Värne Allians VISION

En lätt svår fråga...

Säga vad man vill om sociala medier men ibland är det ändå ganska roligt med Facebook. Som när jag i våras hittade en gammal granne till mig som jag inte träffat på nästan 20 år.
I ett kvarter, som idag inte alls ser ut som det gjorde då, bodde vi. Hon & jag & en drös med andra barn.
Hon är ett år äldre än mig. Vi hade så kul!
Jag minns att vi gjorde ost till vårt låtsashem, av mosade maskrosor & yttepyttelite vatten.
Man kunde liksom krama ihop den där gula sörjan till bollar
& tro mig, det blev perfekta låtsasostar till låtsashemmet.

När vi hängt ihop i 4-5 år, & hunnit med att göra tonvis med maskrosost, skiljde sig hennes föräldrar.
Hon flyttade till ett annat område i stan &
våra vägar gick åt olika håll.

Sen dröjde det alltså nästan 20 år tills våra vägar
skulle mötas igen.
I slutet av april var jag uppe i Uppsala &
hälsade på henne & hennes lilla familj.
Det är sällan man träffar på någon som det var så
länge sedan man såg sist. Vilket möte.
Vi hade kunnat ha vuxit upp till varandras motsatser, men istället var det som att vi egentligen aldrig varit åtskilda, fast vi varit det under väldigt lång tid.
Otroligt speciell känsla.
Vi tycker lika om väldigt mycket. Vi har samma intressen.
Men vi skiljer oss på en punkt. Vi delar inte samma tro.
Egentligen tror hon nog inte på någonting. Men det gör ju jag.
Och så kom den där frågan som jag aldrig tidigare behövt svara på. Men som det ju hade varit väldigt fint att ha haft ett bra svar på. Som jag faktiskt en gång blivit uppmanad att ha ett svar på – ifall frågan skulle komma &
det är min enda chans att få tala om det. 
Therese, varför är du kristen?

Ja ni… Det är en fråga där svaret känns så självklart att det blir så outgrundligt svårt att förklara.
För visst kan det vara så ibland…
Att det som känns lättast helt plötsligt är
det svåraste som finns?
Precis som man kan känna sig ensam även om man befinner sig i ett rum där det kryllar av människor.

Åh vad jag där & då önskade att jag hade gjort som han sa, den där J. Att jag hade funderat ut ett svar,
tills den dagen då frågan skulle komma.

I ärlighetens namn minns jag inte vad jag svarade.
Men jag hade velat komma ihåg det.
Å jag hade velat att svaret blev så där bra
som det skulle ha kunnat blivit…
Jag vet faktiskt inte varför jag inte kan formulera svaret
så där lätt & smidigt.
Jag tror att jag är rädd för att svaret ska låta präktigt.
Att det skulle låta som att jag är mer perfekt
än den som inte tror på Gud.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig gör några fel.  
Rädd att det ska låta som att jag ser ner på den
som inte lever som jag gör eller borde göra. 
Rädd att det ska låta som att mitt liv alltid är som en dans på rosor & att det beror på att man gjort något riktigt syndigt
om livet inte alltid är underbart.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig är ledsen & gråter.
Rädd att det ska låta som att jag aldrig har bekymmer. 


För en tid sen hade en av mina fina vänner ett inledningsord som berörde mig väldigt starkt. Om frågan jag fått varit lite annorlunda formulerad hade jag önskat att jag där & då hade kunnat haft det här inledningsordet att ta fram, den där urklippta spalten ur tidningen…

"När jag säger att jag är en kristen skriker jag inte ut att jag är ren & perfekt. Jag viskar tyst att jag var vilse,
men nu är jag funnen & förlåten.

När jag säger att jag är kristen försöker jag inte vara stark.
Jag erkänner att jag är svag & behöver Guds styrka
för att klara av att gå vidare.

När jag säger att jag är en kristen skryter jag inte om min framgång. Jag accepterar att jag har misslyckats & behöver Gud för att klara av att reda ut mina misstag.

När jag säger att jag är en kristen säger jag inte att jag är perfekt. Mina fel & brister är väl synliga men Gud tycker att jag är värd Hans kärlek ändå.

När jag säger att jag är kristen känner jag ändå smärta.
Jag har min beskärda del av hjärtesorg & då får jag ropa till Gud.

När jag säger att jag är en kristen säger jag inte att jag är heligare än dig. Jag är bara en enkel människa som får motta Guds otroliga nåd". 

 

Hoppas ni haft en fantastiskt fin helg!


Kram Therese 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Eva Sandevik » Att vända ett fartyg:  ”Tack Sofie! Så fint skrivet och tänkvärt för oss var och en. Kramar från Torpet.”

  • Jonas » En församling utan mascara:  ”Härligt & modigt skrivet Sofie - jag delar din dröm om församlingen! ”

  • Karl Eriksson » Rösta Jesuslikt:  ”"att några kvinnor i hans hemförsamling röstade på Sverigedemokraterna" "skulle ..”

  • Åsa M » Grusplan eller Guds plan?:  ”Så sant!”

  • Sol-Britt Högemo » Värmen i Marghita:  ”Hej! Vill bara tipsa om att på måndag börjar Smålandsnytt sända några reportage ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln