Värne Allians VISION

2013 > 02

Tänk att Gud orkar med någon som jag,

en som gör fel varenda dag.

Samma misstag om och om igen,

"Lär av historien", det gör jag inte än.

 

Men Gud reser mig gång på gång,

han uppmuntrar och blir inte vrång.

Jag vill  vila i min fars famn,

han som återigen tar mig i hamn.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Idag när jag tog en promenad i solen och njöt av att snön så sakterliga smälter bort, kom jag att tänka på en sång som jag inte sjungt på väldigt länge, men som jag tycker väldigt mycket om. Den ger tröst och hopp när man inte vill ha vinter längre, varken ute eller i sitt eget liv.

 

"Vintern försvinner. Du ger mig liv igen.

skänker mig värme, in i min frusna själ.

Du lyfter mig upp i Din famn, säger att jag

får vara Ditt barn."

 


Visst kan det vara så att vintern och mörkret kan kännas så oändligt lång, och man tror inte att de där ljusa ljumma sommarkvällarna någonsin kommer tillbaka..

Så kan det kännas i livet också, men Jesus har lovat att vara med oss, och Han vill bryta fram med sitt ljus i våra hjärtan, i våra liv och vardagar.

När Han kommer, då skingras mörkret.

 

I Jesaja 58:7-10 står det:

 

" Ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, klä den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.

Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.

Då skall Herren svara när du åkallar Honom. När du ropar, skall Han säga: " Se här är jag." ...om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus."

 

 Så vänner, medan vi väntar på våren och ljuset, låt oss hjälpa och stötta varandra, dela med oss och göra gott!

 

Kram /Sofie

 

 

Läs hela inlägget »

I julas fick jag en riktigt fin julklapp av min man.

En bok.

Jag älskar böcker.

Det svåra med böcker är att man måste ha en bokhylla

– en möbel som jag tycker är svår att få snygg.

Det ser gärna rörigt ut i en bokhylla

& det är jag ingen vän av

(även om det på inget sätt alltid är icke-rörigt hemma hos oss, haha).

Då är det väldigt bra att få en bok

som inte har sin plats i en bokhylla

– den är inte tänkt att hamna där & samla damm.

Jag fick en bok som jag försöker läsa ur varje dag.

Till och med bokens titel gör det oförsvarbart

att INTE läsa den varje dag.

Nyfiken?

Boken heter "5 minuters paus"

& är skriven av Cajsa Tengblad.

Alla behöver 5 minuters paus –

både boken & just pausen i sig.

Det är svårt att försvara att inte ta sig 5 minuter att läsa. Det är en bok där det för årets alla dagar finns en kort reflektion utifrån ett bibelord.

Jag har flera sådana böcker

– där man för varje dag får något matnyttigt att stoppa i sig. Det som skiljer just den här boken från andra,

för min egen del,

är att den på något särskilt sätt fångat mig.

Den är lättläst & oerhört uppmuntrande.

Jag har flera gånger fått läsa Cajsas reflektioner de stunder då jag behöver de som mest.

Idag har jag läst om att vandra i mörker.

När vi vandrar i mörker famlar vi omkring & hoppas att vi sätter fötterna på rätt ställe.

Rädslan & osäkerheten är trogna följeslagare.

När ljuset plötsligt tänds ser vi tydligt vart vi ska gå

& vi kan känna oss trygga.

Jesus är världens ljus.

Med Jesus i vårt liv ser vi vilken väg vi ska gå.

För att relatera detta till mitt eget liv kan sägas att jag står inför ett vägskäl med många val

& har många funderingar.

För mig är det lätt att tro att jag ska göra allt av egen kraft & fatta alla beslut själv på otydliga grunder.

Jag behöver påminnas om att Jesus är ljuset

& att Han leder min väg.

Genom Honom blir det tydligt vilka val jag ska göra

& jag får lita på att Han leder mig rätt

– även om det inte alltid blir så

som jag själv har tänkt, önskat eller trott.


Psaltaren 119:105 "Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla".


Ha en fin helg!
Kram Therese

Läs hela inlägget »

Hej kära vänner och välkomna in i fastan.

 

Själv hade jag i princip glömt bort att den skulle börja tills jag såg en nick på facebook. Helt hipp som haps så bestämde jag 23.50 att kl 24 skulle jag sluta använda facebook i 40 dagar. Jag har ju levt ett gäng år utan facebook i mitt liv och klarat mig utmärkt men nu när jag är van kändes det plötsligt jobbigt. Kommer folk glömma att bjuda in mig till sina kalas och tänk om någon kompis från Norrland åker förbi Linköping och vill hälsa på, vad gör jag då? (Jag fick ändå inse att jag måste vara aktiv på vårt utskotts facebooksida, annars skulle det bli rabalder.)

 

Men trots detta undantag så inser jag nu efter två dagar med en facebooktid på 2 min istället för massa mer, vilken distraktion facebook vanligen är för mig. Inte för att det är så galet roligt men för att jag inte har något bättre för mig.

 

Fastan är väl till för att avstå från något dels för att få mer fokus på Jesus men också för att inse att man klarar sig utan vissa saker/ alt. att vi är lyckligt lottade som alltid kan äta oss mätta.

 

Vi får se hur det går med facebookfastan, ska nog inte ropa hej ännu. Jag tror verkligen det är en bra grej, avstå från något som du lägger mycket tid/pengar på bara för att få inse att man faktiskt klarar sig ändå.

 

Guds rika välsignelse

Läs hela inlägget »

Hörde i helgen en berättelse som berörde mig.

En berättelse som är på riktigt!

 

Det är berättelsen om pojken från albanien som tillsammans med sin familj får kämpa mot fattigdom. En familj som får kämpa för att kunna ha mat på bordet, en pojke som inte så ofta får leksaker och som inte så ofta har rena kläder. Berättelsen om en pojke som endast äger ett par riktiga skor och ett par tofflor.

 

Så en dag får han veta att bästa kompisens hus har brunnit ner, och den familjen har inte längre någonting kvar. Hans kompis har inte ens ett par skor att sätta på fötterna..

 

Så vad gör då pojken? Jo, han går hem, tar sina smutsiga skor, går in på toaletten och sköljer dem lite renare och går till sin vän och ger honom sina enda par riktiga skor!

 

Har du någongång funderat över vad kärlek är, vad det innebär att vara en "barmhärtig samarit" eller att älska sin nästa?

 

Svaret finns i den här berättelsen.

 

Alla har vi "skor", som vi kan ge till någon som behöver hjälp. Våra "skor" kanske kan vara lite tid, ett lyssnande öra, en kram, ett telefonsamtal, en brödlimpa, en påse kläder mm.

 

Vi kanske inte kan göra storverk eller förändra hela världen, men vi kan göra små saker med STOR kärlek.

 

kram /Sofie

Läs hela inlägget »

Åh vad det är skönt att få vara människa!

I dagens samhälle är det lätt att tro att man ska vara a superman eller a superwoman...

Gömma sig i en telefonkiosk

(finns de nuförtiden?)

& komma ut, iklädd ett fodral av gummi & susa iväg – stark som få & oövervinnerlig.

Å visst kommer det stunder då man för ett litet, litet ögonblick tror att man är det

– starkast i världen & bäst på allt.

Men så kommer det där mänskliga in...

Man orkar liksom inte hålla upp den där

"super-bra-bäst-och-snyggast-i-världen"-fasaden.

Och tur är väl det.

Vet du, nu kommer ett litet wake-up-call:

man får vara människa.

Man får åka osminkad med barnen till förskolan i mjukisbyxor.

Man får köpa bröd, måste inte baka själv.

Man får strunta i mellanrumstandborsten

– säg inget till tandläkaren bara.

Man får bjuda in nån på middag & servera köttfärssås & spaghetti

– det behöver inte vara trerätters.

Man får göra misstag.

Jag tycker det är fantastiskt skönt

att få vila i detta

– för ibland blir det lite väl mycket av den där "super-bra-och-bäst-i-världen"-tävlingen

som pågår utanför dörren.

Du & jag är skapade precis som det

är tänkt att vi ska vara.

Nån är grym på att vara social,

en annan är fantastiskt bra på bilar.

Vad man än tar sig för så får man misslyckas.

Det gör inget.

Vi är äkta vara & vi får vara äkta.

Oavsett vad du tror om dig själv eller nån annan så är vi alla juveler i Hans skattkista.

Vi är formade & skapade helt unika & underbara,

lika mycket värda.

Så hoppa ur era superdräkter

& göm dem längst in i garderoben...

Ha en fin helg!
Kram Therese

Läs hela inlägget »

I tisdags hade vi kick-off med "Ny Generation" (en förening för kristna på skolor och universitet). Vi var hemma hos ordföranden och bara träffades någon annanstans än i sal R19 där vi har lunchandakt på torsdagar. Sånt här gör så grymt mycket för gemenskapen, att fika ihop, sjunga lovsång ihop, leka massa lekar och bara skratta.

 

Jag känner mig mycket mer taggad nu på att göra massa för Jesus på universitetet när jag vet att vi verkligen är ett gäng och att det finns drömmar.

 

Tacksamheten är stor, att över huvud taget kunna dela sin tro med människor i ens omgivning är en välsignelse. Att vi bara får be för vårt universitet varje torsdag ger ett hjärta för alla som går där och jag tror att något stort kommer hända. 

 

Fokusera bönen tillsammans, dela böneämnen och tacksägelser "ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" säger Jesus Matt 18:20

 

Kram

Johanna

 

Läs hela inlägget »

Igår vaknade vi av att solen sken på en blå himmel och det var gnistrande kallt och vackert!

Valet för dagen var enkelt, vi begav oss till sjön och åkte skridskor!

Det var så bedårande vackert!

Perfekt is, solsken, människor som stod och pratade och njöt av solskenet, några åkte långfärd, andra grillade korv och fiskade mitt på sjön. Härligt!

När solen skiner så där gott så kan man inte annat än att längta lite till våren..

Men så vaknar man idag av att det är lite rått, lite kallt, lite snö i luften och man får bara inse att än är det inte vår..

Så kan det ju vara i våra liv också.

Det finns dagar av solsken som värmer, men även dagar som är kalla och mörka, när våren även på insidan kan kännas långt borta.

Låt mig få berätta om några värmande solstrålar i mitt liv.

De där sms:en från vännerna som skriver uppmuntrande rader som gör en glad, promenaden och kaffestunden med grannen, barnen som rusar in efter en dag i skolan och har massor att berätta, vännen som är flera generationer äldre än jag som kommer med en egengjord present för att visa omtanke, maken som skrivit en liten lapp innan han åkte till jobbet.

Det är solstrålar det!

De värmer och ger hopp, tröst och uppmuntran.

Vi kan få vara sådana solstrålar för varandra.

Lysa upp varandras vardagar

och stötta varandra på livets väg.

 

Ett annat ljus, och den allra starkaste solstrålen

finns hos Jesus och i Hans ord. Att stilla sig en stund och läsa ett bibelord ger lång eftervärme i hjärtat.

 

I Psalm 119:105 står det

"Ditt Ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig"

 

kram/Sofie

Läs hela inlägget »

2013 > 02

Tänk att Gud orkar med någon som jag,

en som gör fel varenda dag.

Samma misstag om och om igen,

"Lär av historien", det gör jag inte än.

 

Men Gud reser mig gång på gång,

han uppmuntrar och blir inte vrång.

Jag vill  vila i min fars famn,

han som återigen tar mig i hamn.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Idag när jag tog en promenad i solen och njöt av att snön så sakterliga smälter bort, kom jag att tänka på en sång som jag inte sjungt på väldigt länge, men som jag tycker väldigt mycket om. Den ger tröst och hopp när man inte vill ha vinter längre, varken ute eller i sitt eget liv.

 

"Vintern försvinner. Du ger mig liv igen.

skänker mig värme, in i min frusna själ.

Du lyfter mig upp i Din famn, säger att jag

får vara Ditt barn."

 


Visst kan det vara så att vintern och mörkret kan kännas så oändligt lång, och man tror inte att de där ljusa ljumma sommarkvällarna någonsin kommer tillbaka..

Så kan det kännas i livet också, men Jesus har lovat att vara med oss, och Han vill bryta fram med sitt ljus i våra hjärtan, i våra liv och vardagar.

När Han kommer, då skingras mörkret.

 

I Jesaja 58:7-10 står det:

 

" Ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, klä den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.

Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.

Då skall Herren svara när du åkallar Honom. När du ropar, skall Han säga: " Se här är jag." ...om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus."

 

 Så vänner, medan vi väntar på våren och ljuset, låt oss hjälpa och stötta varandra, dela med oss och göra gott!

 

Kram /Sofie

 

 

Läs hela inlägget »

I julas fick jag en riktigt fin julklapp av min man.

En bok.

Jag älskar böcker.

Det svåra med böcker är att man måste ha en bokhylla

– en möbel som jag tycker är svår att få snygg.

Det ser gärna rörigt ut i en bokhylla

& det är jag ingen vän av

(även om det på inget sätt alltid är icke-rörigt hemma hos oss, haha).

Då är det väldigt bra att få en bok

som inte har sin plats i en bokhylla

– den är inte tänkt att hamna där & samla damm.

Jag fick en bok som jag försöker läsa ur varje dag.

Till och med bokens titel gör det oförsvarbart

att INTE läsa den varje dag.

Nyfiken?

Boken heter "5 minuters paus"

& är skriven av Cajsa Tengblad.

Alla behöver 5 minuters paus –

både boken & just pausen i sig.

Det är svårt att försvara att inte ta sig 5 minuter att läsa. Det är en bok där det för årets alla dagar finns en kort reflektion utifrån ett bibelord.

Jag har flera sådana böcker

– där man för varje dag får något matnyttigt att stoppa i sig. Det som skiljer just den här boken från andra,

för min egen del,

är att den på något särskilt sätt fångat mig.

Den är lättläst & oerhört uppmuntrande.

Jag har flera gånger fått läsa Cajsas reflektioner de stunder då jag behöver de som mest.

Idag har jag läst om att vandra i mörker.

När vi vandrar i mörker famlar vi omkring & hoppas att vi sätter fötterna på rätt ställe.

Rädslan & osäkerheten är trogna följeslagare.

När ljuset plötsligt tänds ser vi tydligt vart vi ska gå

& vi kan känna oss trygga.

Jesus är världens ljus.

Med Jesus i vårt liv ser vi vilken väg vi ska gå.

För att relatera detta till mitt eget liv kan sägas att jag står inför ett vägskäl med många val

& har många funderingar.

För mig är det lätt att tro att jag ska göra allt av egen kraft & fatta alla beslut själv på otydliga grunder.

Jag behöver påminnas om att Jesus är ljuset

& att Han leder min väg.

Genom Honom blir det tydligt vilka val jag ska göra

& jag får lita på att Han leder mig rätt

– även om det inte alltid blir så

som jag själv har tänkt, önskat eller trott.


Psaltaren 119:105 "Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla".


Ha en fin helg!
Kram Therese

Läs hela inlägget »

Hej kära vänner och välkomna in i fastan.

 

Själv hade jag i princip glömt bort att den skulle börja tills jag såg en nick på facebook. Helt hipp som haps så bestämde jag 23.50 att kl 24 skulle jag sluta använda facebook i 40 dagar. Jag har ju levt ett gäng år utan facebook i mitt liv och klarat mig utmärkt men nu när jag är van kändes det plötsligt jobbigt. Kommer folk glömma att bjuda in mig till sina kalas och tänk om någon kompis från Norrland åker förbi Linköping och vill hälsa på, vad gör jag då? (Jag fick ändå inse att jag måste vara aktiv på vårt utskotts facebooksida, annars skulle det bli rabalder.)

 

Men trots detta undantag så inser jag nu efter två dagar med en facebooktid på 2 min istället för massa mer, vilken distraktion facebook vanligen är för mig. Inte för att det är så galet roligt men för att jag inte har något bättre för mig.

 

Fastan är väl till för att avstå från något dels för att få mer fokus på Jesus men också för att inse att man klarar sig utan vissa saker/ alt. att vi är lyckligt lottade som alltid kan äta oss mätta.

 

Vi får se hur det går med facebookfastan, ska nog inte ropa hej ännu. Jag tror verkligen det är en bra grej, avstå från något som du lägger mycket tid/pengar på bara för att få inse att man faktiskt klarar sig ändå.

 

Guds rika välsignelse

Läs hela inlägget »

Hörde i helgen en berättelse som berörde mig.

En berättelse som är på riktigt!

 

Det är berättelsen om pojken från albanien som tillsammans med sin familj får kämpa mot fattigdom. En familj som får kämpa för att kunna ha mat på bordet, en pojke som inte så ofta får leksaker och som inte så ofta har rena kläder. Berättelsen om en pojke som endast äger ett par riktiga skor och ett par tofflor.

 

Så en dag får han veta att bästa kompisens hus har brunnit ner, och den familjen har inte längre någonting kvar. Hans kompis har inte ens ett par skor att sätta på fötterna..

 

Så vad gör då pojken? Jo, han går hem, tar sina smutsiga skor, går in på toaletten och sköljer dem lite renare och går till sin vän och ger honom sina enda par riktiga skor!

 

Har du någongång funderat över vad kärlek är, vad det innebär att vara en "barmhärtig samarit" eller att älska sin nästa?

 

Svaret finns i den här berättelsen.

 

Alla har vi "skor", som vi kan ge till någon som behöver hjälp. Våra "skor" kanske kan vara lite tid, ett lyssnande öra, en kram, ett telefonsamtal, en brödlimpa, en påse kläder mm.

 

Vi kanske inte kan göra storverk eller förändra hela världen, men vi kan göra små saker med STOR kärlek.

 

kram /Sofie

Läs hela inlägget »

Åh vad det är skönt att få vara människa!

I dagens samhälle är det lätt att tro att man ska vara a superman eller a superwoman...

Gömma sig i en telefonkiosk

(finns de nuförtiden?)

& komma ut, iklädd ett fodral av gummi & susa iväg – stark som få & oövervinnerlig.

Å visst kommer det stunder då man för ett litet, litet ögonblick tror att man är det

– starkast i världen & bäst på allt.

Men så kommer det där mänskliga in...

Man orkar liksom inte hålla upp den där

"super-bra-bäst-och-snyggast-i-världen"-fasaden.

Och tur är väl det.

Vet du, nu kommer ett litet wake-up-call:

man får vara människa.

Man får åka osminkad med barnen till förskolan i mjukisbyxor.

Man får köpa bröd, måste inte baka själv.

Man får strunta i mellanrumstandborsten

– säg inget till tandläkaren bara.

Man får bjuda in nån på middag & servera köttfärssås & spaghetti

– det behöver inte vara trerätters.

Man får göra misstag.

Jag tycker det är fantastiskt skönt

att få vila i detta

– för ibland blir det lite väl mycket av den där "super-bra-och-bäst-i-världen"-tävlingen

som pågår utanför dörren.

Du & jag är skapade precis som det

är tänkt att vi ska vara.

Nån är grym på att vara social,

en annan är fantastiskt bra på bilar.

Vad man än tar sig för så får man misslyckas.

Det gör inget.

Vi är äkta vara & vi får vara äkta.

Oavsett vad du tror om dig själv eller nån annan så är vi alla juveler i Hans skattkista.

Vi är formade & skapade helt unika & underbara,

lika mycket värda.

Så hoppa ur era superdräkter

& göm dem längst in i garderoben...

Ha en fin helg!
Kram Therese

Läs hela inlägget »

I tisdags hade vi kick-off med "Ny Generation" (en förening för kristna på skolor och universitet). Vi var hemma hos ordföranden och bara träffades någon annanstans än i sal R19 där vi har lunchandakt på torsdagar. Sånt här gör så grymt mycket för gemenskapen, att fika ihop, sjunga lovsång ihop, leka massa lekar och bara skratta.

 

Jag känner mig mycket mer taggad nu på att göra massa för Jesus på universitetet när jag vet att vi verkligen är ett gäng och att det finns drömmar.

 

Tacksamheten är stor, att över huvud taget kunna dela sin tro med människor i ens omgivning är en välsignelse. Att vi bara får be för vårt universitet varje torsdag ger ett hjärta för alla som går där och jag tror att något stort kommer hända. 

 

Fokusera bönen tillsammans, dela böneämnen och tacksägelser "ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" säger Jesus Matt 18:20

 

Kram

Johanna

 

Läs hela inlägget »

Igår vaknade vi av att solen sken på en blå himmel och det var gnistrande kallt och vackert!

Valet för dagen var enkelt, vi begav oss till sjön och åkte skridskor!

Det var så bedårande vackert!

Perfekt is, solsken, människor som stod och pratade och njöt av solskenet, några åkte långfärd, andra grillade korv och fiskade mitt på sjön. Härligt!

När solen skiner så där gott så kan man inte annat än att längta lite till våren..

Men så vaknar man idag av att det är lite rått, lite kallt, lite snö i luften och man får bara inse att än är det inte vår..

Så kan det ju vara i våra liv också.

Det finns dagar av solsken som värmer, men även dagar som är kalla och mörka, när våren även på insidan kan kännas långt borta.

Låt mig få berätta om några värmande solstrålar i mitt liv.

De där sms:en från vännerna som skriver uppmuntrande rader som gör en glad, promenaden och kaffestunden med grannen, barnen som rusar in efter en dag i skolan och har massor att berätta, vännen som är flera generationer äldre än jag som kommer med en egengjord present för att visa omtanke, maken som skrivit en liten lapp innan han åkte till jobbet.

Det är solstrålar det!

De värmer och ger hopp, tröst och uppmuntran.

Vi kan få vara sådana solstrålar för varandra.

Lysa upp varandras vardagar

och stötta varandra på livets väg.

 

Ett annat ljus, och den allra starkaste solstrålen

finns hos Jesus och i Hans ord. Att stilla sig en stund och läsa ett bibelord ger lång eftervärme i hjärtat.

 

I Psalm 119:105 står det

"Ditt Ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig"

 

kram/Sofie

Läs hela inlägget »