Värne Allians VISION

2013 > 04

Jag är i Uppsala.

Det är Valborgsmässoafton.

Uppsala & sista april går liksom lite hand i hand.

Det firas i Uppsala på ett sätt som det inte firas någon annanstans i Sverige.

Sen i mitten av 1800-talet har firandet funnits, med särskilda ceremonier skapade av studenterna i stan.

Men nog har firandet ändrats genom åren.

Istället för att vara en dag med studenter, mösspåtagning & OD-kör i fokus är det nu en dag med (till stor del) alkoholen i fokus.

Ju blötare desto bättre, verkar många resonera.

Och nu firar man även Kvalborg – den 29:e april.

Det innebär att skrämmande många i den här stan börjar sitt alkoholintag den 29:e april & fyller på till den 1:a eller 2:a maj. I år ligger dessa dagar dessutom i direkt anslutning till helgen varför många egentligen inte slutat dricka sen fredagens utgång...

Idag, den 30:e april 2013, finns det människor i min närhet som överlever den här dagen med hjälp av mirakel. Med hjälp av ett stort pådrag poliser.

Med hjälp av kampanjen "varannan vatten".

Med hjälp av pannkakstälten från frikyrkorna.

Med hjälp av nattvandrande nyktra vuxna.

Med hjälp av förbön.

Förra året fick min lillebror se ett litet barn i barnvagn resa sig upp & luta sig över räcket till Fyrisån.

Jag har sett ölflaskan vina förbi 2-åringens huvud

med ett par centimeters marginal.

I Slottsbacken, som är proppfull till bredden med folk vid 15-tiden, begås våldtäkter utan att folk märker det.

Den här vinkeln av sista april visar ett Uppsala jag inte kan vara stolt över.

Det är inte ett Valborgsfirande att efterlikna.

Jag har aldrig haft problem med miljöer där det finns alkohol – jag har snarare just på de ställena fått känna mig oerhört använd.

Ikväll räknar jag med att finnas i centrum &

jag ber att jag får bli använd på rätt sätt.

Jag hoppas att ni får en fin Valborgsmässoafton

med majbrasa, vårtal & fika...

 

Kram Therese

Läs hela inlägget »


Allting har ett slut - så även vår resa och vårt läger här i Marghita...
Känslorna är blandade, intrycken många & minnena ännu fler. En resa för livet har vi verkligen fått vara med om, en resa som förändrat oss.

Igår fick vi fira en fantastisk gudstjänst i Popesc. Mattias från vårt gäng predikade härligt om kunskapen i Kristus, lovsången sjöng vi på 3 olika språk och bönen förenade oss på ett mäktigt sätt. VI ÄR SÅ STOLTA ÖVER VÅRA UNGDOMAR!!!!!! Ibland får man nästan nypa sig i armen för att fatta att dom ändå inte är mer än 14-15 år. Och som dom har vuxit på denhär resan, både i mognad, mod & i tro.

Efter gudstjänsten hade vi knytkalas med församlingen. Sen åkte vi vidare till ett utslussningshem för ungdomar. Där fick vi möta ungdomar och lyssna på deras ofattbara berättelser om fruktansvärda uppväxtår på statliga barnhem/ tortyr/ mardrömmar och mörker. Men så Fantastiskt då att höra hur deras liv förvandlats genom organisationen EFI och mötet med Jesus Kristus. Gud e god!

Efter pizza och avslutningskvällen är vi nu redo att säga Hej då och åka hem till Sverige. Vi längtar efter er!

Läs hela inlägget »
Agge utanför ett romhem Agge utanför ett romhem


Ibland går man bara sönder. Som för en stund sedan - 4 av oss(2ledare & 2 konfirmander) fick följa med hjälparbetarna ut till de områdena där romerna bor - romerna i Rumänien har en enormt låg ställning, ses av många som minde värda än djur. De flesta har inga jobb, och barnen får utstå mycket i skolan. Hit ut åker man ifall till vissa familjer med bistånd såsom kläder, skor, mat mm. Behoven är enorma - husen de bor i är snarare skjul än hus(lera, inga dörrar, dåligt med elektricitet etc.) dessutom är det riktigt kalla vintrar här så utmaningar är ofattbara för oss. Ta gärna med dessa människor i din förbön, vill du hjälpa till så besök efifadder.com och läs mer.

Nu har ett gäng av oss också bakat 300 muffins till eftermiddagens fest. Ca 100 personer kommer ut till vår lägergård för att vara med oss, mestadels barn. Ska bli spännande!

/gänget genom Jonas

Läs hela inlägget »

En kvällsgudstjänst med nya vänner - det har vi fått uppleva ikväll. Tillsammans med ett 50-tal ungdomar från Marghita har vi precis fått sjunga lovsång, be och va inför Jesus tillsammans med. Underbar! Och våra ungdomar har varit så duktiga, delat sina vittnesbörd och spelat upp drama mm... Alla barnen och ungdomarna vi möter här är väldigt glada och intresserade av att lära känna oss.

Lite häftigt är också att igår kom ett gäng med 15 glada pensionärer från Småland som lägger 2-3 veckor av sitt liv för att betjäna människor här nere genom att bygga hus, måla, och laga mat. FANTASTISKA MÄNNISKOR - så inspirerande. Det finns inget bäst före datum i Guds rike, och inget bäst efter heller för den delen.

Nu - nu smäller det. Fotbollsskorna på, nu ska vi ge rumänerna en lektion i fotboll! Ha en välsignad kväll vänner.

/Gänget genom Jonas

Läs hela inlägget »
Några sköningar vid en av våra bussar Några sköningar vid en av våra bussar

Nu så...nu är vi på plats, ja det har tom hunnit bli fredag. Om man på något sätt ska försöka sammanfatta våra intryck hittills här nere i Marghita så kan jag inte komma på ett bättre ord än - VÄRME.

1.) För att alla människor vi möter - föreståndarparet Lars & Barbro, volontärerna, rumäner, ja alla är så otroligt varma och möter oss med så stor kärlek. Igår fick vi vara och besök ett hem med föståndshandikappade rumäner. Otroligt starka intryck - vi hade en andakt tillsammans där vi sjöng, berättade om livet i Sverige, talade om Jesus och bad tillsammans. Skönaste intrycket var nog när Hanna bjöd upp en rumänsk kvinna till dans mitt i ringen, eller alla de varma blickarna och omfamningarna som mötte oss.

2.) Vädret är helt fantastiskt! Strålande sol och blå himmel - ca 25 grader just nu. Idag ska vi dessutom besöka en badplats med varma källor, något som ungdomarna ser mkt fram emot.

Intrycken är som sagt många. Ute på landsbygden där vi bor möter vi extrem fattigdom och hus byggda av lera och skärvor. Själva bor vi på en lägergård med svensk standard - ett hus som plockats ner hemma i Småland och byggts upp igen här i Rumänien.

Nu ska vi ut och besÖka en lokal marknad, sedan väntar badet och därefter en kväll med ungdomarna som bor i familjehemmen eller på barnhem.
Konfirmanderna sköter sig strålande och gruppen känns homogen. Tack alla ni där hemma som ber för oss och tänker på oss - det är värt så mycket!!!

/Varma hälsningar från oss i Marghita

Läs hela inlägget »

"Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig."

 

Tror vi att vår svaghet och trasighet är ett hinder för Gud? Har vi svårt att tro att Han kan använda sådana som vi, vars liv gått i tusen bitar?

 

En kvinna är ute och går. När hon kommer gående får hon se en söndersparkad, vandaliserad telefonkiosk. Tusentals glasbitar ligger på marken. "Åh, vad vackert!" tänker hon när hon får se de krossade glasbitarna. Kvinnan är smyckesdesigner och hon får en idé. Av det krossade glaset designar hon en ring. Guld, silver och kristall blandas tillsammans med de trasiga glasbitarna. Ringen får namnet "crush", krossad.

 

På samma sätt ser Gud på oss i vår svaghet och trasighet. Han tänker: "Åh, vad vacker du är! Dig ska jag använda för mina syften, Kom till mig, så ska jag göra ett vackert smycke av ditt liv."

 

Gud ser inte de trasiga glasbitarna i första hand. Vår mänskliga svaghet kan bli till vår största tillgång i Gudsrelationen. När vi blir medvetna om vår litenhet, kan Gud lysa med sitt ljus genom sprickorna i våra liv. Han vill samla ihop vårt livs skärvor och skapa något nytt i och genom oss.

 

"Gud, om Du hör mig, jag kommer som den jag är.

 Gör någonting vackert av allt som gått sönder här."

 

Jes.42:3, 2 Kor 12:9

 

ur: "5 minuters paus" av Cajsa Tengblad

 

Kram /Sofie

 

 

Läs hela inlägget »

En kväll för ett par veckor sedan hamnade jag

framför filmen "Skicka vidare".

En ganska gammal film, i filmmått mätt då den är från år 2000. Den handlar om en pojke som har det allt annat än lätt.

En alkoholiserad mor & en frånvarande far som,

när han är hemma, misshandlar pojkens mamma.

En dag får den här lille killen en uppgift i skolan.

Han ska komma på något som kan förändra världen.

Han löser sin uppgift genom att komma på

"skicka-vidare"-konceptet.

Det innebär att en person utför tre stycken goda handlingar gentemot tre stycken personer.

Dessa tre personer utför i sin tur tre goda handlingar åt tre personer – de skickar vidare.

Genast har tre personer blivit nio.

Nio blir 27 osv.

Sakerna som ska göras måste klassas som ganska svåra

& bli en utmaning för den som utför det.

Pojken börjar med att bjuda in en

uteliggare & narkoman till sitt hem.

Han ger honom mat i magen & erbjuder honom en plats att sova. En tid senare hamnar den här mannen i en situation där han får utgöra en skillnad i en kvinnas liv,

en kvinna som är på väg att ta sitt liv.

Han "skickar vidare" det han fick från den lille killen

& får henne att ändra sitt beslut.

Det här konceptet växte sig stort över hela USA

& egentligen är det ju så enkelt.

Det borde verkligen kunna går att leva så,

om man är beredd att utmana sig själv.

För visst handlar det om att rucka på sin egen trygghet

& göra något som inte känns helt bekvämt?

På min senaste bönegruppsträff pratade vi om

att just utmana sig själv.

Att göra saker som tar lite emot,

för att utvecklas i sin egen tro

men också som människa & medmänniska.

Det du ska göra kanske inte är att

hindra en kvinna att hoppa från en bro,

men du kanske kan bjuda hem en person

som behöver bli hembjuden,

en som inte någon ringer till,

en som inte har en naturlig plats vid någons köksbord.

I mitt eget liv finns minst tusen saker

jag kan utmana mig själv i för att utvecklas.

Har du bestämt dig för vad du kan göra?

Ha en fin helg!

Kram Therese

Läs hela inlägget »

Läste häromdagen i en intressant bok. Den handlar om att må dåligt i själen. Om att man kan bryta benet, men också själen. Att man kan drabbas av benskörhet men också av själskörhet..

Det först nämnda är lätt att se och förstå, det andra mer svårbegripligt..

Under en period nu, har jag själv fått känna på det där med att ha en bruten själ. 

Vissa dagar har varit mörka och svåra..

Men som i allt som är mörkt och jobbigt så finns det också små ljusglimtar.

Det finns människor som är fantastiska redskap i Guds händer, som liksom kommer med en varm kram precis rätt dag, som tydligt visar hur mycket de tycker om en trots de grå mysbyxorna, avsaknad av smink, ringar under ögonen och kanske en intorkad rand av en tår..

Det har betytt mycket för mig.

Du kanske tänker att det måste vara någon med "många år på nacken", någon äldre och visare, kanske någon med själavårdsutbildning? 

 

Nej, faktiskt inte!

 

Personen i fråga har faktiskt bara ett år "på nacken", en liten människa, men så använd av Gud!

Kanske inte så konstigt att Jesus själv sa att vi skulle bli som barnen, och inte krångla till det så mycket.

 

Jag längtar efter att få ge vidare utav den kärlek och uppmuntran som jag har fått, att lära mig att se, kramas lite oftare och låta kaffebryggaren stå på i tid och otid.

 

Mer komplicerat än så behöver det faktiskt inte vara att vara ett ljus i någons mörker!

 

Kram /Sofie

Läs hela inlägget »

Den som kallas oberoende är beroende av sin plånbok.

 

 

Här om dagen tog mina pengar slut (i alla fall de på mitt vanliga konto), jag hade 0.79kr. Inte mycket att hänga i julgranen. Jag visste att jag redan nästa dag skulle få pengar och jag hade en tjuga till kaffe så jag var verkligen inte illa ute, men jag kände mig sårbar. Jag kunde inte gå till hemköp och handla eller köpa en kaka till kaffet.

 

Detta var en enda dag!

 

 

Jag har bara mig själv att bry mig om och om mina lånade pengar tar slut, så är det oftast för att jag har skämt bort mig själv med något extra lyxigt. Detta samtidigt som människor kämpar varje dag för att få pengarna att räcka till mat och kläder till sina familjer.

 

I Nya testamentet står det: Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

 

Bibeln har ju oftast rätt, för vem vill umgås med någon som snålar hela dagarna och hur bra mår man av att snåla om ingen vill umgås med en? Vi som har pengar, vi borde ge bort dem. Inte alla såklart då måste ju någon ge pengar till oss. (Egentligen hade det nog varit bra, ingen lever av sina egna pengar, ingen kan bli oberonde av den andra, alla hänger samman.) Jag är övertygad om att vi mår bättre om vi bjuder våra kollegor på kaffe än om vi alltid handlar allting själva. Leenden är Guds belöning för godhet så utnyttja det.

 

Min fråga är alltså: Hur bra mår man av att vara beroende av sin plånbok när man egentligen borde vara beroende av Guds kärlek för att fungera?

 

Kram på er

Johanna

 

Läs hela inlägget »


Vet inte hur du har det. Kanske jublar ditt hjärta över livet just nu?, eller så kanske du bär på en oro för framtiden?, kanske vandrar du just nu genom mörker?.. Oavsett hur du har det kan du knäppa dina händer och lägga ditt liv i Hans händer som är större än livet självt.

Det finns någon att ge både sin tacksamhet och oro till.

 

Den finns en urgammal psalm som trots sin ålder har mycket att säga oss:

 

"Det är makt i de knäppta händerna 

i sig själva är de svaga och små

men mot allmaktens GUD du dem vänder,

Han har lovat att svar du ska få.

 

Ja, ge en trygghet när dagen vänder

och jag går ensam med oron min.

Låt mig få lägga två trötta händer

i Dina händer och somna in."

 

kram /Sofie

Läs hela inlägget »

2013 > 04

Jag är i Uppsala.

Det är Valborgsmässoafton.

Uppsala & sista april går liksom lite hand i hand.

Det firas i Uppsala på ett sätt som det inte firas någon annanstans i Sverige.

Sen i mitten av 1800-talet har firandet funnits, med särskilda ceremonier skapade av studenterna i stan.

Men nog har firandet ändrats genom åren.

Istället för att vara en dag med studenter, mösspåtagning & OD-kör i fokus är det nu en dag med (till stor del) alkoholen i fokus.

Ju blötare desto bättre, verkar många resonera.

Och nu firar man även Kvalborg – den 29:e april.

Det innebär att skrämmande många i den här stan börjar sitt alkoholintag den 29:e april & fyller på till den 1:a eller 2:a maj. I år ligger dessa dagar dessutom i direkt anslutning till helgen varför många egentligen inte slutat dricka sen fredagens utgång...

Idag, den 30:e april 2013, finns det människor i min närhet som överlever den här dagen med hjälp av mirakel. Med hjälp av ett stort pådrag poliser.

Med hjälp av kampanjen "varannan vatten".

Med hjälp av pannkakstälten från frikyrkorna.

Med hjälp av nattvandrande nyktra vuxna.

Med hjälp av förbön.

Förra året fick min lillebror se ett litet barn i barnvagn resa sig upp & luta sig över räcket till Fyrisån.

Jag har sett ölflaskan vina förbi 2-åringens huvud

med ett par centimeters marginal.

I Slottsbacken, som är proppfull till bredden med folk vid 15-tiden, begås våldtäkter utan att folk märker det.

Den här vinkeln av sista april visar ett Uppsala jag inte kan vara stolt över.

Det är inte ett Valborgsfirande att efterlikna.

Jag har aldrig haft problem med miljöer där det finns alkohol – jag har snarare just på de ställena fått känna mig oerhört använd.

Ikväll räknar jag med att finnas i centrum &

jag ber att jag får bli använd på rätt sätt.

Jag hoppas att ni får en fin Valborgsmässoafton

med majbrasa, vårtal & fika...

 

Kram Therese

Läs hela inlägget »


Allting har ett slut - så även vår resa och vårt läger här i Marghita...
Känslorna är blandade, intrycken många & minnena ännu fler. En resa för livet har vi verkligen fått vara med om, en resa som förändrat oss.

Igår fick vi fira en fantastisk gudstjänst i Popesc. Mattias från vårt gäng predikade härligt om kunskapen i Kristus, lovsången sjöng vi på 3 olika språk och bönen förenade oss på ett mäktigt sätt. VI ÄR SÅ STOLTA ÖVER VÅRA UNGDOMAR!!!!!! Ibland får man nästan nypa sig i armen för att fatta att dom ändå inte är mer än 14-15 år. Och som dom har vuxit på denhär resan, både i mognad, mod & i tro.

Efter gudstjänsten hade vi knytkalas med församlingen. Sen åkte vi vidare till ett utslussningshem för ungdomar. Där fick vi möta ungdomar och lyssna på deras ofattbara berättelser om fruktansvärda uppväxtår på statliga barnhem/ tortyr/ mardrömmar och mörker. Men så Fantastiskt då att höra hur deras liv förvandlats genom organisationen EFI och mötet med Jesus Kristus. Gud e god!

Efter pizza och avslutningskvällen är vi nu redo att säga Hej då och åka hem till Sverige. Vi längtar efter er!

Läs hela inlägget »
Agge utanför ett romhem Agge utanför ett romhem


Ibland går man bara sönder. Som för en stund sedan - 4 av oss(2ledare & 2 konfirmander) fick följa med hjälparbetarna ut till de områdena där romerna bor - romerna i Rumänien har en enormt låg ställning, ses av många som minde värda än djur. De flesta har inga jobb, och barnen får utstå mycket i skolan. Hit ut åker man ifall till vissa familjer med bistånd såsom kläder, skor, mat mm. Behoven är enorma - husen de bor i är snarare skjul än hus(lera, inga dörrar, dåligt med elektricitet etc.) dessutom är det riktigt kalla vintrar här så utmaningar är ofattbara för oss. Ta gärna med dessa människor i din förbön, vill du hjälpa till så besök efifadder.com och läs mer.

Nu har ett gäng av oss också bakat 300 muffins till eftermiddagens fest. Ca 100 personer kommer ut till vår lägergård för att vara med oss, mestadels barn. Ska bli spännande!

/gänget genom Jonas

Läs hela inlägget »

En kvällsgudstjänst med nya vänner - det har vi fått uppleva ikväll. Tillsammans med ett 50-tal ungdomar från Marghita har vi precis fått sjunga lovsång, be och va inför Jesus tillsammans med. Underbar! Och våra ungdomar har varit så duktiga, delat sina vittnesbörd och spelat upp drama mm... Alla barnen och ungdomarna vi möter här är väldigt glada och intresserade av att lära känna oss.

Lite häftigt är också att igår kom ett gäng med 15 glada pensionärer från Småland som lägger 2-3 veckor av sitt liv för att betjäna människor här nere genom att bygga hus, måla, och laga mat. FANTASTISKA MÄNNISKOR - så inspirerande. Det finns inget bäst före datum i Guds rike, och inget bäst efter heller för den delen.

Nu - nu smäller det. Fotbollsskorna på, nu ska vi ge rumänerna en lektion i fotboll! Ha en välsignad kväll vänner.

/Gänget genom Jonas

Läs hela inlägget »
Några sköningar vid en av våra bussar Några sköningar vid en av våra bussar

Nu så...nu är vi på plats, ja det har tom hunnit bli fredag. Om man på något sätt ska försöka sammanfatta våra intryck hittills här nere i Marghita så kan jag inte komma på ett bättre ord än - VÄRME.

1.) För att alla människor vi möter - föreståndarparet Lars & Barbro, volontärerna, rumäner, ja alla är så otroligt varma och möter oss med så stor kärlek. Igår fick vi vara och besök ett hem med föståndshandikappade rumäner. Otroligt starka intryck - vi hade en andakt tillsammans där vi sjöng, berättade om livet i Sverige, talade om Jesus och bad tillsammans. Skönaste intrycket var nog när Hanna bjöd upp en rumänsk kvinna till dans mitt i ringen, eller alla de varma blickarna och omfamningarna som mötte oss.

2.) Vädret är helt fantastiskt! Strålande sol och blå himmel - ca 25 grader just nu. Idag ska vi dessutom besöka en badplats med varma källor, något som ungdomarna ser mkt fram emot.

Intrycken är som sagt många. Ute på landsbygden där vi bor möter vi extrem fattigdom och hus byggda av lera och skärvor. Själva bor vi på en lägergård med svensk standard - ett hus som plockats ner hemma i Småland och byggts upp igen här i Rumänien.

Nu ska vi ut och besÖka en lokal marknad, sedan väntar badet och därefter en kväll med ungdomarna som bor i familjehemmen eller på barnhem.
Konfirmanderna sköter sig strålande och gruppen känns homogen. Tack alla ni där hemma som ber för oss och tänker på oss - det är värt så mycket!!!

/Varma hälsningar från oss i Marghita

Läs hela inlägget »

"Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig."

 

Tror vi att vår svaghet och trasighet är ett hinder för Gud? Har vi svårt att tro att Han kan använda sådana som vi, vars liv gått i tusen bitar?

 

En kvinna är ute och går. När hon kommer gående får hon se en söndersparkad, vandaliserad telefonkiosk. Tusentals glasbitar ligger på marken. "Åh, vad vackert!" tänker hon när hon får se de krossade glasbitarna. Kvinnan är smyckesdesigner och hon får en idé. Av det krossade glaset designar hon en ring. Guld, silver och kristall blandas tillsammans med de trasiga glasbitarna. Ringen får namnet "crush", krossad.

 

På samma sätt ser Gud på oss i vår svaghet och trasighet. Han tänker: "Åh, vad vacker du är! Dig ska jag använda för mina syften, Kom till mig, så ska jag göra ett vackert smycke av ditt liv."

 

Gud ser inte de trasiga glasbitarna i första hand. Vår mänskliga svaghet kan bli till vår största tillgång i Gudsrelationen. När vi blir medvetna om vår litenhet, kan Gud lysa med sitt ljus genom sprickorna i våra liv. Han vill samla ihop vårt livs skärvor och skapa något nytt i och genom oss.

 

"Gud, om Du hör mig, jag kommer som den jag är.

 Gör någonting vackert av allt som gått sönder här."

 

Jes.42:3, 2 Kor 12:9

 

ur: "5 minuters paus" av Cajsa Tengblad

 

Kram /Sofie

 

 

Läs hela inlägget »

En kväll för ett par veckor sedan hamnade jag

framför filmen "Skicka vidare".

En ganska gammal film, i filmmått mätt då den är från år 2000. Den handlar om en pojke som har det allt annat än lätt.

En alkoholiserad mor & en frånvarande far som,

när han är hemma, misshandlar pojkens mamma.

En dag får den här lille killen en uppgift i skolan.

Han ska komma på något som kan förändra världen.

Han löser sin uppgift genom att komma på

"skicka-vidare"-konceptet.

Det innebär att en person utför tre stycken goda handlingar gentemot tre stycken personer.

Dessa tre personer utför i sin tur tre goda handlingar åt tre personer – de skickar vidare.

Genast har tre personer blivit nio.

Nio blir 27 osv.

Sakerna som ska göras måste klassas som ganska svåra

& bli en utmaning för den som utför det.

Pojken börjar med att bjuda in en

uteliggare & narkoman till sitt hem.

Han ger honom mat i magen & erbjuder honom en plats att sova. En tid senare hamnar den här mannen i en situation där han får utgöra en skillnad i en kvinnas liv,

en kvinna som är på väg att ta sitt liv.

Han "skickar vidare" det han fick från den lille killen

& får henne att ändra sitt beslut.

Det här konceptet växte sig stort över hela USA

& egentligen är det ju så enkelt.

Det borde verkligen kunna går att leva så,

om man är beredd att utmana sig själv.

För visst handlar det om att rucka på sin egen trygghet

& göra något som inte känns helt bekvämt?

På min senaste bönegruppsträff pratade vi om

att just utmana sig själv.

Att göra saker som tar lite emot,

för att utvecklas i sin egen tro

men också som människa & medmänniska.

Det du ska göra kanske inte är att

hindra en kvinna att hoppa från en bro,

men du kanske kan bjuda hem en person

som behöver bli hembjuden,

en som inte någon ringer till,

en som inte har en naturlig plats vid någons köksbord.

I mitt eget liv finns minst tusen saker

jag kan utmana mig själv i för att utvecklas.

Har du bestämt dig för vad du kan göra?

Ha en fin helg!

Kram Therese

Läs hela inlägget »

Läste häromdagen i en intressant bok. Den handlar om att må dåligt i själen. Om att man kan bryta benet, men också själen. Att man kan drabbas av benskörhet men också av själskörhet..

Det först nämnda är lätt att se och förstå, det andra mer svårbegripligt..

Under en period nu, har jag själv fått känna på det där med att ha en bruten själ. 

Vissa dagar har varit mörka och svåra..

Men som i allt som är mörkt och jobbigt så finns det också små ljusglimtar.

Det finns människor som är fantastiska redskap i Guds händer, som liksom kommer med en varm kram precis rätt dag, som tydligt visar hur mycket de tycker om en trots de grå mysbyxorna, avsaknad av smink, ringar under ögonen och kanske en intorkad rand av en tår..

Det har betytt mycket för mig.

Du kanske tänker att det måste vara någon med "många år på nacken", någon äldre och visare, kanske någon med själavårdsutbildning? 

 

Nej, faktiskt inte!

 

Personen i fråga har faktiskt bara ett år "på nacken", en liten människa, men så använd av Gud!

Kanske inte så konstigt att Jesus själv sa att vi skulle bli som barnen, och inte krångla till det så mycket.

 

Jag längtar efter att få ge vidare utav den kärlek och uppmuntran som jag har fått, att lära mig att se, kramas lite oftare och låta kaffebryggaren stå på i tid och otid.

 

Mer komplicerat än så behöver det faktiskt inte vara att vara ett ljus i någons mörker!

 

Kram /Sofie

Läs hela inlägget »

Den som kallas oberoende är beroende av sin plånbok.

 

 

Här om dagen tog mina pengar slut (i alla fall de på mitt vanliga konto), jag hade 0.79kr. Inte mycket att hänga i julgranen. Jag visste att jag redan nästa dag skulle få pengar och jag hade en tjuga till kaffe så jag var verkligen inte illa ute, men jag kände mig sårbar. Jag kunde inte gå till hemköp och handla eller köpa en kaka till kaffet.

 

Detta var en enda dag!

 

 

Jag har bara mig själv att bry mig om och om mina lånade pengar tar slut, så är det oftast för att jag har skämt bort mig själv med något extra lyxigt. Detta samtidigt som människor kämpar varje dag för att få pengarna att räcka till mat och kläder till sina familjer.

 

I Nya testamentet står det: Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

 

Bibeln har ju oftast rätt, för vem vill umgås med någon som snålar hela dagarna och hur bra mår man av att snåla om ingen vill umgås med en? Vi som har pengar, vi borde ge bort dem. Inte alla såklart då måste ju någon ge pengar till oss. (Egentligen hade det nog varit bra, ingen lever av sina egna pengar, ingen kan bli oberonde av den andra, alla hänger samman.) Jag är övertygad om att vi mår bättre om vi bjuder våra kollegor på kaffe än om vi alltid handlar allting själva. Leenden är Guds belöning för godhet så utnyttja det.

 

Min fråga är alltså: Hur bra mår man av att vara beroende av sin plånbok när man egentligen borde vara beroende av Guds kärlek för att fungera?

 

Kram på er

Johanna

 

Läs hela inlägget »


Vet inte hur du har det. Kanske jublar ditt hjärta över livet just nu?, eller så kanske du bär på en oro för framtiden?, kanske vandrar du just nu genom mörker?.. Oavsett hur du har det kan du knäppa dina händer och lägga ditt liv i Hans händer som är större än livet självt.

Det finns någon att ge både sin tacksamhet och oro till.

 

Den finns en urgammal psalm som trots sin ålder har mycket att säga oss:

 

"Det är makt i de knäppta händerna 

i sig själva är de svaga och små

men mot allmaktens GUD du dem vänder,

Han har lovat att svar du ska få.

 

Ja, ge en trygghet när dagen vänder

och jag går ensam med oron min.

Låt mig få lägga två trötta händer

i Dina händer och somna in."

 

kram /Sofie

Läs hela inlägget »