid i en orolig tid, när det verkar som om allt annat faller, är Du där.
Sätt våra hjärtan i brand, vi vill följa Dig.
Se det Du ser, ge det Du ger. Visa i gärningar, vem Du är.
Och det som är svagt, blir starkt i Din hand. För hos Dig Gud, finns vår styrka.
Vi tror på Ditt ord. Vi tror på det Du gör. Herre hjälp oss att inte ge vika”.

(”Sätt våra hjärtan i brand” av Ann Alinder).

” Din nåd är allt jag behöver. I Kristi kraft vill jag släppa mitt försvar, lägga ner mitt allt, tills det bara är Du kvar. I min svaghet visar Du för mig, att styrkan som jag har kommer ifrån Dig. Halleluja, jag är omfamnad av Din nåd”.
(”Din nåd är allt jag behöver” av Mattias Martinsson).
 
”Du ser igenom  Du ser förbi, allting jag skapat  & försökt bli. Mitt liv är en öppen bok i Din hand, ändå måste jag komma, ändå måste jag fram. Du väckte min längtan, Du sa mitt namn.Jag blir aldrig den samme, och ett är nu sant:
Utan Dig blir hösten för alltid kvar, utan Dig blir frågorna aldrig svar, utan Dig är livet ett iskallt hav, utan Dig, utan Dig. Du är liv pulserande inom mig, varje andetag beror på Dig, Du är vårvinden som omger mig”.

(”Utan dig” av Gregory Häljestig).
 
De här raderna har på olika sätt berört mig de senaste veckorna & jag tycker det är texter som berör både när livet är på topp & när det känns lite jobbigare med det där som pågår, som kallas livet. Och som kan få de där dagarna då allt känns hopplöst att bli lite ljusare. Hoppas att de kan få betyda något för dig också.

Jag önskar dig riktigt härliga dagar framöver…
Kram Therese
Läs hela inlägget »

"Lova Herren min själ, ja hela mitt inre skall prisa Hans heliga namn!
Lova Herren min själ, och glöm inte alla Hans välgärningar, Han som förlåter Dig alla dina synder, och botar alla dina sjukdomar, Han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet, Han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn."
Ps 103:1-5


Vi är i semestertider! Glass, bad, grill, utflykter, ljusa, ljumma kvällar!
Man känner en sån tacksamhet!
Så härligt att också ha någon att rikta sitt tack till! Han som har gett mig livet, Han som har skapat allt det vackra och som också låter mig få njuta av sommaren ännu en gång!

Bön: "Herre tack att jag får bli stilla i semestertid och tacka dig för livets gåva och för allt det härliga som jag får njuta av. Jag ber om välsignelse över alla mina vänner som läser detta, att du ska vara nära var och en. Du vet hur vi har det. Tack för att du är en Gud som är nära, en vardagens Gud men också en Gud i semestertid!


kram/Sofie

 

Läs hela inlägget »

Ett uttryck som vi ofta använder i vår familj är " dä här ä livet på en pinne!"

Låt mig förklara vad vi menar och ge några exempel.

När man säger livet på en pinne då menar man när livet bara känns så där härligt och gott, och ofta är det de där enkla sakerna, som till exempel:

Att få sova länge och sen gå ut i solen och äta frukost till fågelkvitter.

Att klippa gräset och sen svalka av sig med ett dopp i ån.

Packa fikakorgen och åka till sjön och bada!

Spontanumgås med grannar och vänner.

Gå ut i skogen och bara vara.

Tälta.

Vara med Honom som gett mig livet!

Med mera med mera!

Önskar dig en riktigt skön semester och att du skulle få många stunder då du får stämma in med oss:
"dä här ä livet på en pinne!"

Kram /Sofie



 

Läs hela inlägget »