Värne Allians VISION

Känslostorm...

I förrgår åkte jag hem med barnen efter att ha varit en hel vecka i Uppsala. Jag älskar att köra bil & jag gillar att åka långt. Det sistnämnda är kanske inget jag delar med mina barn direkt...

Det blev minst sagt en påfrestande resa.

Jag hade tänkt att min yngsta skulle kunna sova en bra stund då vi tajmade in att åka på hennes sovtid. Ett par mil från Uppsala vaknade hon & i och med detta visste jag ganska snart vilken slags resa detta skulle bli...

Hon höll sig ändå förhållandevis lugn en bra stund medan hennes äldre bror frågade: Är vi framme snart? på ett sätt som bara ett barn kan... Det är inga problem att svara på frågan de första gångerna men jag lovar – det blir mer och mer enerverande...

Han blev mer & mer sur. Jag blev mer & mer sur.

Hur kul är det att åka bil LÅNGT när man är 3,5 år?

Inte alls roligt. Inte det minsta.

Jag har varit motståndare till bärbara DVD:er men insett att det är dags. Det är även dags med ljudsagor, barnanpassade skivor i större utsträckning än vad som finns i vår bil och ALLT ANNAT man kan tänka sig kan roa ett par barn. En clown att hyra in kanske?

Mitt tålamod sattes på prov rejält.

Efter ca 5,5 timmar & blöjbyten i bilen, utspilld apelsinjuice, magknip, trasig glödlampa vänster framljus, pappersremsa i munnen på 9-månaders bebis som får dras ut på en busshållplats, kisspaus på olämpligt ställe då en viss liten herre vägrade kissa på rastplatsen en minut tidigare kom vi ÄNTLIGEN hem.

Efter att ha haft tyst & lugnt i bilen sträckan Boxholm-Sommen (inte så långt med andra ord...) var jag trött & irriterad. Och lite ledsen. Det är jobbigt att lämna familj & vänner i Uppsala. Det är så väldigt långt. Man kan inte bara ta en middag en kväll om man kommer på tanken... Det kommer nog alltid att kännas så & jag brukar alltid få säga till mannen (som undrar varför jag är lite nedstämd):

nu är jag lite Uppsalig igen...

Total känslostorm denna dag!

Men...

Det är ju så här det är. Det är inte alltid roligt. Livet leker inte alltid. Man studsar inte alltid ur sängen & tycker att allt känns så fantastiskt kul.

Jag kände så i förrgår.

Men... Så kom jag på detta:

det är fantastiskt att få komma hem. Det är fantastiskt att få öppna dörren, känna doften som är så förknippad med "hemma", mötas av en man som slutat tidigare från jobbet för att ta emot oss & säga att han älskar oss, få sms av kompisar som skriver "Välkommen hem! Du är efterlängtad!" Det värmer. Och det gör den mest påfrestande resa värd att göra igen.

När alla känslor drabbar en, då är det skönt att veta att man kan lägga allt i händerna på Honom som bär allt.

Alla känslor av skuld som fyller ens hjärta när man känner att man varit lite FÖR sur & arg på sina barn (som man förstås också ber om förlåtesle till...)

Alla känslor av sorg inför det som man saknar & längtar efter

Alla känslor av tacksamhet som slår emot en när man får komma hem till sin trygga vrå.

Allt bär Han. Och tacksam får jag vara.

Ha en fin helg!
Kram Therese

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Eva Sandevik » Att vända ett fartyg:  ”Tack Sofie! Så fint skrivet och tänkvärt för oss var och en. Kramar från Torpet.”

  • Jonas » En församling utan mascara:  ”Härligt & modigt skrivet Sofie - jag delar din dröm om församlingen! ”

  • Karl Eriksson » Rösta Jesuslikt:  ”"att några kvinnor i hans hemförsamling röstade på Sverigedemokraterna" "skulle ..”

  • Åsa M » Grusplan eller Guds plan?:  ”Så sant!”

  • Sol-Britt Högemo » Värmen i Marghita:  ”Hej! Vill bara tipsa om att på måndag börjar Smålandsnytt sända några reportage ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln