Värne Allians VISION

Med Dig vid min sida klarar jag allt

Livet går upp & ned. Ibland hoppar man runt på små moln & ibland kämpar man sig fram bland törnar & grenar. Den senaste veckan har varit en

riktig berg- och dalbana för mig.
För en vecka sen hade jag & mannen den stora förmånen att för första gången på väldigt länge vara helt själva ett helt dygn. Inga blöjor att byta eller näsor att snyta. Inga strider i middagen & inga utbrott på butiksgolvet. Det var skönt & väldigt välbehövligt

efter ett intensivt 2012.

Och en fin start på 2013.
När vi kom hem fick vi snart veta att ett av mina kusinbarn, 6 månader ung, skadats i en fallolycka och var på väg att akutopereras.

Glädjen utbyttes mot oro.

Det enda vi kunde göra –

men minsann inte det sämsta –

var att be & lägga allt i Guds händer.

Dagen därpå fick vi det lyckliga meddelandet att operationen gått bra & att kontrollröntgen såg fin ut. Dagen därpå firade vi också vår dotters första födelsedag. Jag kan inte förstå att det redan gått ett år.
Sen blev det dags att skjutsa min mamma till tåget för hennes resa hem. Alltid fint att ha henne här & alltid lite tomt när hon åker.

Åh vad jag är tacksam över min mamma!
Sen kom vardagen.

Efter 3 veckors ledighet är det ganska skönt när den gör det tycker jag... Dessutom innebar vardagen denna gången att det var dags för mig & min kollega att försvara vår uppsats som vi slitit med under hösten.  Åh vad vi längtat tills det skulle vara färdigt. Dagarna har räknats ned till opponering & försvar & det var 2 oerhört nervösa kvinnor som satt i skolbänken i torsdags.

Så började allt.

Och det gick så fantastiskt bra.

Opponeringen gick galant & vi var så glada.

Vid försvaret svarade vi glatt på opponenternas & auditoriets frågor. All spänning rann av våra axlar.

Sen kom examinatorn.

En oerhört trevlig människa.

Tack & lov för detta.

Hon berättade att vår uppsats behövde göras om en del, vilket vi var medvetna om sedan innan då vi hittat flera brister i den när vi själva granskade den. Vi fick ett kompendium med kommentarer. När jag kom hem läste jag detta & insåg att med alla ändringar som behövde göras skulle det nog vara lättare att göra ett helt nytt arbete. Jag trodde inte det var möjligt att vara så ledsen. Hur många tårar finns det? Vi har fortfarande inte bestämt oss för hur vi ska göra – om vi ska satsa på att försöka ändra eller om vi ska börja om. Och vi har inte orkat samla oss och ställa alla frågor som vi behöver få svar på – för det finns andra orsaker till att det blivit så tokigt som det blivit. Igår var jag återigen tvungen att åka till Jönköping för att gå på obligatoriska seminarier (vilket jag inte var särskilt sugen på). På vägen hem kom tårarna igen.

Jag lyssnade på en sång

som jag tyckte talade så till mig....

 

"När jag står på bergets topp,

när jag går i den djupaste dal
Finns det inget på denna jord,

som jag inte kan klara av
Om du finns hos mig,

om du tror på oss,

ge mig din hand...
Med dig vid min sida klarar jag allt

När de vänder mig ryggen

När männskor blir små
När vägen är mörk,

ska jag fortsätta gå
För med dig är jag modig,

jag är den jag vill va
Och hur det än blir nu,

är allt som det ska"

 

Text: Sarah Dawn Finer 

 

Sången kan tolkas på olika sätt. Det kan vara en sång om ett par människor men för mig handlade sången om mig & Gud. Även om jag är uppe & skuttar på molnen eller om jag kämpar mig fram mellan törnar & grenar så klarar jag av det med Honom vid min sida. När jag möter människor på min livsväg som leder mig åt fel håll & inte vill mig väl, så ska jag vara stark & modig. Jag har Honom vid min sida som bär mig när jag inte själv orkar gå & som leder mig när vägen är mörk. Det som sker, sker av en orsak – även om det inte alltid är lätt att förstå varför. Men Gud vill mig det bästa & Han kanske väljer vägar som jag själv inte önskar.

Men jag vet att Han väljer rätt.


Nu ska jag ha en mysig dag med min familj!

Hoppas du får en riktigt fin helg!
Kram Therese

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Eva Sandevik » Att vända ett fartyg:  ”Tack Sofie! Så fint skrivet och tänkvärt för oss var och en. Kramar från Torpet.”

  • Jonas » En församling utan mascara:  ”Härligt & modigt skrivet Sofie - jag delar din dröm om församlingen! ”

  • Karl Eriksson » Rösta Jesuslikt:  ”"att några kvinnor i hans hemförsamling röstade på Sverigedemokraterna" "skulle ..”

  • Åsa M » Grusplan eller Guds plan?:  ”Så sant!”

  • Sol-Britt Högemo » Värmen i Marghita:  ”Hej! Vill bara tipsa om att på måndag börjar Smålandsnytt sända några reportage ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln