Värne Allians VISION

2012 > 10

Det här med att läsa bibeln är spännande. Ibland när man läser så är det som att bibelordet bara går rakt in, talar in i just min situation och vardag och ger mig den kraften som jag behöver för just den dagen. 

Så var det för mig häromdagen när jag satte mig ner för att läsa psalm 107.

Tårarna strömmade ner för mina kinder och jag blev så berörd!

 

Jag delar med mig av några av dessa versar idag:

 

" Han gjorde strömmar till öken,

källsprång tilltorr mark, och bördigt

land till salthed...

...Han gjorde öknen till en vattenrik sjö,

och torrt land till källsprång."

Psalm 107:33-35

 

Livet går ju upp och ner,som vi alla vet. Kanske är det också så som det står i dessa versar att Han faktiskt för oss in i tider av öken, tider då mitt inre känns som torr mark?

Varför?

Kanske för att göra mitt hjärta mer ödmjukt, kanske för att mitt perspektiv på livet behöver korrigeras? Kanske för att jag än mer ska förstå att jag behöver Honom, och att jag behöver lära mig att lita på Honom, även när jag inte ser vägen?

Kanske blir min tacksamhet och glädje desto större, när jag i den försmäktande öknen hittar fram till en vattenrik sjö? 

Kanske, när den torra marken i mitt hjärta förvandlas till källsprång, att min själ brister ut i lovsångs ljud, en lovsång och glädje som kommer från djupet av mitt hjärta och som berör fler än mig?

 

Många kansken.. 

Det jag helt säkert vet är att Han är min herde och att Han leder mig och tar hand om mig genom allt.

 

kram/Sofie

 

Läs hela inlägget »

I förrgår åkte jag hem med barnen efter att ha varit en hel vecka i Uppsala. Jag älskar att köra bil & jag gillar att åka långt. Det sistnämnda är kanske inget jag delar med mina barn direkt...

Det blev minst sagt en påfrestande resa.

Jag hade tänkt att min yngsta skulle kunna sova en bra stund då vi tajmade in att åka på hennes sovtid. Ett par mil från Uppsala vaknade hon & i och med detta visste jag ganska snart vilken slags resa detta skulle bli...

Hon höll sig ändå förhållandevis lugn en bra stund medan hennes äldre bror frågade: Är vi framme snart? på ett sätt som bara ett barn kan... Det är inga problem att svara på frågan de första gångerna men jag lovar – det blir mer och mer enerverande...

Han blev mer & mer sur. Jag blev mer & mer sur.

Hur kul är det att åka bil LÅNGT när man är 3,5 år?

Inte alls roligt. Inte det minsta.

Jag har varit motståndare till bärbara DVD:er men insett att det är dags. Det är även dags med ljudsagor, barnanpassade skivor i större utsträckning än vad som finns i vår bil och ALLT ANNAT man kan tänka sig kan roa ett par barn. En clown att hyra in kanske?

Mitt tålamod sattes på prov rejält.

Efter ca 5,5 timmar & blöjbyten i bilen, utspilld apelsinjuice, magknip, trasig glödlampa vänster framljus, pappersremsa i munnen på 9-månaders bebis som får dras ut på en busshållplats, kisspaus på olämpligt ställe då en viss liten herre vägrade kissa på rastplatsen en minut tidigare kom vi ÄNTLIGEN hem.

Efter att ha haft tyst & lugnt i bilen sträckan Boxholm-Sommen (inte så långt med andra ord...) var jag trött & irriterad. Och lite ledsen. Det är jobbigt att lämna familj & vänner i Uppsala. Det är så väldigt långt. Man kan inte bara ta en middag en kväll om man kommer på tanken... Det kommer nog alltid att kännas så & jag brukar alltid få säga till mannen (som undrar varför jag är lite nedstämd):

nu är jag lite Uppsalig igen...

Total känslostorm denna dag!

Men...

Det är ju så här det är. Det är inte alltid roligt. Livet leker inte alltid. Man studsar inte alltid ur sängen & tycker att allt känns så fantastiskt kul.

Jag kände så i förrgår.

Men... Så kom jag på detta:

det är fantastiskt att få komma hem. Det är fantastiskt att få öppna dörren, känna doften som är så förknippad med "hemma", mötas av en man som slutat tidigare från jobbet för att ta emot oss & säga att han älskar oss, få sms av kompisar som skriver "Välkommen hem! Du är efterlängtad!" Det värmer. Och det gör den mest påfrestande resa värd att göra igen.

När alla känslor drabbar en, då är det skönt att veta att man kan lägga allt i händerna på Honom som bär allt.

Alla känslor av skuld som fyller ens hjärta när man känner att man varit lite FÖR sur & arg på sina barn (som man förstås också ber om förlåtesle till...)

Alla känslor av sorg inför det som man saknar & längtar efter

Alla känslor av tacksamhet som slår emot en när man får komma hem till sin trygga vrå.

Allt bär Han. Och tacksam får jag vara.

Ha en fin helg!
Kram Therese

Läs hela inlägget »

"En röst viskar från himlen,

att du kommer bringa styrka och hopp dit du går.

Du kommer möta människor där,

som behöver kraft och ljus.

Du kommer få vara en hand i deras mörker.

 

Allt det, som du klarar av att bekämpa i ditt eget liv,

kommer du att kunna hjälpa andra med.

Alla områden som du vunnit seger på,

kommer automatiskt bli ett helande ljus

i andras liv.

 

En röst viskar från himlen,

du är fantastisk,

och du kommer att vara en klippa för många i framtiden.

Oavsett hur det ser ut just nu.

Även om du känner missmod på något plan.

Du kommer vara en fyr i mörkret.

Du kommer vara ett ljus.

 

Älskad är du.

Djupt älskad är du."

 

Dikt av Andrea Mauermann Lindmark

Läs hela inlägget »

I love it... I love it, alltså...

Så sa en av mina gäster på festen i lördags

när han hittade en seg havreruta att mumsa på.

Just en sån kommentar är ju alltid kul att få.

Och jag har tänkt lite på vad I love för något...

Den här gången får ni läsa om det &

fundera på vad ni älskar....

 

I love...

Att vara i Uppsala – min hemstad som nog alltid

kommer att kännas lite som hemma...

Att få ha haft en kväll med en av mina bästa

vänner då vi diskuterat allt möjligt & omöjligt...

Min underbara lilla familj, varav två är med mig nu &

sover sött (en bredvid sin mormor)...

Mina fantastiska vänner som ställer upp i vått & torrt,

som jag vet att jag kan ringa när som helst

eller bara knacka på hos... som jag får vara den jag är

tillsammans med. Inga konstigheter...

Choklad – just ikväll har behovet mättats för ett tag framöver...

Hösten – det är så fantastiskt vackert att se

trädkronorna skifta i rött, gult och orange...

Mitt arbete – även om jag just nu är hemma på föräldraledighet

så kan jag delvis längta efter jobbet &

kollegorna, för jag trivs så oerhört bra...

Att lyssna på musik & sjunga med i smyg (särskilt när jag kör bil)...

Att baka & laga mat... Jag känner mig rik på något vis

när frysen är full med bullar, någon som känner igen känslan?

Att få andra att skratta...

Mitt mysiga lilla hem....

En god bok, uppkrupen i soffan under en filt

när regnet smattrar på rutan...

En stor kopp te med precis lagom mycket mjölk...

Tända ljus...

Att ge bort presenter...

Vita & rosa hortensior...

Ett eller flera dagliga små samtal med Jesus –

åh vad det känns tryggt...

 

Ja, listan kan göras lång för det finns mycket som jag älskar!

Och jag är innerligt tacksam över så mycket att älska!

Så - vad älskar du?

 

Ha en fin helg!

Kram Therese

Läs hela inlägget »

När jag och min man hade bröllopsdag i mitten på juni fick han en tavla av mig i present.

En tavla som jag sett hos en av mina bästa vänner &

som jag verkligen älskar.

Budskapet på tavlan är precis så som jag önskar

att det skulle få vara...

Att vårt hem skulle få vara välsignat med kärlek & skratt.

 Dels för vår skull men också för andras skull.

Att det liksom kunde få smitta av sig lite...

I lördags bjöd jag på lite fika för att fira mina 30 år.

Då fylldes vårt hem till bredden med familj & vänner.

Jag är så tacksam över att jag får

vara omgiven av så mycket fina människor.

Så härliga människor som är skapade helt unika &

som får spela en roll för människor.

Som betyder något.

Som finns här av en orsak.

För mig skulle livet inte vara detsamma utan dem.

De har gjort avtryck i mitt liv.

All kärlek till dessa människor!

Men det behövs inte stora tillställningar & festligheter...

Jag gläds varje gång mina barn skrattar.

Det är något innerligt & älskvärt med ett barnskratt.

Det går liksom inte att låta bli att bli glad

när någon skrattar med hela kroppen.

Kärlek. Denna kärlek...

Det kan vara kärleken till en vän.

Kärleken till ens livskamrat.

Kärleken till ett barn.

Jag vet inte hur det är med dig men

ibland kan jag känna mig så där

fullproppad med kärlek som bara måste få komma loss

– jag bara MÅSTE få krama nån!

Det är härligt att kunna känna så.

Som det så många gånger blivit förr,

så fick det också bli i lördags...

Vårt hem välsignades med kärlek & skratt.

Hoppas ni haft en fin helg &

att ni laddat batterierna för en ny vecka

med nya möjligheter...

Kram Therese 

Läs hela inlägget »

I går, söndag, hade vi en finfin gudstjänst i kyrkan! Det var barnens gudstjänst och temat var, "Låt barnen komma till mig".

Vi lyssnade till barn som sjöng, vi fick vara med och välsigna en underbar liten tjej, vi lyssnade till en predikan om att det aldrig är för tidigt. Gud kan använda barnen!

Vi berördes av berättelsen om den lille fem-årige killen som mitt i en tyst bönestund i kyrkan, rusar in och ropar "ett plus ett är lika med ett!". Han blir  nertystad av de vuxna som tycker att det stör. Men med på gudstjänsten finns ett par, som kämpat länge med sitt äktenskap.. De hade denna dagen bett Gud att på något sätt visa om Han verkligen menat att de skulle dela livet med varandra. När den lille killen ropar"ett plus ett är lika med ett", då rör Gud vid dem och de tar varandras händer.

 

Barnen är viktiga och har en alldeles speciell plats i Guds hjärta. Låt oss se dem, bekräfta dem, uppmuntra dem och komma ihåg att Gud använder dem!

 

Kram /Sofie

 

Läs hela inlägget »

2012 > 10

Det här med att läsa bibeln är spännande. Ibland när man läser så är det som att bibelordet bara går rakt in, talar in i just min situation och vardag och ger mig den kraften som jag behöver för just den dagen. 

Så var det för mig häromdagen när jag satte mig ner för att läsa psalm 107.

Tårarna strömmade ner för mina kinder och jag blev så berörd!

 

Jag delar med mig av några av dessa versar idag:

 

" Han gjorde strömmar till öken,

källsprång tilltorr mark, och bördigt

land till salthed...

...Han gjorde öknen till en vattenrik sjö,

och torrt land till källsprång."

Psalm 107:33-35

 

Livet går ju upp och ner,som vi alla vet. Kanske är det också så som det står i dessa versar att Han faktiskt för oss in i tider av öken, tider då mitt inre känns som torr mark?

Varför?

Kanske för att göra mitt hjärta mer ödmjukt, kanske för att mitt perspektiv på livet behöver korrigeras? Kanske för att jag än mer ska förstå att jag behöver Honom, och att jag behöver lära mig att lita på Honom, även när jag inte ser vägen?

Kanske blir min tacksamhet och glädje desto större, när jag i den försmäktande öknen hittar fram till en vattenrik sjö? 

Kanske, när den torra marken i mitt hjärta förvandlas till källsprång, att min själ brister ut i lovsångs ljud, en lovsång och glädje som kommer från djupet av mitt hjärta och som berör fler än mig?

 

Många kansken.. 

Det jag helt säkert vet är att Han är min herde och att Han leder mig och tar hand om mig genom allt.

 

kram/Sofie

 

Läs hela inlägget »

I förrgår åkte jag hem med barnen efter att ha varit en hel vecka i Uppsala. Jag älskar att köra bil & jag gillar att åka långt. Det sistnämnda är kanske inget jag delar med mina barn direkt...

Det blev minst sagt en påfrestande resa.

Jag hade tänkt att min yngsta skulle kunna sova en bra stund då vi tajmade in att åka på hennes sovtid. Ett par mil från Uppsala vaknade hon & i och med detta visste jag ganska snart vilken slags resa detta skulle bli...

Hon höll sig ändå förhållandevis lugn en bra stund medan hennes äldre bror frågade: Är vi framme snart? på ett sätt som bara ett barn kan... Det är inga problem att svara på frågan de första gångerna men jag lovar – det blir mer och mer enerverande...

Han blev mer & mer sur. Jag blev mer & mer sur.

Hur kul är det att åka bil LÅNGT när man är 3,5 år?

Inte alls roligt. Inte det minsta.

Jag har varit motståndare till bärbara DVD:er men insett att det är dags. Det är även dags med ljudsagor, barnanpassade skivor i större utsträckning än vad som finns i vår bil och ALLT ANNAT man kan tänka sig kan roa ett par barn. En clown att hyra in kanske?

Mitt tålamod sattes på prov rejält.

Efter ca 5,5 timmar & blöjbyten i bilen, utspilld apelsinjuice, magknip, trasig glödlampa vänster framljus, pappersremsa i munnen på 9-månaders bebis som får dras ut på en busshållplats, kisspaus på olämpligt ställe då en viss liten herre vägrade kissa på rastplatsen en minut tidigare kom vi ÄNTLIGEN hem.

Efter att ha haft tyst & lugnt i bilen sträckan Boxholm-Sommen (inte så långt med andra ord...) var jag trött & irriterad. Och lite ledsen. Det är jobbigt att lämna familj & vänner i Uppsala. Det är så väldigt långt. Man kan inte bara ta en middag en kväll om man kommer på tanken... Det kommer nog alltid att kännas så & jag brukar alltid få säga till mannen (som undrar varför jag är lite nedstämd):

nu är jag lite Uppsalig igen...

Total känslostorm denna dag!

Men...

Det är ju så här det är. Det är inte alltid roligt. Livet leker inte alltid. Man studsar inte alltid ur sängen & tycker att allt känns så fantastiskt kul.

Jag kände så i förrgår.

Men... Så kom jag på detta:

det är fantastiskt att få komma hem. Det är fantastiskt att få öppna dörren, känna doften som är så förknippad med "hemma", mötas av en man som slutat tidigare från jobbet för att ta emot oss & säga att han älskar oss, få sms av kompisar som skriver "Välkommen hem! Du är efterlängtad!" Det värmer. Och det gör den mest påfrestande resa värd att göra igen.

När alla känslor drabbar en, då är det skönt att veta att man kan lägga allt i händerna på Honom som bär allt.

Alla känslor av skuld som fyller ens hjärta när man känner att man varit lite FÖR sur & arg på sina barn (som man förstås också ber om förlåtesle till...)

Alla känslor av sorg inför det som man saknar & längtar efter

Alla känslor av tacksamhet som slår emot en när man får komma hem till sin trygga vrå.

Allt bär Han. Och tacksam får jag vara.

Ha en fin helg!
Kram Therese

Läs hela inlägget »

"En röst viskar från himlen,

att du kommer bringa styrka och hopp dit du går.

Du kommer möta människor där,

som behöver kraft och ljus.

Du kommer få vara en hand i deras mörker.

 

Allt det, som du klarar av att bekämpa i ditt eget liv,

kommer du att kunna hjälpa andra med.

Alla områden som du vunnit seger på,

kommer automatiskt bli ett helande ljus

i andras liv.

 

En röst viskar från himlen,

du är fantastisk,

och du kommer att vara en klippa för många i framtiden.

Oavsett hur det ser ut just nu.

Även om du känner missmod på något plan.

Du kommer vara en fyr i mörkret.

Du kommer vara ett ljus.

 

Älskad är du.

Djupt älskad är du."

 

Dikt av Andrea Mauermann Lindmark

Läs hela inlägget »

I love it... I love it, alltså...

Så sa en av mina gäster på festen i lördags

när han hittade en seg havreruta att mumsa på.

Just en sån kommentar är ju alltid kul att få.

Och jag har tänkt lite på vad I love för något...

Den här gången får ni läsa om det &

fundera på vad ni älskar....

 

I love...

Att vara i Uppsala – min hemstad som nog alltid

kommer att kännas lite som hemma...

Att få ha haft en kväll med en av mina bästa

vänner då vi diskuterat allt möjligt & omöjligt...

Min underbara lilla familj, varav två är med mig nu &

sover sött (en bredvid sin mormor)...

Mina fantastiska vänner som ställer upp i vått & torrt,

som jag vet att jag kan ringa när som helst

eller bara knacka på hos... som jag får vara den jag är

tillsammans med. Inga konstigheter...

Choklad – just ikväll har behovet mättats för ett tag framöver...

Hösten – det är så fantastiskt vackert att se

trädkronorna skifta i rött, gult och orange...

Mitt arbete – även om jag just nu är hemma på föräldraledighet

så kan jag delvis längta efter jobbet &

kollegorna, för jag trivs så oerhört bra...

Att lyssna på musik & sjunga med i smyg (särskilt när jag kör bil)...

Att baka & laga mat... Jag känner mig rik på något vis

när frysen är full med bullar, någon som känner igen känslan?

Att få andra att skratta...

Mitt mysiga lilla hem....

En god bok, uppkrupen i soffan under en filt

när regnet smattrar på rutan...

En stor kopp te med precis lagom mycket mjölk...

Tända ljus...

Att ge bort presenter...

Vita & rosa hortensior...

Ett eller flera dagliga små samtal med Jesus –

åh vad det känns tryggt...

 

Ja, listan kan göras lång för det finns mycket som jag älskar!

Och jag är innerligt tacksam över så mycket att älska!

Så - vad älskar du?

 

Ha en fin helg!

Kram Therese

Läs hela inlägget »

När jag och min man hade bröllopsdag i mitten på juni fick han en tavla av mig i present.

En tavla som jag sett hos en av mina bästa vänner &

som jag verkligen älskar.

Budskapet på tavlan är precis så som jag önskar

att det skulle få vara...

Att vårt hem skulle få vara välsignat med kärlek & skratt.

 Dels för vår skull men också för andras skull.

Att det liksom kunde få smitta av sig lite...

I lördags bjöd jag på lite fika för att fira mina 30 år.

Då fylldes vårt hem till bredden med familj & vänner.

Jag är så tacksam över att jag får

vara omgiven av så mycket fina människor.

Så härliga människor som är skapade helt unika &

som får spela en roll för människor.

Som betyder något.

Som finns här av en orsak.

För mig skulle livet inte vara detsamma utan dem.

De har gjort avtryck i mitt liv.

All kärlek till dessa människor!

Men det behövs inte stora tillställningar & festligheter...

Jag gläds varje gång mina barn skrattar.

Det är något innerligt & älskvärt med ett barnskratt.

Det går liksom inte att låta bli att bli glad

när någon skrattar med hela kroppen.

Kärlek. Denna kärlek...

Det kan vara kärleken till en vän.

Kärleken till ens livskamrat.

Kärleken till ett barn.

Jag vet inte hur det är med dig men

ibland kan jag känna mig så där

fullproppad med kärlek som bara måste få komma loss

– jag bara MÅSTE få krama nån!

Det är härligt att kunna känna så.

Som det så många gånger blivit förr,

så fick det också bli i lördags...

Vårt hem välsignades med kärlek & skratt.

Hoppas ni haft en fin helg &

att ni laddat batterierna för en ny vecka

med nya möjligheter...

Kram Therese 

Läs hela inlägget »

I går, söndag, hade vi en finfin gudstjänst i kyrkan! Det var barnens gudstjänst och temat var, "Låt barnen komma till mig".

Vi lyssnade till barn som sjöng, vi fick vara med och välsigna en underbar liten tjej, vi lyssnade till en predikan om att det aldrig är för tidigt. Gud kan använda barnen!

Vi berördes av berättelsen om den lille fem-årige killen som mitt i en tyst bönestund i kyrkan, rusar in och ropar "ett plus ett är lika med ett!". Han blir  nertystad av de vuxna som tycker att det stör. Men med på gudstjänsten finns ett par, som kämpat länge med sitt äktenskap.. De hade denna dagen bett Gud att på något sätt visa om Han verkligen menat att de skulle dela livet med varandra. När den lille killen ropar"ett plus ett är lika med ett", då rör Gud vid dem och de tar varandras händer.

 

Barnen är viktiga och har en alldeles speciell plats i Guds hjärta. Låt oss se dem, bekräfta dem, uppmuntra dem och komma ihåg att Gud använder dem!

 

Kram /Sofie

 

Läs hela inlägget »