Värne Allians VISION

En hälsning ifrån Indien

Hej alla goa vänner!

Jag tillsammans med Linnea Hultegård har sedan 6 veckor tillbaka bott i ett väldigt konstigt och annorlunda land - nämligen i självaste Indien. Under dessa veckor har vi besökt ett flertal projekt som Hindustani Convenant Church bedriver runt om Pune och Solapur i sydvästra Indien. Bland annat driver de slumskolor, english medium och collage skolor, oblattillverkning där kvinnor som levt under prostitution får möjlighet till arbete (oblaterna skickas till kyrkor i Sverige bland annat), rehabilitering för människor med alkoholbesvär, vårdcentraler, vattenbrunnsbyggen och undervisning i miljö- och återanvändning för främst byar och landsbygden med mera. Vi bor i Pune precis i närheten av HCCs huvudkontor. Här har vi riktat in oss på främst tre projekt. Vi är med och undervisar i två olika slumområden fyra dagar i veckan. Där undervisar vi främst i engelska men även lite matematik. Det är en utmaning att undervisa till barn som inte talar samma modersmål som en själv, men med tiden har vi lärt oss kommunicera bättre och vi får hjälp av en lärare som översätter åt oss. En dag i veckan är vi med kvinnoprojekt i Pune. Vi har bland annat fått vara med och tillverka oblater men mestadels är vi på ett daghem för barn med mödrar som lever i prostitution. Där får vi leka, sjunga sånger och busa med barnen som är helt underbara.

Att komma till Indien innebor otroligt många intryck, fler än man hade räknat med.  Det första reaktionen jag fick när man kom in i landet blev någon slags chock. Med tiden har man börjat förstå sig på landet bättre och känna sig mer hemmastadd. Det går dock inte att undgå, hur hemmastadd man än finner dig, att inte känna sig annorlunda. Överallt får vi blickar mot oss och människor är oftast inte särskilt försiktiga med att stirra - och man förstår att det har med vårt utseende att göra. Vi har mött människor som ser upp till oss, vill ta kort med oss och ha våra autografer. Men vi har samtidigt mött människor som verkar ha negativa fördomar mot oss. Vi har mött människor som har förklarat hur glada de är över att en sådan som jag väljer att bära deras indiska klädsel, men vi har även mött människor som låter vår hudfärg föra någon slags talan innan vi själva får gör det. Det är på så sätt både jobbigt och kul att vara här. Det är kul att känna sig speciell men jobbigt att känna sig udda, vilket man upplever en mix av i princip hela tiden. 
Vi har byggt en del relationer med både barn och vuxa och dessutom blivit hembjuda ett flertal gånger vilket har varit fantastiskt roligt. Det är mestadels bara män vi hänger med och skillnaden mellan man och kvinna är mer påtaglig än någonsin. Kvinnor får vi främst möta i hemmen och i kyrkan. Vi har en del problem med kommunikationen då många är rätt dåliga på engelska men trots det så är inte indierna rädda för att gå fram och försöka ta kontakt med oss. Efter varje gudstjänst går vi runt, tar i hand med alla vi möter och säger "Praise the Lord" till varandra, hur härligt är inte det?

Det är konstant fullt ös i Indien. Alltid mycket ljud och människor överallt. Trafiken är helt galen och det är livsfarligt att försöka ta sig över en gata. Någon vidare känsla för säkerhet finns det knappast på någonting här. Och trots att det är fullt ös så kommer man precis när man vill här. Vid kl 9.00 på söndagsmorgonen när gudstjänsten drar igång är det nästan helt tomt i kyrkan. Men av någon anledning så är den ändå proppfull vid tolv snåret när gudstjänsten är slut. Så vi har med tiden insett att det faktiskt är lagom att komma cirka en timme försenat till gudstjänsten vilket i Sverige inte skulle sett lika fint ut (Eller vad säger du Jonas?). Man får verkligen öva sig på att leva helt i nuet utan att stressa över att komma i tid till nästa grej, vilket faktiskt är ganska så skönt om jag får lov att erkänna det.

Mycket har varit fantastiskt och roligt. Jag finner mycket glädje i att möta människor ifrån en annan kultur och att försöka få en insikt i hur deras liv ser ut. Alla är otroligt glada, tacksamma och mer gästvänliga än någon jag mött. Men det som för mig har varit tuffast men också mest lärorikt är att få höra alla personliga skakande livsberättelser och insikten om hur många som lever orättvist i jämförelse med en själv. Insikten i vilken tur man själv har haft och hjälplösheten man kan känna när man vill göra så mycket men inte vet vart man ska börja. Det är mycket att smälta och mycket att ta sig en funderare över. Synsättet på ens omgivning förändras när man får perspektiv. Mycket av mina tankar går samtidigt till vårt eget land och det som vi faktiskt måste jobba med och förbättra där hemma. Mycket av mina tankar går till Europas situation och alla människor som faktiskt kommer ifrån en helt annan kultur för att möta vår kultur. Vårt kära Sverige som även vi har våra fördelar och brister. Hur tufft det faktiskt måste vara att möta en ny kultur där man till en början inte känner sig hemma, men med ett medvetande om att ens hem kanske inte längre finns kvar. Det är en utmaning jag kanske själv aldrig kommer att få uppleva, och just därför är det så viktigt att möta våra medmänniskor som får uppleva den utmaningen på ett värdigt sätt utan några som helst fördomar. 

Mina tankar och böner går också till er alla där hemma med våren och en otroligt fin kyrka på ingång. Ni gör alla ett fantastiskt jobb och det är häftigt att följa er och se hur Gud använder oss alla. Grymt!

"Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått ni mäter med skall det mätas upp åt er".
Luk 6:37-38

På återseende om ett par månader,

/ Lisa Ljunggren

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Eva Sandevik » Att vända ett fartyg:  ”Tack Sofie! Så fint skrivet och tänkvärt för oss var och en. Kramar från Torpet.”

  • Jonas » En församling utan mascara:  ”Härligt & modigt skrivet Sofie - jag delar din dröm om församlingen! ”

  • Karl Eriksson » Rösta Jesuslikt:  ”"att några kvinnor i hans hemförsamling röstade på Sverigedemokraterna" "skulle ..”

  • Åsa M » Grusplan eller Guds plan?:  ”Så sant!”

  • Sol-Britt Högemo » Värmen i Marghita:  ”Hej! Vill bara tipsa om att på måndag börjar Smålandsnytt sända några reportage ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln