Värne Allians VISION

2013 > 05

Vissa saker med studentlivet är ganska fantastiska och beundransvärda. En av dessa saker är hur mycket studenter arbetar ideellt. Studentlivet är antagligen inte den rikaste tiden i livet men ändå arbetar folk gratis som aldrig annars. Man är aktiv i olika grupper som fixar resor, fester, middagar, fotbollsturneringar - you name it, allting för att göra andra glada. Men var tar de ideella krafterna vägen sen? Ingen vill sitta i komunalrådet, ingen orkar bli ordförande i något sammanhang alls.

Annars är det ideella arbetet något som kyrkan alltid varit framstående inom. Församlingsmedlemmar arbetar tillsammans för att sprida budkapet om Gud genom att vara ledare på olika sätt, prata under gudstjänsten, spela musik, städa, ge kollekt m.m.

Jag tror att nyckeln till att få många att aktivera sig ideellt och i kyrkan (så ingen måste dra det tyngsta lasset av pliktkänsla) är att det blir roligt och uppskattat av andra. Igår var jag på middag för att vi hade plockat glas och diskat en kväll, det var superkul, klart vi då kan tänka oss att diska en gång till.

Jag blir därför alldeles varm i hjärtat när jag ser att ni fixar ledarfester och verkligen visar uppskattning till de som engagerar sig. Kommer vi ihåg att uppmuntra och uppskatta varandra för arbetet som görs så kommer kanske fler vilja engagera sig och de som redan är engagerade kommer stanna kvar eftersom det är superkul.

Dessutom vill vi ju vara som Jesus:
Matt 20:28 Inte heller människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna...

Massa varma kramar and keep up the good work, Johanna

 
Läs hela inlägget »

Om jag skulle beskriva de senaste dagarna så skulle det bli med ett ord.

FEST!

I lördags fick jag vara med på en fantastisk vigsel, i söndags förmiddag var jag med på en riktigt härlig söndagsskolfest med ballonger, sånger, clown och vrålfika! På eftermiddagen firade vi mellandottern som fyller nio år idag! På söndagskvällen vm-final i hockey med svensk seger och guldhjälmar!

Ja, fest är rätta ordet. Fest på olika sätt, fest av olika anledningar, men fest, absolut!

 

 Detta får mig också att tänka på den himmelska festen som vi alla är inbjudna till. En fest där alla som tror på Jesus får vara med, en fest där ålder, stil, bakgrund,  personlighet eller prestationer inte har någon betydelse, utan en fest där man får komma som man är!

 

 Det fina är också att vi kan få en försmak av himlen redan här, en doft av himeln i vår vardag! 

Jesus är också här, nära dig mig idag och liksom förbereder festen.

 

Jag ska till festen, hänger du med?

 

kram /Sofie

 

Läs hela inlägget »

Det känns som att det var längesen jag skrev.. kanske kan jag få ha våren och solen som ursäkt? Så många fina dagar och kvällar som man hellre är ute och ser hur det bara sjuder av liv överallt! 

Men om jag nu har pausat lite från bloggandet och varit ute i solen så har det också gett mig inspiration till att skriva just idag!

 

 Och med tanke på allt det vackra som vi ser ute nu, så har jag burit med mig orden som en härlig kvinna i vår församling sa när hon ledde mötet för ett tag sen.

Hon hade med sig en bukett vårblommor och så sa hon med tacksamhet i rösten att: "det är lika fantastiskt varje vår att LIVET SEGRAR!".

Allt som var dött väcks till liv  igen. Ja, ett mirakel är det varje vår!

 

Jag har funderat vidare på det där med att livet segrar och fick ännu ett bevis på det, härom veckan när jag var i Sävsjö och lyssnade på starka och oerhört hemska berättelser. Några flickor från Nepal berättade om sina mardrömsår som sexslavar, många av dem var bara 6-7 år när de såldes av sina föräldrar till bordeller och utnyttjades och misshandlades svårt.. Död, mörker? ja absolut.

 

Men det fantastiska i detta är att det finns människor som är bärare av ljus,kärlek och en glöd att hjälpa. Ett arbete kallat "love Nepal" har startats. Man har byggt flickhem där man låter dessa flickor bo, läka, utbilda sig, få höra om Jesus och få ett nytt liv!

 

Jag önskar att jag kunde förmedla glädjen och tacksamheten som dessa tjejer utstrålade. De hade verkligen fått ett nytt liv!

Även i detta avgrundsmörker så segrade livet!

 

En gång för längesen hängde en man på ett grovhugget kors. Mörkret var påtagligt, döden verkade till slut fått sista ordet..

Men så efter tre dagar uppstod Han!

LIVET SEGRADE!

 

Så, nästa gång vi går ut och ser allt det fantastiska, så kom ihåg att LIVET SEGRAR!

 

Kram/Sofie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Jag bor i ett hus med stora, rymliga snedgarderober.

Det innebär att det finns väldigt bra möjligheter att förvara saker, men också att samla på sig saker som man inte vill ha eller behöver. I vårt kök finns en sån här "garderob".

Vi använder den som skafferi, trädgårdsbod, återvinningsstation, verkstad, lager... ja, det finns nog säkert nåt mer jag skulle kunna kalla det här utrymmet.

Ni förstår säkert att det i den här "garderoben" ryms väldigt mycket. Eftersom det finns så många olika kategorier på saker som finns här inne har det blivit ett väldigt bra

"vi-slänger-in-det-så-länge-här"-utrymme.

Precis där och då, när man står med en kaka i munnen & sonens steg kommer upp för trappan & man inser att man inte kommer hinna äta upp kakan

(det är med andra ord verkligen inte fikadags-jag äter i smyg),

är det väldigt bra med "vi-slänger-in-det-här-så-länge"-utrymmet.

Men på sikt blir det lite ohygieniskt & väääldigt stökigt.

I förrgår tog jag itu med det här utrymmet.

Det tog tid. Jag blev klar igår.

Jag hittade väldigt mycket som var väääldigt gammalt

& som liksom hade gjort sitt.

Jag hittade saker som jag letat efter & saknat.

Jag hittade saker som jag undrade över varför

de över huvudtaget var där.

Det blev massa kassar med skräp,

vilket resulterade i en tur till återvinningsstationen.

Att bli av med det där skräpet var skönt.

Skönt är bara förnamnet egentligen.

Det är dock en hörna i det här utrymmet som inte är mitt.

Det är ett skrivbord fullt med skruvar, muttrar,

saker som jag inte vet vad de heter etc.

Det är min mans hörna & jag sparade det åt honom.

För hur gärna jag än ville så kunde jag inte rensa bland de där sakerna – jag visste ju inte ens om det var nåt som skulle vara kvar, var trasigt eller fullt funktionsdugligt.

Så den där hörnan får han ta itu med själv.


Visst kan det vara sådär med livet ibland?

Man samlar på sig skräp.

Man sparar saker för att de kanske kan vara bra att ha sen.

Man stoppar undan saker för att man inte riktigt vet

vad man ska göra med det.

Man orkar kanske inte möta alla känslor just där & då som det skulle innebära att ta itu med det där jobbiga man varit med om.

Man vet så väl att man borde ta itu med det ena eller det andra, men man slänger in det i sitt

"jag-slänger-in-det-här-så-länge"-utrymme.

Jag behöver rensa i mitt liv ibland.

Dagarna går fort & jag känner nog inte alltid att jag hinner med att bearbeta allt som händer i livet. Jag sparar det till sen.

Till slut blir jag helt fullproppad med sånt som egentligen inte hör hemma där, utan som bara tar onödig plats, blandat med det som är viktigast av allt... & jag blir trött.

Då är det skönt att rensa.

Det kanske inte går på en kvart.

Vissa saker kanske tar månader att rensa bort.

Men nånstans måste man ju börja, eller hur?

Dessutom kan jag inte fullt ut rensa åt någon annan.

Jag möter ganska ofta människor som behöver rensa bland olika saker i sina liv. Sortera vad som är viktigt & inte.

Jag kan hjälpa på traven, skapa förutsättningar för att rensningen ska kunna börja, stödja under rensningsprocessen...

Men utan personens egna vilja att genomföra en förändring

händer inget mer.

Jag har hjälpt min man på traven med att städa sin hörna i "garderoben" & skapat förutsättningar för att han ska kunna göra det – men det kommer inte bli gjort om han inte själv vill.

Har du nåt du behöver rensa?

 

Ha en fin helg! 

Kram Therese 

Läs hela inlägget »

Hierarkier, ett nödvändigt ont.

Alla kan inte vara chefer och alla kan inte bestämma för då skulle det bli än mer kaos, men usch vad jag ogillar onödiga och exkluderande hierarkier.

 

Jag läser litteraturhistoria nu om hur adel och präster sätter sig över bönder och annat fattigt, maktlöst folk och inser att Oscar Wildes citat "Det enda vi lär av historien är att den upprepar sig." är alldeles för sant.

 

I det stora finns det chefer som inte ger sina anställda lön och diktatorer som svälter ut sin befolkning. Detta möter inte jag i min vardag men jag möter den vardagliga hierarkin, inkluderingen och exkluderingen.

 

Den när bara de som är med i ett visst gäng får gå på fest, när bara vissa inbegripna förstår skämten och känslan av att som utomstående ibland få deras uppmärkssamhet och därmed få en ego-boost direkt. Detta är ganska vrickat eftersom jag vet att vi alla är helt vanliga människor och lika inför Gud. Så här har det alltid varit, det har alltid funnits de "coola gängen" och gäng överhuvudtaget där man ibland har velat vara med, ibland inte.

 

Själv avskyr jag att bjuda hem folk om jag inte kan bjuda in "alla" och fick panik på mitt utskott (i lärarsektionen på universitetet) när vi förutom kick-off och lite sånt började fixa grillningar och fester m.m. där vi uttalat sa att det var en fest för bara oss.  Jag vill inte vara någon som utestänger folk och särskilt inte p.g.a. något så trivialt som att jag är med i ett utskott som de andra inte är med i. (Jag sa det till utskottet och vi ändrade idéen så alla fick vara med.)

 

Jag menar inte att man alltid ska bjuda hem alla man känner och inte känner, Jag menar att vi måste jobba bort onödiga exkluderingar och hierarkier som inte tjänar något syfte för i grunden är vi alla skapade till Guds avbild för att bli älskade av honom på samma villkor.

 

Kram Johanna

Läs hela inlägget »

2013 > 05

Vissa saker med studentlivet är ganska fantastiska och beundransvärda. En av dessa saker är hur mycket studenter arbetar ideellt. Studentlivet är antagligen inte den rikaste tiden i livet men ändå arbetar folk gratis som aldrig annars. Man är aktiv i olika grupper som fixar resor, fester, middagar, fotbollsturneringar - you name it, allting för att göra andra glada. Men var tar de ideella krafterna vägen sen? Ingen vill sitta i komunalrådet, ingen orkar bli ordförande i något sammanhang alls.

Annars är det ideella arbetet något som kyrkan alltid varit framstående inom. Församlingsmedlemmar arbetar tillsammans för att sprida budkapet om Gud genom att vara ledare på olika sätt, prata under gudstjänsten, spela musik, städa, ge kollekt m.m.

Jag tror att nyckeln till att få många att aktivera sig ideellt och i kyrkan (så ingen måste dra det tyngsta lasset av pliktkänsla) är att det blir roligt och uppskattat av andra. Igår var jag på middag för att vi hade plockat glas och diskat en kväll, det var superkul, klart vi då kan tänka oss att diska en gång till.

Jag blir därför alldeles varm i hjärtat när jag ser att ni fixar ledarfester och verkligen visar uppskattning till de som engagerar sig. Kommer vi ihåg att uppmuntra och uppskatta varandra för arbetet som görs så kommer kanske fler vilja engagera sig och de som redan är engagerade kommer stanna kvar eftersom det är superkul.

Dessutom vill vi ju vara som Jesus:
Matt 20:28 Inte heller människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna...

Massa varma kramar and keep up the good work, Johanna

 
Läs hela inlägget »

Om jag skulle beskriva de senaste dagarna så skulle det bli med ett ord.

FEST!

I lördags fick jag vara med på en fantastisk vigsel, i söndags förmiddag var jag med på en riktigt härlig söndagsskolfest med ballonger, sånger, clown och vrålfika! På eftermiddagen firade vi mellandottern som fyller nio år idag! På söndagskvällen vm-final i hockey med svensk seger och guldhjälmar!

Ja, fest är rätta ordet. Fest på olika sätt, fest av olika anledningar, men fest, absolut!

 

 Detta får mig också att tänka på den himmelska festen som vi alla är inbjudna till. En fest där alla som tror på Jesus får vara med, en fest där ålder, stil, bakgrund,  personlighet eller prestationer inte har någon betydelse, utan en fest där man får komma som man är!

 

 Det fina är också att vi kan få en försmak av himlen redan här, en doft av himeln i vår vardag! 

Jesus är också här, nära dig mig idag och liksom förbereder festen.

 

Jag ska till festen, hänger du med?

 

kram /Sofie

 

Läs hela inlägget »

Det känns som att det var längesen jag skrev.. kanske kan jag få ha våren och solen som ursäkt? Så många fina dagar och kvällar som man hellre är ute och ser hur det bara sjuder av liv överallt! 

Men om jag nu har pausat lite från bloggandet och varit ute i solen så har det också gett mig inspiration till att skriva just idag!

 

 Och med tanke på allt det vackra som vi ser ute nu, så har jag burit med mig orden som en härlig kvinna i vår församling sa när hon ledde mötet för ett tag sen.

Hon hade med sig en bukett vårblommor och så sa hon med tacksamhet i rösten att: "det är lika fantastiskt varje vår att LIVET SEGRAR!".

Allt som var dött väcks till liv  igen. Ja, ett mirakel är det varje vår!

 

Jag har funderat vidare på det där med att livet segrar och fick ännu ett bevis på det, härom veckan när jag var i Sävsjö och lyssnade på starka och oerhört hemska berättelser. Några flickor från Nepal berättade om sina mardrömsår som sexslavar, många av dem var bara 6-7 år när de såldes av sina föräldrar till bordeller och utnyttjades och misshandlades svårt.. Död, mörker? ja absolut.

 

Men det fantastiska i detta är att det finns människor som är bärare av ljus,kärlek och en glöd att hjälpa. Ett arbete kallat "love Nepal" har startats. Man har byggt flickhem där man låter dessa flickor bo, läka, utbilda sig, få höra om Jesus och få ett nytt liv!

 

Jag önskar att jag kunde förmedla glädjen och tacksamheten som dessa tjejer utstrålade. De hade verkligen fått ett nytt liv!

Även i detta avgrundsmörker så segrade livet!

 

En gång för längesen hängde en man på ett grovhugget kors. Mörkret var påtagligt, döden verkade till slut fått sista ordet..

Men så efter tre dagar uppstod Han!

LIVET SEGRADE!

 

Så, nästa gång vi går ut och ser allt det fantastiska, så kom ihåg att LIVET SEGRAR!

 

Kram/Sofie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Jag bor i ett hus med stora, rymliga snedgarderober.

Det innebär att det finns väldigt bra möjligheter att förvara saker, men också att samla på sig saker som man inte vill ha eller behöver. I vårt kök finns en sån här "garderob".

Vi använder den som skafferi, trädgårdsbod, återvinningsstation, verkstad, lager... ja, det finns nog säkert nåt mer jag skulle kunna kalla det här utrymmet.

Ni förstår säkert att det i den här "garderoben" ryms väldigt mycket. Eftersom det finns så många olika kategorier på saker som finns här inne har det blivit ett väldigt bra

"vi-slänger-in-det-så-länge-här"-utrymme.

Precis där och då, när man står med en kaka i munnen & sonens steg kommer upp för trappan & man inser att man inte kommer hinna äta upp kakan

(det är med andra ord verkligen inte fikadags-jag äter i smyg),

är det väldigt bra med "vi-slänger-in-det-här-så-länge"-utrymmet.

Men på sikt blir det lite ohygieniskt & väääldigt stökigt.

I förrgår tog jag itu med det här utrymmet.

Det tog tid. Jag blev klar igår.

Jag hittade väldigt mycket som var väääldigt gammalt

& som liksom hade gjort sitt.

Jag hittade saker som jag letat efter & saknat.

Jag hittade saker som jag undrade över varför

de över huvudtaget var där.

Det blev massa kassar med skräp,

vilket resulterade i en tur till återvinningsstationen.

Att bli av med det där skräpet var skönt.

Skönt är bara förnamnet egentligen.

Det är dock en hörna i det här utrymmet som inte är mitt.

Det är ett skrivbord fullt med skruvar, muttrar,

saker som jag inte vet vad de heter etc.

Det är min mans hörna & jag sparade det åt honom.

För hur gärna jag än ville så kunde jag inte rensa bland de där sakerna – jag visste ju inte ens om det var nåt som skulle vara kvar, var trasigt eller fullt funktionsdugligt.

Så den där hörnan får han ta itu med själv.


Visst kan det vara sådär med livet ibland?

Man samlar på sig skräp.

Man sparar saker för att de kanske kan vara bra att ha sen.

Man stoppar undan saker för att man inte riktigt vet

vad man ska göra med det.

Man orkar kanske inte möta alla känslor just där & då som det skulle innebära att ta itu med det där jobbiga man varit med om.

Man vet så väl att man borde ta itu med det ena eller det andra, men man slänger in det i sitt

"jag-slänger-in-det-här-så-länge"-utrymme.

Jag behöver rensa i mitt liv ibland.

Dagarna går fort & jag känner nog inte alltid att jag hinner med att bearbeta allt som händer i livet. Jag sparar det till sen.

Till slut blir jag helt fullproppad med sånt som egentligen inte hör hemma där, utan som bara tar onödig plats, blandat med det som är viktigast av allt... & jag blir trött.

Då är det skönt att rensa.

Det kanske inte går på en kvart.

Vissa saker kanske tar månader att rensa bort.

Men nånstans måste man ju börja, eller hur?

Dessutom kan jag inte fullt ut rensa åt någon annan.

Jag möter ganska ofta människor som behöver rensa bland olika saker i sina liv. Sortera vad som är viktigt & inte.

Jag kan hjälpa på traven, skapa förutsättningar för att rensningen ska kunna börja, stödja under rensningsprocessen...

Men utan personens egna vilja att genomföra en förändring

händer inget mer.

Jag har hjälpt min man på traven med att städa sin hörna i "garderoben" & skapat förutsättningar för att han ska kunna göra det – men det kommer inte bli gjort om han inte själv vill.

Har du nåt du behöver rensa?

 

Ha en fin helg! 

Kram Therese 

Läs hela inlägget »

Hierarkier, ett nödvändigt ont.

Alla kan inte vara chefer och alla kan inte bestämma för då skulle det bli än mer kaos, men usch vad jag ogillar onödiga och exkluderande hierarkier.

 

Jag läser litteraturhistoria nu om hur adel och präster sätter sig över bönder och annat fattigt, maktlöst folk och inser att Oscar Wildes citat "Det enda vi lär av historien är att den upprepar sig." är alldeles för sant.

 

I det stora finns det chefer som inte ger sina anställda lön och diktatorer som svälter ut sin befolkning. Detta möter inte jag i min vardag men jag möter den vardagliga hierarkin, inkluderingen och exkluderingen.

 

Den när bara de som är med i ett visst gäng får gå på fest, när bara vissa inbegripna förstår skämten och känslan av att som utomstående ibland få deras uppmärkssamhet och därmed få en ego-boost direkt. Detta är ganska vrickat eftersom jag vet att vi alla är helt vanliga människor och lika inför Gud. Så här har det alltid varit, det har alltid funnits de "coola gängen" och gäng överhuvudtaget där man ibland har velat vara med, ibland inte.

 

Själv avskyr jag att bjuda hem folk om jag inte kan bjuda in "alla" och fick panik på mitt utskott (i lärarsektionen på universitetet) när vi förutom kick-off och lite sånt började fixa grillningar och fester m.m. där vi uttalat sa att det var en fest för bara oss.  Jag vill inte vara någon som utestänger folk och särskilt inte p.g.a. något så trivialt som att jag är med i ett utskott som de andra inte är med i. (Jag sa det till utskottet och vi ändrade idéen så alla fick vara med.)

 

Jag menar inte att man alltid ska bjuda hem alla man känner och inte känner, Jag menar att vi måste jobba bort onödiga exkluderingar och hierarkier som inte tjänar något syfte för i grunden är vi alla skapade till Guds avbild för att bli älskade av honom på samma villkor.

 

Kram Johanna

Läs hela inlägget »