Värne Allians VISION

Du måste finnas... 

Mitten av 1800-talet & nödår i Sverige.
Torkan gör att korna sinar & att inget växer.
Bönderna sliter i sitt anletes svett för att kunna ha
mat på bordet & klä sina barn.  
Drömmen om ett land långt borta börjar gro.
Ett land där jorden är bördig & utan sten.  
Ett land där de får lön för mödan.

Karl- Oskar & Robert smider sina planer &
Kristina protesterar så högt hon kan.
Ett land så långt bort.
Att flytta dit skulle innebära att hon aldrig mer skulle kunna återvända till sitt Duvemåla, till sina föräldrar, till sina vänner.
Och hemma, var är det?
Men det spelar ingen roll hur högt & förtvivlat hon ropar ”Nej!” så bestämmer männen, att det får bli så – de flyttar till Nordamerika. Det enda Kristina kan göra är att be Gud förskona dem från havets vidunder, när hon & familjen kliver på båten
som ska föra dem dit.
Resan blir lång & mödosam.
De möter sjukdomar & död.
Men så en dag – land i sikte!

Robert ger sig av på sitt äventyr tillsammans med Arvid.
De ska gräva guld i Kalifornien & bli rika.
Pengarna ska de givetvis dela med sig av.
Karl-Oskar & Kristina börjar sitt nya liv tillsammans med sina barn. Men gräset visar sig inte vara grönare på andra sidan Atlanten.

Arvid dricker ur en stinkande källa & lider en plågsam död.
Kristina får missfall & får absolut inte bli gravid en gång till.
Karl-Oskar är bitter över att bli lurad av amerikanerna.

I sin nöd om natten vänder sig Kristina till Gud.
Hennes tro har aldrig svikit henne men just nu
är hon besviken på Gud.
Trots sitt tvivel & sin besvikelse så finns ändå en övertygelse
om att Han finns & att Han tar hand om henne,
både nu & efter livets slut.

”Du fördrev mig Gud. Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling,
och det ödet finner jag mig i.
Men Du tog mitt barn och du tar mig ifrån min man.
Jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill, vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret:
att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig? Jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste,
jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt & stormigt hav. Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är ”om”, om jag bett alla böner förgäves,
om du inte finns till – vad ska jag göra då?

Vem skulle känna mig ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till – vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas, du måste,
jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt & stormigt hav. Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting, om du inte fanns.”


Text: Benny Andersson

Ibland känner jag igen mig i henne, Kristina från Duvemåla.
Visst har jag ropat till Gud i min nöd om natten &
undrat ”Varför Gud?”.
Visst har jag tvivlat.
Visst har jag varit besviken.
Men visst är jag ändå övertygad
om att Han finns & att Han aldrig lämnar mig.

Jag tror & vet att jag som kristen inte blir
förskonad från allt elände.
Men jag vet att det finns en som bär mig när jag själv inte orkar. Och det finns en som lyssnar när mitt hjärta brister &
jag skriker ut ”Du måste finnas!”.

Ha en fin helg! Kram Therese

PS. Ta dig gärna tid att lyssna på detta musikaliska mästerverk – Kristina från Duvemåla- av Björn Andersson & Benny Ulvaeus. Några timmar som får dig att både skratta & gråta… DS.    


 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Eva Sandevik » Att vända ett fartyg:  ”Tack Sofie! Så fint skrivet och tänkvärt för oss var och en. Kramar från Torpet.”

  • Jonas » En församling utan mascara:  ”Härligt & modigt skrivet Sofie - jag delar din dröm om församlingen! ”

  • Karl Eriksson » Rösta Jesuslikt:  ”"att några kvinnor i hans hemförsamling röstade på Sverigedemokraterna" "skulle ..”

  • Åsa M » Grusplan eller Guds plan?:  ”Så sant!”

  • Sol-Britt Högemo » Värmen i Marghita:  ”Hej! Vill bara tipsa om att på måndag börjar Smålandsnytt sända några reportage ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln